Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finstermünz - Finström - Fint - Fiol - Fiolblock - Fioravanti, Valentino - Fiorelli, Giuseppe - Fioringräs - Fioritur - Fira - Firan - Firdausi (Abu-l-Qasim) - Firdusi - Firenze - Firle, Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
Finstermünz—Firle
470
Finstermü’nz, alppass på gränsen mellan
Schweiz och Österrike. Floden Inn flyter vid
F. från Engadin in i Tyrolen. Det gamla fästet
Hoch-F. vid passet ligger 1,137 m ö. h., Fort
Nauders 1,365 m.
Finstiöm, socken på Åland, Finland,
omfattar det centrala partiet av Ålands fasta land
jämte en mängd öar, holmar och skär; 115
kvkm, 2,830 inv. (1925), svensktalande. Är en
av Ålands äldsta socknar (namnes redan 1328
men är ansenligt äldre), urgammal
kulturbygd och den tätast befolkade delen av Åland.
Bosättningscentrum i Godby med läkare,
sjukhus m. m. I F. folkhögskola, den enda på
Åland. Kyrkan är en av de äldsta på Åland,
uppförd måhända redan på 1200-talet
(väggmålningar m. m.). O. Brn.
Fint (it. finta, av lat. fi’ngere, låtsa), låtsad
stöt. Jfr Boxning, sp. 1033, och F ä k
t-konst.
Fiöl, musikinstrument, spelat med stråke;
uttrycket brukas särskilt om den minsta
typen av sådana instrument, violin (se d. o.).
Fiolblock, se Block 3.
Fiorava’nti, Valentin o, italiensk
kompositör (1764—1837), 1816 kapellmästare vid
Peterskyrkan i Rom. F. skrev 77 operor, av
vilka de flesta tillhörde opera buffa. Han var
en av sin tids populäraste italienska
kompositörer, känd även i Sverige. Hans stil närmar
sig Cimarosas. T. N.
Fiore’lli, Giuseppe, italiensk arkeolog
(1823—96). Var 1845—49 och från 1861 ledare
av utgrävningarna i Pompeji, som med honom
blevo grundliga och systematiska. Därjämte
var han från 1862 dir. för Museo nazionale i
Neapel samt blev 1875 generaldirektör för
museer och utgrävningar i hela Italien. Han
utgav bl. a. »Pompeianarum antiquitatum
historia» (1860—64).
Fiorlngräs, krypven, se Vensläktet.
Fioiitür (it. fioritu’ra, av fiori’re, smycka
med blommor), mus., utsmyckning av melodien
(särskilt i sång), upplösning av melodiska
huvudnoter i smärre binoter.
Fira, gradvis släppa efter på ett tåg, som
är styvt, utan att h. o. h. lossa det.
Fira’n, oas på v. Sinaihalvön, n. om Serbal.
Staden F. var från 100-talet e. Kr.
biskopssäte och centrum för eremit- och mun klivet
på Sinaihalvön. Ruiner av kyrkor och kloster.
Firdausi, pers., »den paradisiske», mindre
riktigt F i r d ü s i eller F e r d ü s i, pseud. för
A bu • 1 ■ Q a s i m, Persiens mest berömde
episke skald (ung. 935—1020), f. i Tus i
Chora-sän, där han ägde en mindre lantegendom. F:s
främsta verk är hans stora epos »Schähnäme»
(Konungaboken), som i ung. 60,000
dubbelverser innehåller en skildring av de persiska
konungarnas bragder från äldsta tider till den
sasanidiska dynastiens undergång (642 e. Kr.).
Materialet till detta oerhört omfattande
arbete hämtades från de gamla iranska
folksagorna. Den förste, som grep sig an med
en poetisk bearbetning härav, var skalden
D a q i q i (se d. o.). Då denne avled, fortsatte
F. arbetet och införlivade med sitt eget verk
vad Daqiqi skrivit. 1010 var hela dikten
färdig; F. hade då enl. egen uppgift använt 35
år på sitt eget verk. »Schähnäme» är tillägnad
sultan Mahmüd av Gazna, som på flera
ställen i dikten prisas som mäktig och ädel. Då
F. ej fick den furstliga belöning han väntat,
hämnades han genom en bitter satir.
»Schähnäme» börjar med de första
sago-konungarna, som under ständiga strider med
Ahriman lade grunden till den äldsta
kulturen på jorden. Därefter skildras den gyllene
tidsåldern under Djamschéds 500-åriga
regering, den onde Dahhäks tusenåriga
skräckvälde och landets slutliga befrielse genom en
ättling av den gamla iranska
konungasläk-ten. Sedan börjar den oförsonliga kampen
mellan Iran och Turan, som gav de iranska
heroerna anledning att utmärka sig genom
varjehanda sagolika bedrifter, och småningom
antager dikten en i någon mån historisk
karaktär. Efter Däräb och Därä (Darius)
kommer Alexander, vars historia stöder sig på
Pseudokallisthenes. Om arsaciderna har F.
föga att förtälja. Fr. o. m. Ardaschir I
ansluter sig »Schähnäme» i huvudsak till
historien, ehuru utsmyckad med varjehanda
romantiska tillsatser. Dikten slutar med den siste
sasanidkonungen, Jezdegird III.
F. har utövat ett utomordentligt stort
inflytande på den persiska litteraturen, och
hans verk har blivit förebilden för en hel
mängd epos. Stilen är i allm. enkel och
okonstlad. Många handskrifter av
»Schähnäme» äro bevarade, ofta synnerligen elegant
utförda och försedda med bilder, som äro av
stort konsthistoriskt intresse; de äldsta
härstamma från 1200- och 1300-talet. Hela
»Schähnäme» utgavs f. ggn på persiska av
Turner Macan 1829. Ett utdrag (2 bd) i ty.
prosaövers., »Das Heldenbuch von Iran»,
utgavs av J. Görres 1820. Den bästa
versifierade övers, till ty. är Fr. Rückerts, som dock
ej omfattar hela arbetet (»Firdosi’s
Königs-buch», bd 1—3, 1890 ff.); det är översatt även
till engelska och italienska.
Utom »Schähnäme» skrev F. ett romantiskt
epos, »Jüsuf u Zalichä», vari han behandlar
Josefs historia på grundvalen av
framställningen i koranens 12 :e kap. Även detta gav
upphov till många efterbildningar. (P. L.)
Fii düsi, se Firdausi.
Fire’nze, provins och stad i Italien, se
Florens.
Ffrle, Walter, tysk målare (f. 1859).
Studerade i München, Italien och Holland,
gjorde mot 1800-talets slut en betydande
insats i Münchenmåleriets koloristiska
uppsving, dels genom interiörer med känsligt
genomfört ljusstudium, dels genom större bilder
av religiöst innehåll (»Den heliga natten»
m. fl.). F. är även ansedd porträttmålare.
Han är prof, i München; representerad där
samt flerstädes i Tyskland. G-g N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
