- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
553-554

(1927) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flahult - Flaischlen, Cäsar - Flakeberg - Flakebäck (Flabäck) - Flakkebjerg - Flamblomma - Flamborough head - Flamboyant - Flamboyant (träd) - Flambåglampa - Flamen (offerpräst) - Flamen, Flaman el. Flamand, Albert - Flameng, François - Flamines - Flamingo - Flamingofåglar - Flamingosläktet - Flaminia via - Flamininus, Titus Quinctius - Flaminius, Gaius - Flamländare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

553

Flahult—Flamländare

554

Flahult, se Svenska m o s s k u 1 tu
r-föreningen.

Flai’schlen, C ä s a r, tysk författare (1864—
1920). Utom naturalistiska skådespel (»Toni
Stürmer», 1891, och »Martin Lehnhardt», 1895)
skrev F. impressionistisk lyrik i fria vers (bl.
a. »Von Alltag und Sonne», »Aus den
Lehr-und Wanderjahren des Lebens»), den lyriska
dagboksromanen »Jost Seyfried», krigsdikter,
monografier m. m. »Gesammelte Dichtungen»
i 6 bd 1921. R-n B.

Flakeberg, socken i Skaraborgs län, Viste
härad; 17,35 kvkm, 720 inv. (1927).
Utgöres av jämn och odlad slättmark, däröver
enstaka bergkullar och åsar. 1,401 har åker,
233 har skogs- och hagmark. Ingår i
Säre-stads, Bjärby, Tängs, Håle och F:s pastorat
i Skara stift, Väne kontrakt.

Flakebäck, nu F 1 a b ä c k, bäck på gränsen
mellan Kållereds socken i Västergötland och
Lindome socken i Halland; utfaller i
Sag-sjön. Svensk-danska gränsmöten höllos där
1591 och 1603.

Flakkebjeig, uppfostringsanstalt på
Själland, 10 km s. s. ö. om Slagelse. Bildar en
av staten erkänd, självständig institution med
plats för 70 gossar. F. upprättades 1836 och
förestods till 1890 av C. C. Möller. P. E-t.

Flamblomma, se P h 1 o x.

Flamboiough head [flä’mboro he’d], udde på
Englands östkust, i Yorkshire; den höga
krit-platån (137 m) stupar brant i havet. Fyr.

Flamboyant [fläbmajä’], fr., flammande,
fladdrande, lågande. — Flamboyantstil
benämnes den fantastiskt formrika
arkitekturstil under fransk sengotik (1400-talet), vars
dekorationsmönster äro sammansatta av
flam-och fiskblåseliknande ovala figurer,
företrädesvis i fönstrens massverk. Jfr Gotik.

Flamboyant [fläbmajä’], Poinciäna eläta, ett
från Abessinien och Främre Indien
härstammande träd av underfam. Caesalpinieae bland
baljväxterna. Det har vid, lövrik krona samt
stora orangegula el. nästan purpurröda, i stora
blomställningar samlade blommor och odlas
allmänt i trädgårdar och parker i tropiska
länder. — Samma namn tillägges även den
likaledes ofta odlade, vanl. buskartade Caesalpinia
pulcherrima (från Västindien). G. M-e.

Flambåglampa, se Elektrisk
belysning, sp. 629.

Flämen, lat. (plur. flämines), hos forntidens
romare offerpräst för en särskild gud. De
voro 15, därav 3 »större»: Jupiters (f. Diälis),
som stod högst i rang, Mars’ och Quirinus’.
Även en kejserlig Divus (se d. o.) hade en f.

Flarnen [mä’], Flaman el. Fl am and,
Albert, fransk kopparstickare, verksam i
Paris 1648—69. Bland F:s omkr. 600
raderingar märkas stadsvyer och hans stick över
drottning Kristinas intåg i Paris 1656.

Flameng [flamä’], Frangois, fransk
målare (1856—1923), son till Leopold F. (1831
—1911), en mästerlig etsare och gravör.
Frangois F. utförde historiemålningar med ämnen

bl. a. från revolutionen, soldattavlor och
dekorativa väggmålningar samt ritade
bokomslag och sedlar (de franska
1,000-francs-sedlarna). G-gN.

Flämines, plur. av flarnen (se d. o.).

FlamFngo, se Flami ngof åglar.

Flamingofåglar, Phoenicoptèridae, familj
inom ordn. storkartade fåglar,
Cico-niiformes. F. ha mycket lång hals och långa,
smala ben med korta tår, av vilka de tre
främre äro förenade genom simhud. Näbben
är böjd i vinkel nedåt och bär på innerkanten
hornlameller. Tungan är stor, mjuk och
fettrik. Fam. omfattar ett enda släkte,
Phoeni-copterus, med sex arter, varav en, Ph.
anti-quorum, bebor s. Europa, n. Afrika och
mellersta Asien. De övriga finnas i både Gamla och
Nya världens tropiska, subtropiska och varma
tempererade trakter. Den europ. flamingon
når en längd av m. Fjäderdräkten är vit
med rosenröd anstrykning och näbben vid
basen röd, i spetsen svart. F., som äro
vaksamma och skygga, uppehålla sig i stora
skaror vid havsstränder och strandsjöar med
salt el. bräckt vatten och leva av maskar,
larver, snäckor, kräftdjur o. dyl., som de
upphämta ur dyn med den skopformade
övernäbben. F. häcka i kolonier. Boet består av
en hög dykägla med en urholkning i toppen,
där de två äggen läggas. T.P.

Flamingosläktet, se Flamingofåglar.

FlamPnia via (Via F1 amin ia el. blott
Fla-minia), romerska huvudvägen norrut, från
Rom till Ariminum (Rimini), anlagd av
censorn G. Flaminius 220, förbättrad av Augustus
27 f. Kr., delvis bibehållen, särskilt broar.
Roms corco i norr är början av F. H. Sgn.

Flamininus, T i tus Quinctius, romersk
fältherre (d. 174 f. Kr.). Konsul 198 f. Kr.,
besegrade 197 Filip V av Makedoninen vid
Kynoskefalai, ordnade hänsynsfullt Greklands
angelägenheter och lät vid istmiska spelen
196 förklara Grekland fritt och oberoende.
Han fordrade som sändebud hos Prusias 183
Hannibals utlämnande. F. främjade grekisk
bildning i Rom. H. Sgn.

Flamfnius, G a i u s, romersk statsman (d.
217 f. Kr.). Genomdrev som folktribun 232 f.
Kr. trots senatens motstånd uppdelning av
området s. om Ariminum åt romerska
jordbrukare, besegrade som konsul 223 insubrerna,
anlade 220 den viktiga Flaminia via (se d. o.)
och uppförde Circus Flaminius, blev ånyo
konsul 217, stupade s. å. i nederlaget mot
Han-nibal vid Trasimenus. Trol. var ock
reformeringen av centurieförfattningen (se C e n t
u-r i a) i mera tidsenlig anda F:s verk.
Poly-bius, Livius o. a. beteckna F. som demagog;
snarare torde F. ha varit en framsynt
socialpolitiker. Se V. Lundström, »Cajus Flaminius
och Hannibal» (1898). H. Sgn.

Flamländare (flaml. vlämen, vlamingen, fsv.
flæmingiar), namn på den lågtyska delen av
befolkningen i Belgien och franska Flandern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 4 08:01:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free