Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjäderhus, Fjäderdosa - Fjäderkål - Fjädermal - Fjädermoln - Fjädermott - Fjädermyggor - Fjädernervig - Fjäderpensel - Fjädervikt - Fjädervåg - Fjäderägg, Stora - Fjädring - Fjädrundaland - Fjälle - Fjälkestad - Fjälkinge - Fjäll - Fjällabb - Fjällappar - Fjällbacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Fjäderhus—Fjällbacka
524
Fjäderhus, Fjäderdosa, det vanl.
cylin-derformiga omhöljet kring spiralfjädrar i ur
oeh andra fjäderdrivverk. Se U r.
Fjäderkål, namn på brokbladiga kålsorter.
Fjädermal, se Malfjärilar.
Fjädermoln, se Moln.
Fjädermott, Pteropho’ridae, en familj av
små mottfjärilar, vilkas vingar äro kluvna på
längden i smala flikar, framvingarna i 2, mera
sällan 3—4 flikar, bakvingarna i 3. Larverna
äro hårbeklädda och leva antingen öppet på
blommor och blad eller i stjälkar. Mycket
vanlig är den helt snövita Pterophorus
penta-dactylus, vars larv lever på Convolvulus. I
Sverige finnas omkr. 32 arter. I. T-dh.
Fjädermyggor, Chironomidae, likna mycket
stickmyggoi na men sakna fjäll på vingarna.
Fam. omfattar bl. a. släktet Chironomus, som
saknar, och släktet Ceratopogon, svidknott,
som har stickande mundelar. F. förekomma ofta
i stora svärmar över sjöar och vattendrag, där
de utföra sina parningsdanser. Äggen läggas
i vattnet och äro inhöljda i en geléartad
massa, avsöndrad av honan. Larverna äro
vattendjur; de ha nästan förkrympt
traké-system och behöva ej gå upp till vattenytan
för att andas. Detta göra de med tillhjälp av
tunnväggiga utskott i kroppens bakre del, i
vilka blodet syrsättes genom osmos. Många
arters larver leva på rätt stora djup; de ha
anträffats på bottnen av Genèvesjön och Lake
Superior samt i Östersjön. Dessa larver äro
röda, enär de ha hemoglobinhaltigt blod.
Andra arters larver, som blott leva på ringa
djup, äro grönaktiga. Larverna leva ofta i
rör, som äro antingen fria eller fästa vid
stenar och bestå av slam- och växtdelar. De äro
tröga djur, som finnas även i så förorenat
vatten, att nästan inga andra djur leva där.
De användas därför i Tyskland som
indikatorer på att vattnet är förorenat. På grund
av sin mycket allmänna förekomst spela de en
stor roll som fiskföda. Slutligen finnas vissa
f., vilkas larver leva i havsvatten. I. T-dh.
Fjädernervig, se Blad, sp. 456 och bild
15—17.
Fjäderpensel, se Spridningsanordning.
Fjädervikt, se Boxning, sp. 1033, och
Brottning, sp. 34.
Fjädervåg, se Våg.
Fjädei ägg, Stora, skär omkr. 4 km n. ö.
om llolmön vid N. Kvarken, med en fyr, som
vägleder norrifrån kommande fartyg ö. om
Holmöarna ned till ö. Kvarken.
Fjädi ing, den motverkande kraft
(fjäderkraft) en fjäder (se d. o. 2) el. dyl. utövar
under belastning.
Fjädrundaland, se Folklan den.
Fjälie, socken i Malmöhus län, Torna härad,
på Lundaslätten; når i v. Lommabukten av
Öresund; 20.76 kvkm, 1,151 inv. (1927). Är en
bördig, skoglös slätt; avvattnas söderut till
Höje å. 1,846 har åker. Bildar med Flädie
ett pastorat i Lunds stift, Torna kontrakt.
Fjälkestad, socken i Kristianstads län, Vil-
lands härad, vid Helge å; 54,81 kvkm, 1,568
inv. (1927). Tillhör med sin s. del
Kristian-stadsslätten; i n. och n. ö. höja sig skogiga
åsmarker; på gränsen i ö. Råbelövsjöh,
där-invid Balsberget, 67 m, med Balsbergsgrottan
(se d. o.). 2,613 har åker, 2,528 har
skogs-och hagmark. Egendomar: Råbelöv (se d. o.),
Fredriksdal, Fårarp. Stenhuggeri vid ,
Rotved (»svart granit»). Pastorat i Lunds stift,
Villands kontrakt.
Fjälkinge, socken i Kristianstads län,
Villands härad, ö. om Kristianstad; 24,32 kvkm,
1,350 inv. (1927). Är en väl odlad slätt, 20—
40 m ö. h. I n. höjer sig F. backe 102 m.
1,918 har åker, 195 har skogs- och hagmark.
Bildar med Nymö ett pastorat i Lunds stift,
Villands kontrakt. Litt.: J. Ljungh,
»Fjel-kinge i forna dagar» (1904).
Fjäll. 1. (Geogr.) Högre berg, som nå över
skogsgränsen (1 å g f j ä 11) eller över
snögränsen (högfjäll). I Sverige har termen f.
ofta en ännu vidsträcktare användning,
särskilt för att beteckna kala, ofruktbara
höjdsträckningar i motsats till de bördigare
slätterna. Jfr. Berg, sp. 1315. O. Sjn.
2. (Zool.) De mycket olikartade bildningar
av huden, som väsentligen ha att • skydda
kroppsytan. De kunna bildas såväl av överhud
eller läderhud enbart som av båda tillsammans.
Benfiskarnas f. äro rena läderhudsbildningar,
broskfiskarnas (plakoidfjäll) täckas av ett
emaljskikt från överhuden. Om f. hos fiskarna
se f. ö. Fiskar. Hos kräldjuren är huden
täckt av ett väl utvecklat hornlager, som
ömsas flera gånger om året. Några lösa f.,
liknande fiskarnas, innehåller huden ej, utan
läderhuden skjuter upp i form av papiller,
täckta av förtjockat hornlager, varigenom
huden får sitt karakteristiska fjälliga
utseende. Dessa »fjäll» ha mycket växlande form,
från enkla, vårtliknande upphöjningar till de
skenor och plåtar, som finnas hos ormar och
krokodiler. Hos de senare (och hos vissa andra
kräldjur) innehåller läderhuden dessutom
verkliga förbeningar. F., liknande kräldjurens,
finnas även hos fåglar (på benen) och hos
många däggdjur (gnagare), särskilt på
svansen. Bland däggdjuren äro f. bäst utvecklade
hos myrkottarna. Om f. på fjärilarnas vingar
se F j ä r i 1 a r. T. P.
3. (Bot.) Pa’leae, vanl. små, oftast
hinnaktiga organ (reducerade blad el.
hårbildningar), som finnas på olika växtdelar, t. ex.
på blomfästet hos många korgblommiga
växter, på stam och blad av ormbunkar. F. kallas
vanl. de blad (agnar, skärm- och blomfjäll),
som omge blommorna hos gräsen. G. M-e.
Fjällabb, se Labbsläktet.
Fjällappar, se Lappar.
Fjällbacka, kapellförsamling i n. Bohuslän,
Kville socken och härad; 5,3 kvkm land, 892
inv. (1927). Omfattar fastland och öar n. om
Joredsfjorden samt Väderöarna. I skyddat
läge innanför öarna Fjällbacka
municipal-samhälle, 96 har, 552 inv. (1927), med djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
