Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Fiskar
482
jämte några andra former omgives av en
bindvävsskida med övre och undre bågar av
brosk. Hos övriga former har ryggsträngen
delvis undanträngts av de timglaslika, av
brosk eller ben bestående kotkropparna. I
skelettet ingå blott två slags kotor, näml,
bål- och svanskotor. Bröstben saknas alltid,
revben blott hos vissa broskfiskar. Hos många
benfiskar (mört, abborre) förekomma
»birevben», eg. förbeningar i skiljeväggarna mellan
muskelsegmenten och alltså ej äkta
skelettdelar. Kraniet består hos lägre former av
en enhetlig, hjärnan omslutande broskkapsel.
Hos högre former anlägges hjärnskålsdelen i
form av en dylik kapsel under
fosterutvecklingen men undergår sedan genomgripande
förvandlingar, dels genom större el. mindre
förbening av brosket, dels genom att
förbeningar i huden förenas med och delvis ersätta
partier av det ursprungliga kraniet. Vid
hjärnskålsdelens undersida äro ansiktsdelens
olika partier fästa, antingen genom senor (hos
lägre former) eller med leder (hos högre).
An-siktsdelen består urspr. av sju par s. k.
visce-ralbågar, av vilka det främsta paret, käkbågen,
bildar över- och underkäken, det andra
tung-bensbågen och de följ, bära gälarna.
Fenorna bestå i allm. av solfjäderformigt
anordnade fenstrålar, mellan vilka en mjuk
hinna är spänd. Fenstrålarna bestå antingen
av horn eller av ben. I senare fallet skiljer
man mellan ledade, böjliga mjukstrålar och
oledade, styva, spetsiga taggstrålar. De övriga
ryggradsdjurens främre och bakre
extremiteter motsvaras av de pariga bröst- och
bukfenorna. Dessa stödjas av en skulder-, resp,
bäckengördel av brosk el. ben, som ej fäster
sig vid ryggraden. De opariga fenorna kunna
vara utbildade i form av en längs ryggen och
buken löpande, sammanhängande fensöm, som
i regel uppdelas i en el. flera rygg- och
anal-fenor samt en stjärtfena. Denna senare är
hos vissa former, t. ex. lungfiskarna, både till
det yttre och det inre symmetrisk (d i f
y-cerk). Hos hajar och störar fortsätter
ryggradens spets ut i stjärtfenans övre flik. Denna
fena är såväl utvändigt som invändigt
assym-metrisk (heterocerk). Hos benfiskarna
slutligen böjes visserligen ryggradens spets uppåt,
men emedan de övre bågarna äro förkrympta
och de undre starkt utvecklade, blir fenan
till det yttre symmetrisk (homocerk).
Laxfiskarnas fettfena är blott en hudflik.
Stjärtfenan är fiskens viktigaste rörelseorgan. De
pariga fenorna brukas mest som balans- och
styrredskap. Muskulaturen består av
korta, trattlika muskelsegment, åtskilda av
bindväv. Om de hos vissa f. förekommande
elektriska organen se Elektriska
organ.
Gälarna bestå av tunnväggiga, blodrika
hudveck, gälblad, som sitta i en dubbel rad
på varje gälbåge. Mellan vardera raden
finnes hos broskfiskarna en skiljevägg, som
fortsätter ända ut till huden. Mellan dessa
skiljeväggar öppna sig gälspringorna. Hos
flertalet broskfiskar finnes dessutom mellan
käkbågen och tungbensbågen en rudimentär
gälspringa, spruthålet. Hos benfiskarna
saknas de nämnda skiljeväggarna, och gälarna
skjuta fritt ut i gälhålan, som är täckt av
det baktill fria gällocket. Vid andningen
intages vatten genom munnen och sprutas sedan
ut mellan gälbågarna, varvid det i gälbladen
pulserande blodet syrsättes.
De flesta f. (undantag hajar och många
bottenfiskar) äga en simblåsa, en i regel
oparig, gasfylld säck, i kroppshålans övre del
intill ryggraden. Den anses vara ett
hydro-statiskt organ, varmed fisken kan reglera sin
spec. v. och hålla sig svävande på önskat
djup. Hos lungfiskarna och många benfiskar
står den genom en gång i förbindelse med
svalget. Hos de förra är den andningsorgan
(se Lungfiskar).
Cirkulationsorganen äro ett två’
rummigt hjärta och ett slutet
blodkärlssys-tem. Hjärtat ligger långt fram mellan
gälarna. Kroppstemperaturen höjer sig blott
obetydligt över omgivningens och följer dess
växlingar. Se vidare Cirkulationsorgan.
Matsmältningsapparaten är
enkel till sin byggnad. En stor, ofta fettrik
lever finnes, men bukspottkörtelns olika
lober äro ej samlade till ett enhetligt organ.
Magsäcken är ej avsatt från matstrupen.
Utmärkande för benfiskarna äro de s. k.
pylorus-bihangen, smala blindsäckar, som mynna i
tarmen tätt intill magsäcken. Hos brosk- och
lungfiskar innehåller tarmen ett spiralformigt
veck, vars uppgift är att förstora tarmens
yta. Njurarna ha formen av platta band,
som löpa på vardera sidan av ryggraden.
Hjärnan är jämförelsevis liten. Av dess
olika delar spelar stora hjärnan blott en
ringa roll, medan mitthjärnan, lilla hjärnan
och förlängda märgen äro väl utvecklade.
Av sinnena äro lukt, syn och framför
allt känsel väl utvecklade. Luktorganet
ut-göres av ett par gropformiga insänkningar på
huvudets främre del. ögonen äro stora,
klotrunda och linsen klotlik. De äro inställda
för seende på nära håll. Ett för f.
karakteristiskt sinnesorgan är sidolinjen, en smal
kanal, innehållande vårtlika sinnesorgan och
löpande i huden längs vardera kroppssidan.
Den anses vara ett organ för att uppfatta
svaga strömningar i vattnet. I innerörat har
man ej påvisat något ljudorgan, blott organ
för jämviktssinnet. Hinnlabyrinten innehåller
hos benfiskarna rätt stora s. k. hörselstenar
el. statoliter, som sannolikt stå i
jämviktssinnets tjänst.
Fortplantning. F. äro med få
undantag skildkönade. Såväl testiklar (mjölken)
som äggstockar äro säckliknande organ, som
starkt förstoras vid fortplantningstiden.
Köns-produkterna uttömmas genom gångar, som
mynna framför analöppningen. Hos
laxfiskarna äro äggledarna rudimentära, och rommen
VII. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
