Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flagga (Flagg) - Flaggadjutant - Flaggduk - Flagg i schau - Flaggjunkare - Flaggkapten - Flaggkontroll - Flagglag - Flagglina el. Sejnfall - Flaggman - Flaggning - Flaggrätt - Flaggskepp - Flaggspel - Flaggunderofficer - Flagrant - Flahault, Charles Henri Marie - Flahault de la Billarderie, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Flaggadjutant—Flahaut de la Billarderie
552
på masttopp. K u n g 1. f. med lilla
riksvapnet föres på masttopp av fartyg, ombord
på vilket annan kunglig person embarkerat;
kronprinsen (kronprinsessan) för därjämte
kungl. vimpel över f. Om f., som föras av
befälhavare till sjöss, se Befälstecken
(med färgplansch). Om lotsflagga se d. o.
Den till art. hörande färgplanschen visar
ett flertal länders flaggor (jfr även art. om
dessa länder). Som av färgplanschen
framgår, äro örlogs- och handelsflaggorna i många
länder olika. I ett fåtal länder finnes särskild
nationalflagga, men oftast är denna densamma
som handelsflaggan.
I äldre tider hade örlogsfartyg sina f. och
standertar »blåsande» på skeppssidorna, på
masttopparna och rånockarna; sedermera
fördes f. på flaggspel akterut, vilket även ännu
i allm. är brukligt, utom för tacklade fartyg
under gång, som föra f. under aktersta gaffeln.
Till nationalflaggor räknas även gösen,
vilken på örlogsfartyg, i regel endast till
ankars, hissas på »gösstaken» i förstäven. Gösen
nyttjas jämväl, i brist på »lotsgös», som
signal för att tillkalla lots samt som
konsulatflagga. Gösen utgöres av unionsmärke, där
sådant finnes, eller av samma märke som i
flaggans övre inre fält eller ock, som i Sverige
efter unionsupplösningen, av vanlig f.
(örlogs-), men oftast i mindre storlek.
Parlamentärflagga, vit f., som
hissas eller visas i strid till tecken på
fientligheternas tillfälliga upphörande och
underhandlingars inledande. — Röda korsets
f. eller Genèveflaggan är fyrkantig
med ett rött kors på vit botten; den utgör
enl. Genèvekonventionen 1864 det
internationella tecknet för sjukhus, förbandsplatser,
lasarettsfartyg o. dyl. — Jfr även
Kommandoflagga.
Under vanliga förhållanden skall f. vara
hissad »i topp». Som tecken på sorg vid
dödsfall och begravningar flaggas »på halv stång»,
d. v. s. f. hissas ung. till hälften. — Flagg
i s c h a u kallas en vid mitten hopbunden
f., hissad av fartyg i nödställd belägenhet.
— Vid hälsning med f. sänkes f. under
en kort stund och hissas därefter åter. Jfr
J. Hägg, »Vår f.» (1906). H. W-L (Ö-g.)
Flaggadjutant, adjutant, tillhörande en
högste befälhavares, eskader-, avdelnings- el.
divisionschefs stab.
Flaggduk, i regel glest ylletyg, varav
flaggor tillverkas.
Flagg i schåu, se Flagga, sp. 551.
Flaggjunkare, före 1824 underofficer, som
avlagt officersexamen; numera underofficer av
1 :a gr. vid kustartilleriets minöravdelning.
Flaggkapten, sjöofficer, av kommendörs el.
kommendörkaptens grad, kommenderad som
»högste befälhavares över flotta» stabschef.
Flaggkontroll, undersökning genom
granskning av ett fartygs nationalitetshandlingar
om det har rätt att föra den flagga, som visas.
Flagglag, lag om landets off. flaggors
ut
seende, förande m. m. Sveriges nuv. f. är av
22 juni 1906. Se Flagga.
Flagglina el. S e j n f a 11, tåg, varmed
flaggor och signaler hissas och nedhalas.
Flaggman, gemensamt namn för amiral,
viceamiial och konteramiral. Jfr Amiral,
Amiralsflagga och Befälstecken.
Flaggning. Vid högtidliga tillfällen (på
örlogsfartyg å paraddagar) hissas på fartyg
liten el. stor f. Vid den förra hissas
nationalflaggor på masttopparna, vid den senare
dessutom signalflaggor på från för- till
akterstäv sträckta linor (»gölingar»). På
segelfartyg föras ofta även signalflaggor från
masttopparna till relingarna över rånockarna. ö-g.
Flaggi ätt (fr. droit de pavillon), rätt för ett
fartyg att som synligt tecken på sin
nationalitet föra den stats (national-)flagga, vilken
fartygets ägare tillhör. H. W-L*
Flaggskepp, fartyg, varifrån en högste
befälhavare över en flotta el. eskader el. en
eskader-el. avdelningschef jämte stab utövar befäl.
Flaggspel, stång, varpå flagga,
befälstecken och signaler hissas; vanligast
förekommande f. är det akterut befintliga, avsett för
nationalflaggan. Vanl. menas med f. samlingen
av (27) signal flaggor, hissade vid fest o. dyl.;
stången kallas flaggspelsstång.
Flaggunderofficer, högsta
underofficersgra-den vid flottan, inrättades 1761, upphävdes
1824 och upprättades åter 1841. F. kallas
efter den yrkesgren de tillhöra, t. ex.
flagg-artillerikonstapel, flaggstyrman,
flaggmaski-nist, flaggtorpedmästare, flaggrustmästare o.
s. v. Antalet f. i sv. flottan minskades genom
1925 års försvarsordning från 243 till 172.
Flagra’nt (lat. fla’grans, brinnande),
påtaglig, tydlig. — In flagra’nti (cri’mine), nlat.,
och En flagrant délit, fr., på bar gärning.
Flahault [flaå’], Charles Henri
Marie, fransk botanist och växtgeograf (f. 1852);
professor i Montpellier 1881. Bland F:s
talrika arbeten märkas »La distribution
géo-graphique des végétaux dans un coin du
Lan-guedoc» (1893), »La naturalisation et les
plantes naturalisées en France» (1899), »Les
progrès de la géographie botanique depuis
1884» (1906). F., som studerade i Uppsala
1879, blev 1907 med. hedersdoktor där.
Flahaut de la Billarderie [flaå’ do la [-bijar-dori’],-] {+bijar-
dori’],+} Charles, greve, fransk militär (1785
—1870). Var son till sedermera madame de
Souza, som i sitt första äktenskap var g. m.
general F., vilken avrättades 1794; som Ch.
F:s far uppger en släkttradition Talleyrand.
F. inträdde 1799 som menig i armén, blev
efter slaget vid Leipzig (1813)
divisionsgeneral och greve samt var en av Napoleons
adjutanter vid Waterloo. 1841—48 var F.
ambassadör i Wien. Han var mindre bekant
genom sin offentliga verksamhet än genom
sina kärleksförbindelser; hertigen av Morny
(se d. o.) var son till F. och drottning
Hor-tense. Jfr A. de Maricourt, »Madame de
Souza et sa famille» (1907).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
