Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flagellater - Flageolett - Flageoletton - Flagga (Flagg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Flageolett—Flagga
548
tidpunkter kunna de rörliga f. ombildas till
orörliga, cilielösa vilstadier, s. k. cystor, som
vid sin groning bilda nya, nu åter cilieiade
flagellatindivid.
F. förekomma mera sparsamt i hav och
sjöar. Däremot uppträda de ymnigt i smärre
vattendrag, dammar o. dyl., där de bli desto
talrikare, ju mer vattnet blir förorenat.
Vattnets halt av f. blir därför en god mätare på
dess renhet. Förorenade vatten bli ofta rika
på färglösa f. Där färgade f. uppträda i
massor, kunna de giva sin färg åt hela
vattensamlingen. Damm vattens gröna fä i g beror
ofta på gröna f. (särskilt Euglena viridis).
Röda Euglena-nrter ha givit upphov till tron
på »blodsjöar» och »blodregn». Ett sådant
fall av s. k. blodregn beskrevs av Linné i
hans »Wästgöta Resa».
Växtflagellaternas systematik är ännu
ganska osäker. Bland de viktigare grupperna
märkas: 1) Chrysomonadales, som äro radiärt
byggda, ha gulbruna kromatoforer och olja
som assimilationsprodukt. Hit hör
Chroiuu-lina (bild 4), som bildar guldskimrande
hinnor på smärre, skuggade vattensamlingar,
ävensom Chrysamoeba (bild 2). Uydrurus (bild
7) bildar fastsittande kolonier, omgivna av
slemhölje, i rinnande vattendrag; Dinobryon
(bild 6), som lever i sötvatteusplankton, hör
även hit. 2) Cryptomonadales, som ej äro
radiära utan ensymmetriska, från sidan
hoptryckta. Kromatoforerna äro av växlande
färg, bruna—gröna, men
assimilationsproduk-ten är vanl. stärkelse. Hit hör Cryphnnonas
(bild 1), en vanlig planktonform. 3)
Euglena-les, som alltid ha rent gröna kromatoforer.
Assimilationsprodukten är s. k. paiamylon,
Bild 7. Hydrurus. 1 en hel koloni, 2—4
gronings-stadier, 5 toppgren av en äldre koloni, 6 grenbilaning,
7 vilceller, 8 svärmsporer.
ett stärkelseartat ämne. Hit hör släktet
Euglena med bl. a. arterna viridis och
san-guinea, den förra grön, den senare röd på
grund av sin balt av lipokrom, ett färgämne,
som star nära karotin. N. S-s.
Till djui flagellaterna, som bilda en klass
bland protozoerua (se d. o.), höra dels taliika
fiitt levande former, dels viktiga parasiter
hos människan och husdjuren. Bland de förra
mäikas choanoflagellateina, vilkas enda gissel
vid basen omges av en tiattfoimig krage av
protoplasma; de leva i söt vatten och bilda
ofta kolonier. Främsta platsen bland de
parasitiska och sjukdomsalstrande f. intages av
de med en undulerande membran försedda
trypanosomerua (se d. o.), till vilka den
afrikanska sömnsjukans och tsetsesjukans alstiare
höi a. Däremot synas vissa i människans tarm
levande f., ss. Trichomonas intestmalis och
Lamblia intestinalis, vaia av ringa el. ingen
patologisk betydelse; detsamma gäller om
den i slidan levande Trichomonas vaginalis.
Jfr även Dinoflagellater och
Noc-t i 1 u c a. T. O.
Flageolett [flaJåleT] (fr. flageolet, dimin.
av fnfr. flajol, flöjt), mus. 1. Den enda ännu
kvarlevande formen av långflöjt (spetsflöjt)
med 2 oktavers omfång, en oktav högre än
vanlig flöjt (se d. o.). Enär tonen ej är skarp
oeh kai aktei istisk nog, nyttjas f. blott
undantagsvis i oikester (mest i militärorkester).
— 2. Ett oigelregister om 1 el. 2 fot. T. N.
Flageoletton (jfr Flageolett), mus., den
flöjtiiknande ton, som frambringas på ett
stråkinstrument därigenom, att en fri sträng
lätt beröres med ett finger; den ton, som
sålunda uppstår, ligger en oktav eller kvint
ovanför (stiängens övertoner). T. N.
Flagga (F la gg), vanl. av flaggduk
tillverkad duk av bestämd form och fä i g, i främsta
rummet använd som nationalitetsflagga, n
a-tionalflagga, örlogs flagg a,
hande 1 s f 1 a g g a, och i övrigt brukad antingen
som tecken på rang eller befäl,
befäls-tecken, eller som signaltecken,
signalflagga.
Nationalflaggorna ha sannolikt utvecklats
från standar; säkert är. att de under flera
årh. företrädesvis nyttjades på faityg som
kännetecken på nationalitet. Ordet f. kan
därför sägas tillböi a sjöväsendet, under det
att f a n a är motsv. ord i land. Sv.
national-flaggan var från början avsedd som
»kungs-flagga», »kronoflagga» eller »fälttecken till
sjöss», m. a. o. som örlogsflagga; den var
sedan Vasatiden blå med gult kors, till en
början försedd med 2 »spetsar», från
1600-talets mitt med 3. — Enligt kungl. plakat
1663 fingo enskilda ej föra »kronoflagga», men
det stod dem fritt att på fartyg föra flaggor
efter varje stads eller provins’ färger; de fingo
oek bruka f. med gult kors men icke med
»spetsar» utan fyrkantiga och jämnt avskurna.
Handelsflaggan hade således under lång tid
ett växlande utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
