Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fladdermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Fladdermöss
544
däremot synen är svagt utvecklad.
Känselsinnet är starkast lokaliserat dels i flyghuden,
dels i de i många fall fantastiskt stora
ytter-öronen och i de på skiftande sätt utbildade
Bild 1. Skelett av Pteropus edulis, intecknat i
kropps-konturen.
egendomliga hudbihangen i ansiktet. Av allt
att döma är även hörseln mycket fin.
Kindtänderna äro hos insektätande former
spets-knöliga, hos de fruktätande trubbknöliga.
Honan föder varje gång endast en unge; med de
haklika mjölktänderna håller den sig fast vid
moderns spene även i flykten. — Många f.,
särskilt former med smala och spetsiga vingar,
äro mycket skickliga flygare. Trots flyghuden
förflytta sig f. rätt snabbt klättrande eller
krypande. I kalla el. tempererade zoner
levande f. tillbringa vintern i dvala. De
europeiska f. leva av insekter, som de fånga i
flykten, många tropiska av frukt; även
fiskätande och blodsugande former finnas. F.
förekomma talrikast i tropikerna. Endast en
art går upp till polcirkeln. Ordn. f. var
representerad redan i eocentiden. F. n. äro omkr.
800 arter beskrivna.
Ordn. f. indelas i underordn. stor- och
småfladdermöss. Storfladdermöss,
Me-gachiroptera, omfatta större, fruktätande
former. Kraniet är långsträckt, ögonen stora,
Bild 2. Skalle, 1 av en fruktätande (Pteropus
juba-tus) och 2 av en insektätande fladdermus (Molossus
ursinus).
ytteröronen små, svansen ej indragen i
flyghuden och pekfingret klobärande. Dessa
former ha alltså bevarat mer ursprungliga drag
i sin organisation, över 200 arter finnas i
Gamla väi Idens tropiska och subtropiska delar.
Hit hör den största av alla f., k a 1 o n g e n
el. flygande hunden, Pteropus
vam-pyrus, som kan mäta ända till U/2 m mellan
vingspetsarna. Den förekommer på Ostindiska
öarna. Denna ocb besläktade arter kunna
anställa svåra härjningar i fruktträdgårdarna.
Småfladdermössen, Microchiroptera, äro små,
i regel insektätande former. Pekfingret
saknar alltid klo, och huvudet är rundat. Bland
viktigare fam. må anföras följ.:
Phyllostoma-tidae el. bladnäsorna igenkännas på de
väl utvecklade hudbihangen på nosen.
Hithörande former leva i Amerika, och de flesta
äro blodsugande. En art är v a m p y r e n,
Vampyrus spectrum, med en vingbredd av 70
cm, sålunda en av de större småflad ermössen.
Den lever huvudsaki. av insekter och frukter.
De egentliga blodsugarna tillhöra släktet
Des-modus. Dessa arter äro ej större än möss och
kunna sålunda endast framkalla en lindrig
blodförlust. De anfalla nattetid alla slags
varmblodiga varelser, även människan. Fam.
hästskonäsor, Rhinolophidae, utmärkes
av det hästskoformade näsbladet ocb av att
svansen är indragen i flyghuden. Hithörande
arter förekomma i Gamla världen, åtskilliga
i Europa. Hos läderlappar,
Vespertilio-nidae, saknar nosen hudbibang, och svansen
är lång och innesluten i flyghuden. Hit höra
alla 1 Sverige funna f. De viktigaste av
dessa äro följ.: Släktet Myotis: D a u b e
n-tons fladdermus el.
vattennatt-b 1 a c k a n, Myotis Daubentonii, tillhör
Sveriges allmännaste f. och anträffas oftast
jagande tätt utefter vattenytan vid sjöar och
smärre vattendrag. Den förekommer upp till
s. Norrland. Mustaschfladdermusen,
Myotis mystacinus, finnes, ehuru rätt
sällsynt, i hela Sveiige. Kroppslängden är endast
omkr. 44 mm. Fransade
fladdermusen, Myotis nattereri, igenkännes på att
svansflyghuden i kanten bär borstlika hår.
Den är sällsynt och finnes ej n. om
Södermanland. Den minsta av alla europeiska f.
är dvärgfladdermusen, Pipistrellus
pipistrellus, vars kroppslängd endast är omkr.
42 mm. Den är rätt allmän i Göta- och
Svealand och påträffas såväl i städerna och invid
gårdar som i skogen och vid vatten. Sveriges
allmännaste art är nordiska
fladdermusen, Pipistrellus Nilssonii, som
förekommer ända upp i fjällens björkregion. Den
mera silvergrå gråskymliga
fladdermusen, Vespertilio murinus, går ej längre
norrut än till Uppland. Samma utbredning
har stora fladdermusen, Nyctalus
noc-tula, den största svenska arten, med en
kroppslängd av intill 76 mm. Den är en
synnerligen skicklig flygare. Lättast igenkännlig är
långörade fladdermusen, Plecotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
