Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Fjärilar
536
pälsverk och yllevaror (pälsmalen) eller vax
(vaxmottet) och ha därigenom blivit
betydande inomhusskadedjur. Silkesfjärilen och
andra närstående spinnarfjärilar äro däremot
direkt nyttiga genom det silke, som de
producera, och ha därför sedan gammalt odlats
som husdjur.
F:s ägg äro plattade, avlångt äggformade,
mer eller mindre klotformiga eller
sockertopp-formade. Skalet är ofta förstärkt av ett
nätverk av förtjockade ribbor, mellan vilka
tunnare partier möjliggöra ett utbyte av luft.
Antalet ägg är hos många arter mycket stort;
ibland kunna över 1,000 läggas av en hona.
De placeras oftast på bestämda ställen på
eller i närheten av de växtdelar, varav
larven skall leva, och fästas där på olika sätt.
Vissa arter fästa dem med ett slags kitt,
antingen enstaka eller flera tillsammans,
stundom i kakor (spinnmalar) eller i ringar kring
värdväxtens kvistar (ringspinnaren). Mera
sällan äro f. utrustade med en äggläggare,
som möjliggör ett instickande av ägget i den
del av väidväxten, som skall hysa larven.
Vissa f. avlägga slutligen äggen under
flykten, så att de helt enkelt falla till marken
(rotätare, gräsflyet och vissa glasvingar).
Äggets utveckling kräver hos de olika arterna
mycket olika tid. 2—4 veckor är det vanliga
under sommarmånaderna. I många fall
övervintra emellertid de på hösten avsatta äggen
till det följande året (frostfjärilen, nunnan,
ringspinnarna o. a.), och äggens
utvecklingstid sträcker sig då över hela den kallare
delen av året. — F :s larver ha ett väl utvecklat
huvud. Det uppbygges till större delen av två
hjässhalvor, som baktill mötas i en
sagittal-söm och framtill på översidan omsluta den
trekantiga pannan. På undersidan ha de en
utskärning, som ger ‘plats för mundelarna. I
främre delen av dessa hjässhalvor sitta de
små antennerna och bakom dem synorganen,
som utgöras av 6 punktögon (oceller) på varje
sida. Av mundelarna sitter överst en
överläpp, som är mer eller mindre direkt fäst vid
pannan. Under denna verka mot varandra de
båda kraftiga överkäkarna, som i kanten vanl.
äro delade i flera skarpa tänder, och under
dem underkäkarna, som äro köttiga och icke
ha någon bitande eller tuggande uppgift. De
bära ett par palper, vilka tjänstgöra som
känselorgan och sluta mellan sig den likaledes
köttiga underläppen, som även bär ett par
små palper men vars viktigaste del är det
centralt belägna spinnröret. I detta mynna
de stora paiiga spinnkörtlarna, som hos de
äkta spinnai larverna kunna nå en längd av
icke mindre än 4—7 gånger hela larvkroppens
längd. Larvens kropp bygges upp av 13 segment
eller leder. De tre främsta, som ej nämnvärt
skilja sig från de övriga, äro bröstsegmenten
och igenkännas på att de vartdera bära ett
par äkta, ledade gångfötter, som avslutas med
en klo. De tio därpå följande segmenten bilda
bakkroppen. De sakna egentliga
extremite
ter, men 3:e—6:e och 10 :e segmentet bära,
oftast på undersidan köttiga, oledade utskott,
s. k. bukfötter, vilka tjänstgöra som fötter
vid ställförflyttningen. I sin spets äro de
försedda med en tvärrad eller två till en ring
förenade rader små hakar, som göra, . att
de kunna gripa om växtdelar.
Bukfötternas-antal är normalt 5 par. Hos vissa larver
saknas ett eller flera av dessa par. —
Larverna äro sällan nakna, oftast klädda med
skyddande hår och borst av olika slag, ofta
sittande på vårtlika upphöjningar eller
bildande täta kuddar. Mera sällan är själva
huden försedd med taggiga utskott
(påfågelspin-nare) eller har larven ett s. k. svanshom
(svär-mare). Ibland äro larvernas hår försedda med
fina spetsar och vålla, när de avbrytas, stark
klåda, om de fastna i huden
(processionsspin-naren). Andra larver ha olika slags köitlar,
vilka avsöndra en obehaglig lukt, som kan
avskräcka vissa fiender.
Dolt levnadssätt föra en mängd
fjärilslarver, som leva inuti blad, stjälkar eller de
vedartade delarna av växterna, så även de,
som gräva sig ned i jorden för att förtära
rötter. Andra förfärdiga åt sig skyddande
höljen, som de bära med sig (säckdragarmalar,
säekspinnare), eller spinna samman växternas
blad till rullar (vecklare) eller leva
tillsammans i stora bon av sammanspunna trådar
(spinnmalar, björkspinnaren). Skyddande
förklädnad ha många larver därigenom,
att deras färg och form noga överensstämma
med den omgivning de leva i. Vissa
mätar-larver överensstämma till färg och form mycket
med kvistar på de tiädslag de leva på och ha
för vana att vid vila placera sig med
huvudändan snett utstående hån träden, så att de
äro mycket svåra att upptäcka.
Varnings-färger av bjärt framträdande slag visa
vissa fjärilslarver, som leva helt öppet bland
blommor och blad men samtidigt ha någon
kemisk egenskap, vilken gör dem osmakliga
för deras fiender.
Fjärilslarvernas inre byggnad är relativt
enkel. På kroppens sidor öppna sig
andningsorganen med 9 par andhål eller spirakler, ett
par på första bröstsegmentet och ett par på
vartdera av l:a—8:e bakkroppssegmenten.
Nästan rakt från kroppens främre till dess
bakre ända förlöper den enkelt byggda
tarmen, som har förmåga att upptaga stora
kvantiteter föda.
Larvens förmåga att tillväxa är begränsad
av det kitinhölje dess kropp är omgiven med.
När dess utrymme är fyllt, avkastas detta,
och genom en hudömsning får larven nya
möjligheter att tillväxa. Antalet hudömsningar
är olika hos olika arter och släkten och kan
variera mellan 3 och 8. Tiden för larvens
hela utveckling varierar mycket. Många
arter genomlöpa hela sin utveckling under
sommarens lopp, och larvstadiet är då av endast
några veckors längd. I andra fall sker
övervintringen i larvstadiet, och tiden för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
