Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärsingsläktet - Fjärås - Fjätälven - F-klarinett - F-klav - f. Kr. (f. Kr. f.) - fl. - Fl. - Fla - Flaccus, 1. Gaius Valerius Flaccus Setinus Balbus - Flach, Fredrik Christer Sigismund (Sigge) - Flacius (Vlacich), Matthias - Flackarp - Flackbanpjäs (Flackpjäs) - Flackeld - Flackgrav - Flacktryckförfarande - Flackvall - Flacon - Fladdermakien - Fladdermina, Fugasse - Fladdermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Fjärås—Fladdermöss
542
vis också i s. Östersjön, och anträffas f. ö.
utmed Europas kust ända ned till
Medelhavet. Den når en längd av 3—4 dm och
lever på sandbottnen, halvt nedgrävd i sanden.
Vanlig fjärsing, Trachinus draco.
Till färgen är den brun med sneda, ljusa
streck och blå, gula och gröna fläckar. Köttet
är välsmakande. Om fjärsingens giftighet se
F i s k g i f t. T. P.
Fjäiås, socken i Hallands län, Fjäre härad,
mellan Kungsbackafjorden och
västgötagrän-sen; 144,52 kvkm, 3,052 inv. (1927). Är n.
Hallands största och folkrikaste socken.
Omfattar närmast kusten bördiga slätter och
kala berg (100 m); inre delen upptages av
skogiga bergpartier (130 m) kring v. Lygnern
och n. därom, över Lygnerns dalsänka löper
mellan sjön i ö. (15 m) och Duvehedens slätt
i v. (6—13 m) randåsen Fjärås bräcka
(76 m). 3,659 har åker, 3,817 har skogs- och
hagmark. Egendomar: Tjolöholm, Duvehed
m. fl. Bildar med Förlanda ett pastorat i
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Fjätälven, se Dalarna, sp. 344.
F-klarinett, mus., se Klarinett.
F-klav, mus., se B a s k 1 a v.
f. Kr. (f. K r. f.), förk. för före Kristus
(före Kristi födelse).
fl., förk. för myntet f 1 o r i n.
Fl., förk. för lat. Flaminius, Flavius och
flarnen.
Fla, off. förk. för Florida.
Fla’ccus. 1. Gaius Valerius F.
Seti n u s Balbus, latinsk skald (d. före 92
e. Kr.). Skrev ett epos, »Argonautica», en fri
efterbildning av Apollonios Rhodios (se d. o.),
utmärkt genom skildringens livlighet, skarp
karaktärsteckning och motivering av
händelserna samt efter Virgilius utbildad teknik men
var denne underlägsen genom sina retoriska
utsmyckningar. — 2—4. Se F u 1 v i u s,
Hora t i u s och V e r r i u s.
Flach [k], Fredrik Christer
Sigismund (Sigge), lanthushållare (1839—1921),
kapten vid Västgöta reg:te 1879.
Lantbrukare i Västergötland. Vann stort anseende
som främjare av nötkreatursavel särskilt
genom sitt förslag om premiering av nötboskap,
vilket blev grunden för det i Sverige införda
boskapspremieringssystemet. H. J. Dft.
Fläcius (V 1 a c i c h), M a 11 h i a s, lutersk
teolog (1520—75), f. i Istrien (därav
tillnamnet 111 y r i c u s). Blev 1544 prof, i hebreiska
i Wittenberg, 1557 prof, i N. T. i Jena men
avsattes 1561 och dog efter skiftande öden i
armod i Frankfurt a. M. F. företrädde efter
Luthers död den strängare lutherdomen och
deltog häftigt i de teologiska striderna
(särskilt den adiaforistiska, den Osiandriska och
den majoristiska). F. var den förste luterske
teolog, som framförde läran om
verbalinspirationen. På kyrkohistoriens område blev han
epokgörande genom sitt arbete »Centuriæ
Magdeburgenses» (se
Magdeburgcentu-r i e r n a). Jfr biogr. av W. Preger (2 bd, 1859
—61) och O. Ritschl, »Dogmengeschichte des
Protestantismus», I (1908).
Flackarp, socken i Bara härad, Malmöhus
län, s. v. om Lund, s. om Höjeån; 7,59 kvkm,
243 inv. (1927). 657 har åker, skog saknas.
Har kyrka gemensam med och belägen i Stora
Uppåkra socken. Egendom: Trolleberg. Ingår
i Stora Uppåkra och F:s pastorat i Lunds
stift, Bara kontrakt.
Flackbanpjäs (F 1 a c k p j ä s), artilleripjäs
(kanon), huvudsaki. avsedd för s. k.
flackeld, d. v. s. eld med relativt flack kulbana,
givande nedslagsvinkel under 25°. F. har på
grund av sin större utgångshastighet
väsentligt större skottvidd och
genomträngningsför-måga än en s. k. kastpjäs. Jfr K u 1 b a n a.
Flackeld, se Eldgivning.
Flackgrav, en i allm. grund grav med
starkt sluttande ytterbrant och
långslut-tande innerbrant, som även bildar
gravbottnen. Dess profil är sålunda triangulär. Jfr
F ö r g r a v. L. W :son M.*
Flacktryckförfarande, se Litografi.
Flackvall, en i allm. låg vall med brant
innersluttning och ända till marken utdraget,
långsluttande krön. Den har sålunda
triangulär profil. Jfr Fältvall. L. W:sonM.‘
Flacon [flakå’], fr., flaska.
Fladderma’kien, se Pälsfladdraren.
Fladdermina, F u g a s s e, en landmina,
anlagd som stormhinder framför en befästning.
Jfr Fältmina oeh Mina.
Fladdermöss, Chiro’ptera, utgöra en mycket
släkt- och artrik, naturligt avgränsad ordning
bland däggdjuren. Mest utmärkande för f.
är ombildningen av de främre extremiteterna
till vingar, något som sedan påverkat andra
delar av deras organisation. I övrigt erinra
de om och äro närmast besläktade med ordn.
insektätare. I de främre extremiteterna äro
de flesta benen starkt förlängda. De uppbära
ett tunt, naket eller mycket gleshårigt
hudveck, flyghuden, som även sträcker sig utmed
kroppens sidor och omsluter de bakre
extremiteterna, hos flertalet f. även svansen. I
handen är endast tummen fri och försedd med
klo; hos vissa former kan även pekfingret
vara klobärande. Bröstbenet bär en kam
som fäste för flygmuskulaturen, revbenen äro
breda och kraftiga, bröstkorgen förstorad och
nyckelbenet stort, bäckenet däremot litet och
svagt i likhet med de bakre extremiteterna.
Tårnas klor äro dock jämförelsevis starka,
enär f. vanl. vila i hängande ställning med
huvudet nedåt. F. äro natt- eller
skymnings-djur och vägleda sig, enl. vad experimentellt
påvisats, väsentligen genom känseln, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
