Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands konst - Finlands konstakademi - Finlands kvinnors nationalförbund - Finlands landskommuners förbund - Finlands litteratur - Den svenskspråkiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Finlands konstakademi—Finlands litteratur
430
och Gauguin utstakade vägarna. Från detta
håll utgingo de konstnärer, vilka 1916
bildade Novembergruppen, en
konstnärs-sammanslutning, som ända till senaste tid
intagit en central ställning och bland vars
ledande förmågor märkas T. K. Sa lline n
med sina expressiva landskaps- och
figurmålningar, Marcus C o 11 i n med sina
egenartade, ofta fantastiska motiv, Alvar C
a-wén, Juho Mäkelä o. a. Samtida med
Edelfelt, Gallén-Kallela och Järnefelt och
liksom de den franska realismens adepter äro
skulptörerna Ville Vallgren och Emil
Wikström. Vallgren företräder den nästan
sirliga miniatyrkonsten, medan Wikström
representerar den kraftiga
monumentalskulpturen. Under de senaste åren har W ä i n ö A a
1-tonen uppnått en ledande ställning inom
skulpturen. Hans verk i marmor, brons och
granit vittna om sällsynt skapande kraft och
genialisk plastisk gestaltningsförmåga.
Litt.: J. J. Tikkanen, »Finska
konstföreningen 1846—1896» (1896); Johannes
öh-quist, »Suomen taiteen historia» (1912); Y.
Hirn m. fl., »Medeltida kyrkokonst i Finland»
(1921); L. Wennervirta m. fl., »Finlands
konst» (1926). L. Wennervirta.
Finlands konstakademi, se Finska
konstföreningen.
Finlands kvinnors nationalförbund bildades
1911 i syfte att utgöra en gren av det i
Washington 1888 stiftade Internationella
kvinnoförbundet (The international council of
women) samt för att främja samarbetet mellan
kvinnoorganisationerna i Finland. Anslutna
äro f. n. (1927) 18 organisationer. O. Brn.
Finlands landskommuners förbund. De
senaste åren ha landskommunerna i Finland för
bevakande av gemensamma intressen
sam-manslutit sig i förbund. Äldst är de finska
landskommunernas sammanslutning,
Maalais-kuntien liitto (Landskommunernas förbund),
som grundades 1921 och f. n. (1927) omfattar
366 landskommuner. Förbundet upprätthåller
en byrå i Helsingfors, som meddelar råd i
juridiska ämnen åt medlemskommunerna och
dessas funktionärer, ingiver och uttager
handlingar i ämbetsverken samt utger tidskriften
Maalaiskunta (Landskommunen). En särskild
avd. ger råd rörande kassa- och
räkenskaps-väsendet, bl. a. genom 7 ambulerande
instruktörer, och reviderar på anmodan
medlems-kommunernas räkenskaper. Förbundets
af-färsavdelning förmedlar anskaffning av
skol-och kontorsförnödenheter. Slutligen anordnar
förbundet kommunaldagar i olika delar av
landet ävensom kurser för kommunernas
funktionärer. — Finlands svenska
landskommuners centralförbund
(grundat 1926) har till uppgift att främja
samverkan mellan de svenska landskommunerna
i Finland samt sprida kunskap i
kommunalpolitiska ämnen. Berättigade till inträde som
medl. äro landskommuner med övervägande
svensk befolkning; f. n. äro 52 kommuner
(av hela antalet 72) anslutna till förbundet.
Förbundet upprätthåller i Helsingfors en kom
munal centralbyrå, anordnar kommunalkurser
samt utger Kommunaltidning för Finlands
Svenska Landsbygd. O. Brn.
Finlands litteratur. 1. Den svenskspråkiga.
Första härden för svensk litteratur i Finland
var birgittinklostret i Nådendal, där en munk,
Jöns Budde, på 1480-talet översatte andliga
uppbyggelseböcker. I början av 1600-talet
framträdde Sigfrid Aronus Forsius (omkr.
1550—1624), som jämte almanackor och
naturvetenskapliga arbeten skrev dikter. Sedan
Åbo akademi upprättats 1640 och dess
boktryckeri 1642, började en rikare
utvecklingsperiod för den svenska dikten i Finland.
Akademiens lärare och studenter visade i talrika
tillfällighetsdikter, att de följde med de
poetiska strävandena i Sverige. Även en
dramatisk litteratur skapades. Västgöten Jakob
Chronander skrev två av Äbostudenter
uppförda skådespel, »Surge» (1647) och
»Bele-snack» (1649). Den förste betydande
finländske skalden var Jakob Frese (1690—1729),
vilken emellertid liksom Finlands ende
betydande skald under frihetstiden, Gustaf Philip
Creutz (1731—85), diktade i Sverige. I bredd
med Creutz’ diktning ter sig den samtida
dikten i Finland — mest tillfällighetsdiktning
— otymplig och tung. Flera finländare togo
del i frihetstidens politiska skriftställen, och
en bland dem, Anders Chydenius (1729—1803),
var den främste teoretiske förkämpen för
tidens liberala idéer i politik och ekonomi.
Den centrala personligheten i det
finländska kulturlivet under den gustavianska
perioden var Henrik Gabriel Porthan (1739—1804),
som utövade ett djupgående inflytande även
på litteraturen. Han var en av stiftarna av
sällskapet Aurora, som grundade Finlands
första tidning eller litterära tidskrift,
Tidningar utgifne af et Sällskap i Åbo (från 1771).
Han tillämpade den då framträngande
»män-niskoforskningens» från Montesquieu utgående
tänkesätt och metoder; han var sålunda den
förste, som vetenskapligt behandlade den finska
folkdikten. Därigenom beredde han väg för
förromantiska strömningar och väckte
slutligen genom sin outtröttliga verksamhet för
Finlands förkovran i alla riktningar en
finländsk fosterländsk känsla, som fick sin
mycket stora betydelse för utvecklingen efter
1809. Bland de skalder, som påverkades av
Porthan, må nämnas Kellgren, som under
nära ett årtionde tillhörde Åbo akademi,
Clewberg-Edelcrantz (1754—1821), som starkt
påverkades av förromantiskt präglad engelsk
poesi, J. Tengström (1755—1832) och Frans
Michael Franzén (1772—1847), i vars
ungdomsdiktning från 1790-talet den svenska
förromantiska poesien nådde sin höjdpunkt. Han
flyttade 1811 över till Sverige. Franzéns
beundrare och — ofta — imitatör var Mikael
Choræus (1774—1806), som försökte sig på
både barnsligt naiv diktning i Franzéns stil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
