Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fladdermöss - Fladen - Flagellanter - Flagellater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Fladen—Flag ellater
546
auritus, med ofantliga, över pannan
sammanvuxna öron. Den går rätt långt upp i
Norrland. Barbastellen, Barbastella
barba-stellus, har mindre öron, som äro förenade
med en hudfåll över pannan. Den finnes
endast i Skåne och Blekinge. Alla sv. f. leva
av insekter och äro därför att betrakta som
nyttiga djur. Litt.: G. S. Miller, »Families
and genera of bats» (1907); E. Lönnberg,
»Sveriges ryggradsdjur», I, »Däggdjuren» (1914).
— Jfr vidstående plansch. T. P.
Fladen, grundbank i Kattegatt, s. v. om
Nidingen. Består av två närliggande
grundflak, som inom 20-meterskonturen tills, ha en
längdutsträckning av omkr. 15 km och en
bredd av omkr. 7,5 km. Grundaste klacken
med 6,5 m vatten ligger ung. 17 km från
Nidingen. Vid F:s östsida är stationerat
svenska fyrskeppet Fladen. P. Dn.
Flagella’nter (av lat. flagelläre, gissla),
medlemmar av några medeltida brödraskap,
vilka trodde sig kunna förvärva
syndaförlåtelse genom kroppens gisslande. Sådana
rörelser uppträdde särskilt under tider av nöd,
häftigast och med största utbredningen vid
tiden för digerdödens härjningar (mitten av
1300-talet). Redan gisslartågen 1260—61 (i
Italien och Tyskland) hade formen av
organiserade processioner, under vilka gisslingen
åtföljdes av botsånger; än mer var detta fallet
vid de stora gisslartågen 1348—49, vilka
föranledde inskridande av påven Clemens VI
(bulla av 20 okt. 1349). Ännu på 1400- och
1500-talet ingrep inkvisitionen ofta mot
liknande rörelser. Samtidigt fick gissling
flerstädes genom jesuitiskt inflytande en rätt
framträdande plats bland personliga
botövningar, och ännu från 1800-talet finnas ex. på
stora gisslarprocessioner, t. ex. i Sydamerika.
Litt.: W. M. Cooper, »Flagellation and the
flagellants» (1896); E. Fischer, »Die Geissler»
(1906).
Flagelläter, mångformig grupp av
mikroskopiskt små, encelliga, ensamma eller
kolonibildande, i vatten levande organismer, som
intaga en mellanställning mellan växter och
djur. Till växtflagellaterna räknas
sådana former, som ha
kromato-forer och därför kunna assimilera,
men som dylika växtflagellater
även ha möjlighet att leva på
organisk näring och således kunna
övergå till saprofytiskt
levnadssätt, varvid de även bli färglösa,
blir gränsen mellan djur- och växt-
flagellaterna svår att uppdraga. Sitt namn
flagellater (av lat. flage’llum, gissel) ha de
på grund av att de alltid äro försedda med ett
el. flera kraftiga flimmerhår, s. k. gissel eller
flageller, medelst vilka de simma omkring. I
allm. är f:s yttre form på grund av frånvaron
av en stel cellulosavägg lätt växlande; många
visa amöboida rörelser. De s. k.
kiselflagel-laterna ha ett genombrutet kiselskelett (bild
3 A), andra ytterst små marina f. äro täckta
av kalkplattor (bild 3 B—C), s. k. kokkoliter
(se d. o.). Många leva alltid i kolonier, så
t. ex. Dinobryon (bild 6), som bildar greniga
kolonier med bägarlika cellulosahyllen om-
Bild 2. Chrysamoeba
r adians.
Bild 3. A Distephanus
specu-Inm. B—C Calyptroxpbaera
in-signis i optiskt tvärsnitt och
frän ytan.
kring de enskilda cellindividen, och den
decimeterlånga, alglika Hydrurus (bild 7). De
assimilerande f:s kromatoforer äro gröna,
gulgröna, röda eller bruna, d. v. s. man finner
hos dem samtliga de kromatoforfäiger, som
återfinnas hos högre växter. Med hänsyn till
gisslens antal, form och ställning uppvisa f.
samma typer som högre algers svärmceller,
vilket förhållande givit anledning till den
hypotesen, att f. varit de enkla stamformer,
från vilka växtrikets stora huvudstammar
leda sitt ursprung. F:s förökning sker före-
Bild 4. C/iromulina-arter.
Bild 5. Euglena-arter i olika
utvecklingsstadier. B cysta,
ch kromatoforer, n
cellkärna, v vakuol med en röd
ögonfläck, g gissel.
Bild 6. Dinobryon
ser-tularia, koloni.
trädesvis genom längsdelning, varigenom på
kort tid stora mängder av individ kunna
uppstå. En dylik högproduktion av släktet
Euglena har uppskattats att omfatta ända till
300 individ per kvmm vattenyta, vilket blir
300 mill. individ på 1 kvm yta. Vid bestämda
VII. 18
Bild 1. [-Cryptomo-nas-]
{+Cryptomo-
nas+} erosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
