Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskeritjänstemän - Fiskerätt, Fiskevatten - Fiskfjäll - Fiskfjällsutslag - Fiskfloden - Fiskfodermjöl - Fiskförgiftning - Fiskgift - Fiskgjusar - Fiskguano - Fiskiglar - Fiskleverolja, Fiskolja, Torsklevertran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Fiskerätt—Fiskleverolja
494
hus län, Mellersta av Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands och Örebro län, östra av
Stockholms, Uppsala, Västmanlands,
Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län med
undantag av vissa områden vid Dalälven och
dess mynning, vilka tillhöra följ, distrikt:
Nedre norra av Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands samt övre
norra distriktet av Västerbottens och
Norrbottens län. Fiskeriintendenterna ha var och
en för sitt distrikt att främja fiskerinäringen
och vidtaga härför erforderliga åtgärder.
Samtidigt med upprättandet av dessa
fiskeriin-tendentsbefattningar tillsattes en f i s k e r
i-assistent för att vid förefallande behov
tjänstgöra inom Lantbruksstyrelsen och
biträda fiskeriintendenterna eller liksom dessa
utföra fiskeriundersökningar. Vidare
förordnades då en fiskeriingenjör med
uppdrag att biträda med utarbetande av förslag
och ritningar till inrättningar för fiskens
framkomst i vattendragen, till anstalter för
undvikande av vattendragens förorenande
m. m. Slutligen inrättades fr. o. m. 1904 två
fiskeristipendiat-platser, avsedda för
utbildning av f. Senare ha tillkommit två
extra fiskeristipendiater, som för ett år i sänder
tillsättas av Lantbruksstyrelsen. (K. A. A-n.)
Fiskerätt, Fiskevatten, se
Fiskerilag-stiftning.
Fiskfjäll, se Fiskar.
Fiskfjällsutslag, med., se Ichthyosis.
Fiskfloden, se Stora Fiskfloden.
Fiskfodermjöl, se Fiskmjöl.
Fiskförgiftning, se Matförgiftning.
Fiskgift. Vissa fiskar alstra i särskilda
organ konstant eller tidtals specifika gifter utan
medverkan av bakterier. Sålunda anses den
s. k. barbkoleran uppstå genom förtärande av
rom från barbfisken (Barbus vulgaris),
särskilt om den fångats vid lektid. Vissa
tropiska sillarter kunna efter förtäring
framkalla t. o. m. dödande tarmåkommor. I hög
grad giftiga äro de tropiska Tetrodon-arterna
(jap. fugu), vilka i Japan sedan länge använts
till mord och självmord; deras gift finnes
främst i romsäckarna men även i övriga
inälvor. — Alla ålarter hysa i blodet ett
hemolytiskt gift, möjl. ett äggviteämne (ett
toxalbumin), som, infört i kroppen på
försöksdjur (ej efter nedsväljande), alstrar
kon-vulsioner och död genom kvävning. Vid
rensning av ål bör man därför undvika att få
blodet if i sår. — Nejonögon (Petromyzon
fluviatilis och marinus) hysa dels ett gift i
blodserum, likt ålens, dels ett i huden. Det
förra förstöres i kokning, så däremot ej det
senare, som framkallar rödsotsliknande diarré.
— Hos ej så få fiskar förekomma på vissa
ställen av kroppen taggar, isolerade eller i
fenorna, i åtskilliga fall stående i förbindelse
med giftkörtelapparater, så hos vissa rockor
(Trygon m. fl.), vilkas taggar (utan särskild
giftkörtel) sitta på den smala stjärtens
ryggsida. Bland fiskar med giftiga fenor märkes
den vid Sveriges västkust, i Nordsjön,
Atlanten och Medelhavet förekommande fjärsingen
(Trachinus draco), som har en tagg på
gällocken ävensom de främsta taggarna på den
främre (mindre) ryggfenan förbundna med
giftapparater. Vid styng uppstå häftig smärta
och stark lokal inflammation med utgång i
brand. I riktigt svåra fall följer förlamning,
t. o. m. död. Fiskare pläga vid förgiftning
genom fjärsingstyng förtära fiskens lever som
motgift, sannolikt med rätta, då giftiga
ormars lever och galla med framgång användas
vid ormbett. Litt: E. N. Pawlowsky, »Die
Gifttiere und ihre Giftigkeit» (1927). C. G. S.
Fiskgjuse, Pandion hdliaetus.
Fiskgjusar, Pandionidae, en familj,
tillhörande dagrovfåglarna av ordn. rovfåglar.
Tar-serna äro korta, den yttre tån kan vridas
utåt, fjäderdräkten är tät och fast, näbben
starkt böjd och vingarna mycket långa,
medan stjärten är täml. kort. I Skandinavien
finnes en art, fiskgjusen, Pandion
halia-etus, ovan brun med huvud och undersida
vita. Längden uppgår till nära 2/3 m.
Fiskgjusen, som är spridd över hela Gamla
världen, häckar i Sverige rätt sparsamt, dels vid
de större insjöarna över hela landet, dels i
den ö. skärgården. Sitt bo bygger den av
grova kvistar, helst i toppen av ett träd. Den
lever nästan uteslutande av fisk, som den
fångar med klorna efter att ha störtat sig i
vattnet. Från Sverige flyttar den vid
vinterns inträde; återkommer redan i april. T. P.
Fiskguäno, se Fiskmjöl.
Fiskiglar, Pisci’cola, släkte av
snabelig-larna. Dess arter angripa sötvattensfiskar
(gädda, laxöring, karp o. s. v.).
Fiskleverolja, Fiskolja,
Torsklever-t r a n (O’leum je’coris), fås från olika
torskarter. Den norska torsklevertranen, som mest
värderas, fås väsentligen av Gadus callarias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
