Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjuk - Fjäder - Fjäderborst - Fjäderbroms - Fjäderdosa - Fjädergräs - Fjäderhammare - Fjäder fäavelsförening, Sveriges allmänna, eller Fjäderfäodlareförening, Sveriges - Fjäderharv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Fjuk—Fjäderharv
522
Fjuk, skär med därpå uppförd fyr i Vättern,
ung. mitt emellan Motala och Karlsborg.
Fjäder. 1. (Zool.) En utväxt från fåglarnas
hud, till sitt ursprung en högre
utvecklingsform av kräldjurens fjäll. På fosterstadiet
an-lägges en f. liksom ett fjäll i form av en papill
från läderhuden, som
skjuter upp i
överhuden. Medan
fjället i stort sett
förblir på detta
sta
Bild 1. A dunpensel, som
sitter på spetsen av en
täckfjäder, vilken ännu
är omgiven av en
hornslida, « dunpenselns
spole, B spetsen av en
täckfjäder med några
kvar-sittan.de dunstrålar.
Schematiska bilder.
Bitd 2. Förenklad bild av
en fjäder, s skaft, st
främre radens bistrålar med
hakar, st1 bakre radens
bistrålar.
dium, tillväxer fjäderanlaget i längd och
nedsänkes i en fördjupning i huden,
fjädersäcken, varefter den egentliga f. bildas av den
fjäderanlaget beklädande överhuden, som
formas till fina strålar och förhornas. På detta
sätt uppkommer fågelungarnas dunbeklädnad;
de senare f. utväxa från fjädersäcken, varvid
det ursprungliga dunet avkastas (jfr bild 1).
I fjäderdräkten ingå olika slags f. Täck- el.
konturfjädrarna bestå nedtill av den ihåliga
spolen, som, så länge f. ännu är ung, utfylles
av en blodrik pulpa. Då f. är fullt utvecklad,
drager sig pulpan tillbaka, kvarlämnande
tunna hinnor, den s. k. fjädersjälen. Spolen
fortsättes uppåt av skaftet, som ofta nedtill
bär en liten bifjäder. Från skaftet utgå
fanstrålarna med sina bistrålar. Den främre
radens bistrålar på varje fanstråle äro
försedda med hakar, varigenom strålarna hakas
ihop till en skiva, fanet, nog fast att göra
motstånd mot luften under flykten. De största
konturfjädrarna kallas pennor och indelas i
ving- och stjärtpennor. Bland vingpennorna
kan man urskilja hand- och armpennor. De
på tummen sittande f. kallas lillvingen.
Vingpennorna täckas vid basen av mindre
konturfjädrar, vingtäckarna. Även till
stjärtpennorna höra dylika täckfjädrar. Dun äro f.,
där skaftet är smalt och mjukt och strålarna
mjuka och utan hakar. Mellan båda slagen
av f. finnas övergångsformer. Ett tredje slag
av f. äro fjäderborsten, hårliknande bildningar
med endast en liten pensel av strålar i toppen.
Konturfjädrarna giva fågeln dess konturer
och färg, medan dunet blott har till uppgift
att bevara kroppsvärmen. Särskilt kraftigt
är dunet utvecklat hos vattenfåglar. F. äro
i regel samlade i grupper, s. k. fjäderfält,
mellan vilka finnas nakna partier (undantag
pingviner och strutsfåglar).
F. fällas minst en gång om året, i regel efter
slutad häckning. Vid denna s. k. ruggning
kunna f. växlas småningom, eller ock
avkastas så gott som alla pennor på en gång,
varvid fågeln någon tid mister flygförmågan
(t. ex. andfåglar). Hos många fåglar
förekommer även en vårruggning, som dock ej
är så fullständig. Fäi gförändringen om våren
hos många fåglar beror ofta på att fanets
yttre delar avstötas (brämfällning). På detta
sätt anlägges i allm. vårdräkten, medan
höst-el. vinterdräkten fås efter ruggning. T. P.
2. Maskindel av något elastiskt
(»fjädran-de») material — vanl. stål men även mässing,
trä, kautschuk etc. —, vilken på grund av
elasticiteten är i stånd att upptaga och mildra
stötar (bär-,
fordons-och buffertfjädrar),
att frambringa rörelse
(drivfjädrar, t. ex. ur-,
fjädrar, slagfjädrar i
lås), att utöva tryck
(tryckfjädrar), att
spänna snören o. dyl. (spännfjädrar).
Materialet utsattes genom f. för dragning, tryck,
böjning eller vridning (drag-, tryck-,
böjnings-och vridningsfjädrar). F. kunna indelas i
bladfjädrar (Ä i fig.), egentliga spiralfjädrar
(urfjädrar) och spiral- el. rättare skruvfjädrar,
som äro cylindriska (B), koniska, s. k.
buffertfjädrar el. snäckfjädrar (D), eller
dubbel-koniska (C).
Bladfjädrarna ha vanl. rektangulär
sektion och kunna även bestå av flera, lagda
på varandra, t. ex. vagnsfjädrar (A). De
förekomma även såväl raka som böjda. Ex.
på de senare äro s. k. C-fjädrar för
fordon. Även urfjädrarna ha rektangulär
tvärsektion och bestå av ett långt, i spiral
upplindat, härdat och anlöpt stålband.
Spiial-fjäuiar tillverkas vanl. av hårddragen eller
valsad ståltråd av vanl. cirkelrund men även
kvadratisk el. rektangulär genomskärning.
Trådens upplindning sker för hand el.
maskinellt över en dorn; även brukas särskilt
konstruerade f jäderspinningsmaskiner. O. B-n.
Fjäder borst, se Fjäder 1.
Fjäderbroms, se Broms, sp. 7.
Fjäderdosa, se Fjäderhus.
Fjädergiäs, se S t i p a.
Fjäderhammare, se Hammare.
Fjäderfäavelsförening, Sveriges
allmänna, eller
Fjäderfäodlareför-ening, Sveriges, se Sveriges
allmänna fjäderfäavelsförening.
Fjäderharv, se H a r v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
