Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ugriska språk - Finsmide - Finspång (Finspong)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Finsmide—Finspång
466
av något över 1 mill. pers, på båda sidor om
Volga s. oeh s. ö. om Nizjnij-Novgorod och
Kazan ända nedåt Saratov och Orenburg.
4) Tjeremissiska v. om Kazan på
bägge sidor om Volga samt bortåt Ufa; omkr.
375,000 pers. 5) De permiska språken:
a) votjakiska mellan floderna Vjatka och
Kama; omkr. 420,000 pers.; b) syrjänska,
även innefattande de »permjakiska»
dialekterna, vid floderna Vytjegda, Mesen, Petjora
och Kama; omkr. 260.000 pers.; använt i
skrift redan på 1300-talet. Efter den ryska
revolutionen ha jämförelsevis rika
litteraturer på mordvinska, tjeremissiska,
votjakiska och syrjänska uppblomstrat. 6) V o
guli s k a på bägge sidor om Ural vid floderna
Tavda, Konda och Sosva; inemot 5,000 pers.
7) Ostjakiska vid mellersta och nedre
Ob och Irtysj; inemot 20,000 pers. 8)
Ungerska (se d. o.), mer än 10 mill. pers., bildar
med voguliskan och ostjakiskan den
»ug-riska» språkgruppen, inom vilken de båda
sistnämnda utgöra en »obugrisk» grupp.
Finsk-ugriska språk talas sålunda av inalles
omkr. 17 mill. pers.
Finsk-ugriska språkfamiljen är besläktad
med de samojediska språken (se d. o.)
och bildar tills, m. dem den u r a 1 s k a
språkstammen. Denna sammanföres ofta med de
a 11 a i s k a språken (se d. o.) till en
»ural-altaisk» språkstam, vars existens dock ännu
är obevisad. Snarare äro de finsk-ugriska och
därmed även de uralska besläktade med de
indoeuropeiska språken, om än denna fråga
ännu är långt ifrån slutdebatterad. Att skilja
härifrån är, att man i de finsk-ugriska
språken finner många intressanta lånord från
något urindoeuropeiskt språkskede ävensom,
särskilt i de östligare språken, från forna
iranska språk av olika ålder. Det urhem för
de finsk-ugriska språken, till vilket man med
något större säkerhet kan komma, sträcker
sig från trakterna ö. om Östersjön genom
mellersta Ryssland bort mot s. Ural och
kanske även till stäpperna där bortom. Jfr K.
B. Wiklund, »De uralska folken och språken»,
i Le Monde Oriental, IX (1915), och
»Finno-ugrier. B. Sprache und Anthropologie», i M.
Ebert, »Reallexikon der Vorgeschichte», III
(1925). K. B. W.
Finsmide kallades förr de föremål av smitt
järn eller stål, som voro på ena eller andra
sättet ytterligare bearbetade genom filning,
slipning eller polering (»blanksmide»), till
skillnad från »svartsmide», som icke behövde
underkastas ytterligare bearbetning. O. B-n.
Finspång (Finspong),
stadsliknandebruks-och industrisamhälle i n. Östergötland,
Risinge socken, vid Finspångsåns mynningsfall
ovan Skutbosjön (Dovern); 3,900 inv. (1920).
Har uppväxt kring Finspångs bruk (se
nedan), som alltifrån 1600-talet utgjort en
huvudplats för svensk storindustri och
varit en av Sveriges stora jordpossessioner.
Finspångs slott.
Bruksverksamheten är numera uppdelad
mellan Finspångs metallverks a. - b.
och Svenska turbinfabriks-a. - b.
Ljungström. Till metallverken höra
valsverk, tråd- och tubdrageri, pressavdelning och
gjuteri. Tillverkningen omfattar
halvfabrikat av koppar, aluminium, zink, bly, mässing,
metallspik, nit och stift m. m. Omkr. 600 arb.,
aktiekap. 12 mill. kr. Turbinfabriken
tillverkar ångturbingeneratorer, kuggväxlar,
centri-fugalpumpar samt turboelektriska och
turbomekaniska fartygsmaskiner. Omkr. 400 arb.,
aktiekap. 6 mill. kr. På en holme i ån F :s
slott, omgivet av storartad park.
Vid F. anlades på 1500-talet av kronan ett
järnbruk, som dock först på 1600-talet tog
uppsving under ledning av W. De Besche (se
d. o.). Dennes förlagsgivare, Louis De Geer
(se d. o.), köpte F. 1641 och anlade där för
tiden storartade manufakturverk, bl. a.
ka-nongjuteri (styckebruk). Slottet F.
grundlädes 1668 av L. De Geer d. y., flyglarna
byggdes 1742. De Geerska släkten innehade F. till
1841, då en del ärvdes och från 1848
förvaltades av C. E. Ekman (se d. o.), som 1856 köpte
hela F. och där skapade rikt utvecklad
järnbruksrörelse, lanthushållning och
skogshantering. 1884 bildade Ekman a.-b. F:s
styckebruk, som övertog samtliga då till F. hörande
verkstäder och egendomar, däribland det
närliggande Lotorp samt Stens och Graversfors
bruk. 1903 försålde detta bolag sina
industriella anläggningar jämte närmast bruken
belägna egendomar till a.-b. Nordiska
artilleriverkstäderna, som redan följ, år (1904)
överlät järnbruk och egendomar till det 1902
bildade Stens bruks a.-b. men bibehöll den
mekaniska verkstaden med dithörande
anläggningar samt uppförde bl. a. kanonverkstad.
1913 övertogs järnbruket vid F. av det s. å.
bildade Finspångs metallverks a.-b., som
nedlade järntillverkningen och ombyggde
fastigheterna. Nordiska artilleriverkstäderna,
vilkas tillverkning av krigsmateriel
överflyttats till Bofors, sålde s. å. sina
anläggningar till Svenska turbinfabriks-a.-b. Ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
