Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskleverolja, Fiskolja, Torsklevertran - Fisklim - Fiskläge - Fisklöss - Fiskmjöl - Fiskmås - Fiskodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Fisklim—Fiskodling
496
Dess framställning utgör en betydande
industri. Den finaste oljan, som är nästan färglös
eller endast svagt gul, är numera den enda
i Sverige officinella. F. ö. finnas gula, bruna
och t. o. m. svarta f. för tekniska ändamål.
Tranen innehåller enl. Heyerdahl omättade
fettsyror, ss. glycerider av terapinsyra,
jeco-leinsyra m. m., jämte små mängder vanliga
fettarter. Särskilt må framhållas halten av
fettlösligt vitamin (se Vitaminer).
Redan i forntiden nyttjades f. som
läkemedel, och torsklevern har sedan urminnes tider
varit ett näringsmedel för de arktiska
ländernas invånare. Inom europeisk medicin kom
f. i allmännare bruk på 1820-talet och har
numera en synnerligen stor användning vid
barnsjukdomar, ss. engelska sjukan (rachitis)
och »skrofler», samt vid lungsot m. m. Som
läkemedel ges f. dels som sådan, 1 tesked—1
matsked ett par ggr dagl., dels i form av
emulsioner. C. G. S.
F. har även fått stor användning vid
ungdjurs, ss. kalvars och grisars, uppfödning för
att giva dem A-vitaminer och därmed
motverka rachitis och befordra tillväxten.
Särdeles önskvärt är detta, då djuren i stället
för helmjölken få fett- och vitaminfattig
skummjölk. Som större dos f. visat sig kunna
skada djuren, bör dagsgivan av f. inskränkas
till 0,1 g av prima f. per kg levande vikt.
F :s vitaminhalt är mycket växlande, varför
den numera underkastas kontroll. H. J. Dft.
Fisklim, se Husbloss.
Fiskläge, kustsamhälle, vars invånare
hu-vudsakl. leva av fiske. Många svenska
fisklägen, särskilt på västkusten, ha betydande
storlek; ej sällan bilda de egna kommuner el.
municipalsamhällen.
Fisklöss, ett antal på fiskar parasiterande
arter av ordn. loppkräftor, Copepoda.
Mundelarna äro sugande, benen förkrympta eller
omvandlade till hakliknande
vidhäftningsor-gan och kroppen säck- el. masklik. Hos de
flesta äro blott honorna parasitiska, medan
hanarna äro fritt kringsimmande och mycket
mindre. På hud och gälar av havsfiskar
lever Caligus rapax, på sötvattensfiskar
Caligus lacustris. T. P.
Fiskmjöl. Av till människoföda mindre
lämplig fisk samt av avfall vid sills saltning
och efter fetts utdragande ur fisk vid
tran-kokerier beredes fabriksmässigt genom
torkning och målning två slags f., f i s k f o d e
r-m j ö 1 och fiskguano. Det förra är ett
värdefullt kraftfoder med hög halt av äggvita
(50—60 %) och av fosforsyra. Det nyttjas till
utfodring åt alla slags husdjur men ger i
större mängd åt fläsk och smör en lös
beskaffenhet och dålig smak. Fiskfodermjöl av
saltad sill ges med försiktighet åt svin och höns,
emedan större mängd salt verkar som gift för
dessa djur. Fiskguano verkar gödslande
genom sin halt av kväve och fosforsyra (5—10
% av vardera). H. J. Dft.
Fiskmås, se Måssläktet.
Bild 1. Schematisk bild av laxkläckningsapparat.
Fiskodling, olika slag av åtgärder för att
befordra fiskens fortplantning och förökning.
Man kan skilja på två slag av f.: 1) odlingen
avser utplantering för fiskets förbättrande i
sjöar, älvar och hav; 2) odlingen avser
uppdragning av fisk i dammar för direkt
försäljning till föda. Första spåren till f. möter
man hos romare och kineser. De förra
insamlade fiskens naturligt lagda rom och utlade
den för kläckning i dammar eller i sjöar, där
fisken i fråga ej förut fanns, de senare
odlade målmedvetet karp i dammar för avsalu
(s. k. dammkultur). Det var emellertid
först genom upptäckten av möjligheten att
konstbefrukta fiskens rom, som f. av den först
berörda arten verkligen tog fart. Upptäckten
gjordes redan 1763 av en hannoveransk
löjtnant vid namn Jacobi men råkade sedan i
glömska och upptogs först på 1840-talet.
Konstbefruktningen tillgår så, att först
rommen och därefter mjölken utkramas i ett
rent, tomt kärl och omröras, helst med en
fjäder. Härefter tillsättes vatten och omröres
ånyo, varefter befruktningen, sedan nytt
vatten påhällts och avslagits några gånger, är
slutförd och rommen färdig att inläggas i
kläckningsapparaterna. Oftast äro dessa
uppställda i en egen byggnad, en s. k. fiskodlings-
ruser*
FlSK
Bild 2. Fiskodlingens inverkan på fiskfångsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
