Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fitzalan - Fitzgerald, ätt - Fitzgerald, lord Edward (upprorsman) - Fitzgerald, Edward (översättare och skald) - Fitzherbert, Maria - Fitzjames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Fitzgerald—Fitzjames
508
Edmund Talbot. Han var 1894—1921
(konservativ) led. av underhuset och 1915—
21 i Asquiths och Lloyd Georges
koalitions-ministärer »inpiskare» i underhuset, blev april
1921 vicekonung på Irland och upphöjdes då
till viscount. Han avgick 1922, då ämbetet
avskaffades. V. S-g.
Fitzgerald [fitsd^eTold], gammal irländsk
adelsätt, inflyttad vid den första erövringen
på 1100-talet och härstammande från en av
Vilhelm Erövrarens normandiska ledsagare.
Efter dennes sonson G e r a 1 d, g. m. en dotter
till konung Rhys av Sydwales, kallas släkten
stundom the Geraldine family. Hans son M a
u-rice F. (d. 1176) kom 1169 från Wales över
till Irland och spelade en framstående roll
i erövringsstriderna. Släkten var under hela
medeltiden en av Irlands förnämsta. Äldsta
grenens huvudmän buro titeln earl av K i
1-dar e, en yngre gren förvärvade earltitel av
D e s m o n d. Släktens politiska makt bröts
under Henrik VIII, då Gerald F., 8:e earl
av Kildare, 1534 dog i Towern och hans son
Thomas F., lord O f f a 1 y, 1537 avrättades
som upprorsman. James F., 20 :e earl av
Kildare (1722—73), blev 1756 ståthållare på
Irland och fick 1766 irländsk hertigtitel av
Le i n s te r. Hans son William Robert
F., 2:e hertig av Leinster (1749—1804), gav
som den främste av Irlands adel engelska
regeringen värdefullt stöd vid genomförandet
av unionen 1800. Om hans bror lord Edward
F. se nedan. V. S-g.
Fitzgerald [fitsd$e’rold], lord Edward,
irländsk upprorsman (1763—98); se
släktöversikten. Uppfostrades i Frankrike, gick helt
ung i eng. krigstjänst och deltog 1781—83 i
kriget i Nordamerika. Han drevs av sin
rous-seauanska naturdyrkan att för en tid sluta
sig till en indianstam i Kanada, vistades 1792
i Paris, trädde där i förbindelse med ledande
franska revolutionärer och blev som
»demagog» struken ur eng. arméns rullor.
Hemkommen till Irland, blev F. en av ledarna för
sällskapet United irishmen, vars syfte var att
med fransk hjälp grunda en av England helt
oberoende irländsk republik. F. inledde dess
förbindelser med franska direktoriet, men
sammansvärjningen förråddes 1798 för eng.
regeringen. F. arresterades efter en häftig
strid (19 maj) och dog 4 juni s. å. av de
sår han erhållit i striden. Biogr. av Moore
(2 bd, 1831; ny uppl.
1897). V. S-g.
Fitzgerald [-[fitsd^e’-rald],-] {+[fitsd^e’-
rald],+} Edward,
engelsk översättare och
skald (1809—83).
översatte (rättare
omarbetade) bl. a. den
persiske skalden Omar
el-Chaijämis
diktsamling »RubäTjät» (»The
Rnbåiyåt of Omar
Khayyäm», 1859; sv.
övers. 1912). Genom sin formskönhet och sitt
tankedjup hör »The Rubäiyåt» till pärlorna
i engelsk litteratur. F:s »Works» utgå vos i
2 bd 1887, hans »Letters» i 5 bd 1889—1901.
Biogr. av Th. Wright (2 bd, 1904) och A. C.
Benson (1905). A. Lbd.
Fitzherbert [fitshöTet], Maria, i
hemlighet förmäld med prins Georg av Wales,
sedermera konung Georg IV (1756—1837); tillhörde
en gammal katolsk släkt, Smythe, och blev
1781 för andra gången
änka (då efter en rik
katolsk godsägare,
Thomas F.). Hon kom
1784 till London, blev
där mycket firad i
so-cieteten och
bestormades med
kärleksförklaringar av den då
22-årige prinsen av
Wales. Efter flera
försök att undandraga
sig hans
uppmärksamhet lät hon (15 dec.
1785) förena sig med honom genom en hemlig
vigsel i vittnens närvaro, förrättad av en
anglikansk präst enl. högkyrklig ritual och fullt
giltig enl. kanonisk rätt. Däremot stred
äktenskapet mot Royal marriages act av 1772 (som
förklarar engelska prinsars giftermål före 25
års ålder ogiltiga, då de ingås utan regerande
konungs samtycke) samt utsatte prinsen för att
gå miste om sin tronföljdsrätt, enär han äktat
en katolik. Fru F. kom i en skev ställning, då
Ch. Fox i underhuset (april 1787) — missledd
av ett dubbeltydigt skriftligt meddelande från
prinsen — med åberopande av dennes
auktoritet förnekade, att någon vigselceremoni ägt
rum. Förbindelsen bröts av prinsen 1794 men
återknöts 1800, sedan påven på tillfrågan
förklarat äktenskapet fortfarande giltigt, trots
det att prinsen i april 1795 äktat prinsessan
Karolina av Braunschweig. Den slutliga
brytningen företogs av prinsen 1811, sedan han
blivit regent; fru F. behandlades under sina
sista år av konungafamiljen som Georg IV :s
änka. De papper, som bevisade hennes
anspråk (bl. a. vigselattesten och prins Georgs
testamente av 1796, där han kallar henne »sin
enda och verkliga hustru»), ha f. ggn fått
tillgodogöras av forskningen i W. H. Wilkins,
»Mrs F. and George IV» (2 bd, 1905), där
hennes av samtiden missuppfattade ställning
till Georg IV till fullo utredes. V. S-g.
Fitzjames [eng. uttal fitsd^él’mz], fransk
hertiglig släkt, som härstammar från Jakob
II :s naturlige son James F., hertig av B e
r-w i c k (se d. o.). Hans sonson É d o u a r d,
hertig d e F. (1776—1838), emigrerade under
revolutionens första år, ingick i Condés armé
och fick 1801 tillstånd att återvända till
Frankrike. Efter restaurationen blev han pär
av Frankrike och gjorde sig senare känd som
slagfärdig och inflytelserik medlem av
ultras-gruppen. Han satt 1832 en tid häktad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
