Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskregn - Fiskskinn - Fisktorped - Fisktrappa - Fisktärna - Fisk university - Fiskus - Fiskväg - Fisködlor - Fiss - Fiss dur - Fissis - Fiss moll - Fissur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Fiskregn—Fissur
504
Fiskregn, fiskars nedfallande ur luften, har
observerats i skilda delar av världen; inemot
50 berättelser föreligga, däribland en av
franske iktyologen de Castelnau från
Singapore 1861. Förklaringen till fenomenet är,
att skydrag, som passera över grunda
vattensamlingar, rycka vatten och fiskar med sig
upp i höjden. Jfr art. av E. W. Gudger i
»Natural history», 21 (1921). T. O.
Fiskskinn, se Läder.
Fisktorped, se Torped.
Fisktrappa, se F i s k v ä g.
Fisktärna, se Tärnsläktet.
Fisk university [-jonivö’siti], se Fisk, C. B.
FFskus (lat. fi’scus, se d. o.), kassa,
kassakista; inom finansrätten statskassan, staten
som bärare av förmögenhetsrättsliga
rättigheter och förpliktelser. I Sverige kallas
staten som f. vanl. kronan och är att betrakta
som särskild juridisk person.
Sammanfattningen av dess förmögenhetsrättsliga
rättigheter kallas fiskalisk rätt, varmed i
trängre mening även förstås någon statens
bestämda inkomst el. inkomstkälla (rätt till
böter, danaarv o. dyl.).
Bild 1. Laxtrappa i Nissan vid Sperlingholm.
Fiskväg, konstgjord anordning för att
bereda vandringsfisk, särskilt lax och ål, väg
förbi dammbyggnader och branta vattenfall
upp till lämpliga lek- och näringsplatser. F.
kunna uppdelas i två huvudgrupper, »trappor»
och »ledare», de förra avsedda huvudsaki. för
laxfiskar, de senare för ål. (Om dessa
fiskarters levnadsvanor se dessa ord.) Vägarnas
utseende och placering bero på de lokala
förhållandena; ofta måste flera anläggas vid
samma dammbyggnad, särskilt om vattnet på
viss sträcka under någon del av året
fullständigt avledes från vattendraget för att
användas för vattenkraftsändamål. Största
svårigheten ligger i att anordna vägarnas
utlopp så, att fisken hittar dem; där så skett,
ha de ofta visat sig effektiva. Utloppet
för-lägges omedelbart nedanför hindret; för
trapporna (fisktrappor, laxtrappor)
gäller dessutom, att vattnet bör utströmma så
Bild 2. Laxtrappa och ålyngelledare i Motala
ström vid Skärblacka.
rikligt och med sådan hastighet, att det av
fisken uppmärksammas, övre mynningen
anordnas så, att vid växlande vattenstånd ett
någorlunda jämnt inströmningstryck erhålles.
Bild 2 visar en laxtrappa med tvärväggar.
Ledarna anordnas huvudsaki. för det
uppgående ålynglet (ålyngelledare). De
nestå stundom av öppna rännor eller diken,
vanl. dock av täckta små trätrummor i
lutning från 1: 1 till 1: 10, delvis fyllda med sten
eller ris, varemellan vattnet silar fram.
Ledarnas dimensioner lämpas efter ynglets
storlek. Å bild 2 synes en ålyngelledare utmed
laxtrappans ena sida. Litt.: C. Schmidt,
»Studier öfver fiskvägar» (1906) ; O. Nordqvist m.fl.,
»Sötvattensfiske och fiskodling» (1922). C. S.*
Fisködlor, se Iktyosaurier.
Fiss (fr. fa dièse, eng. f skarp), mus., den
medelst ett # en halv ton höjda tonen f eller
sjunde tonen i den kromatiska skalan;
förväxlas enharmoniskt med gess.
Fiss dur (fr. fa d/ièse majeur, eng. f sharp
major), mus., den durtonart, som har fiss till
grundton och företecknas med sex f, näml, för
f, c, g, d, a och e (parallelltonart: diss moll).
FFssis, mus., kallas f., höjt med två halvtoner.
Fiss moll (fr. fa dièse mineur, eng. f sharp
minor), mus., den molltonart, som har fiss till
grundton och i likhet med sin parallelltonart,
A dur, företecknas med tre #, näml, för
f, c och g.
Fissür (lat. fissüra, se d. o.), sår i form av
en smal spricka. Fissurer i benen kunna vara
enkla eller sammansatta; de uppkomma
genom yttre våld av alla slag, stötar, inverkan
av kulor, fall o. s. v. Ett bland de ställen,
där de oftare visa sig, är huvudskålen (även
dess bas); f. ö. förekomma de i de platta
liksom i de rörformiga benen. Om huden över
dem är oskadd, kunna f. vara ganska svåra
att med bestämdhet igenkänna, i synnerhet
om ej stycken eller skivor av benet blivit
verkligen lösgjorda. Numera har man genom
röntgenfotografering ett bra och pålitligt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
