Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleet-in-being - Fleet street - Fleetwood (stad) - Fleetwood, släkt - Fleetwood, Charles - Fleetwood, Georg - Flegel, Eduard Robert - Flegethon el. Pyriflegethon - Flegma - Flegmone - Flegreiska fält - Fleischer, Heinrich Leberecht - Fleischer, Moritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Fleet Street—Fleischer
572
Nordsjön och den österrikiska i Adriatiska
havet enl. denna princip. (ö-g.)
Fleet Street [flit strit], gata i London,
gående från Ludgate cireus åt v. till Teniple
bar. Där ligga många stora tidningars
redaktions- och tiyckei ibyggnader, varför namnet
F. fått betydelsen »tidningskvarteret» och
stundom bildligt brukas om hela den stora
dagliga Londonpressen. Litt.: W. G. Bell,
»Fleet Street in seven centuries» (1912).
Fleetwood [fli’tcood], stad i eng. grevsk.
Lancaster, vid Wyres utlopp i Irländska
sjön’; 19,448 inv. (1921). Förträfflig hamn.
Medelpunkt för grevskapets fiske. Havsbad.
Fleetwood [flftwod; sv. uttal fli’tvod, ibland
fle’tvod], engelsk släkt från Lancashire, känd
sedan 1300-talet. En gren kom till Sverige
med G. F. (se nedan), som blev frih. 1654. Jfr
(H. G. F.), »Anteckningar rörande slägten F.
af Martlet», I (1922).
Fleetwood [flFtæod], Charles, engelsk
krigare (d. 1692), bror till G. F. Tog vid
inbördeskrigets utbrott 1642 tjänst i
parlamentets här, blev 1644 rytteriöverste och
framträdde vid härens
strid med parlamentet
1646 som ivrig
inde-pendent. F. blev 1651
led. av statsrådet och
förde s. å. befäl
närmast under Cromwell
i slaget vid Worcester.
Han blev 1652 g. m.
dennes dotter Bridget,
änka efter Ireton, och
vann därmed ökat
politiskt inflytande. 1652
—55 var han
befälha
vare på Irland, blev 1655 en av de 12
majorgenerals Cromwell då utsåg, var medlem av
dennes överhus och utpekades som påtänkt till
hans efterträdare som protektor. Under
Richard Cromwell var F. en tid arméns högste
befälhavare, avsattes av parlamentet i dec.
1659 och levde efter restaurationen i sträng
tillbakadragenhet. V. S-g.
Fleetwood [sv. uttal fli’tvod], Georg, frih.,
krigare och diplomat (1605—67); jfr
släktöversikten. Tog 1629 med en ryttartrupp tjänst
i Gustav II Adolfs här,
blev 1630 överste och
anlitades 1630 och
1636 i
värvningsupp-drag i England. F. var
1641—53 svensk
kommendant i den
pommerska staden
Kolberg, blev 1653
generalmajor av infanteriet
och 1654 frih. Av Karl
X Gustav sändes han
1655 till England för
att värva soldater vid
Cromwells här, verka för ett svenskt-engelskt
förbund och genom sina släktförbindelser
un
derlätta den senare s. å. utsände
ambassadören Krister Bondes mission. 1657—58
förhandlade F. om en mot de katolska makterna
riktad offensiv- och defensivallians. Först
1660 återvände F., som 1656 blivit
generallöjtnant, till Sverige; 1665 blev han krigsråd. Om
F :s diplomatiska verksamhet se Guernsey
Jones, »The diplomatic relations between
Cromwell and Charles X Gustavus of Sweden»
(1897); J. Levin Carlbom, »Sverige och
England 1655—aug. 1657» (1900). V. S-g.
Flègel, Eduard Robert, tysk
Afrika-resande (1855—86). Kom 1875 som köpman
till Lagos, besökte 1879 Kamerun samt sökte
1879—86 öppna Benueområdet för tysk
handel men förekoms av det eng. Nigerkompaniet.
Fle’gethon el. P y r i f 1 e’g e t h o n (grek.
Pyriflege’thon, av pyr, eld, och flege’théin,
brinna), grek, myt., en av underjordens floder.
Fle’gma, grek., tröghet, sävlighet,
kallsinnighet ; jfr Temperament. —
Flegma-t i k e r, person av flegmatiskt lynne. — Adj.:
F le gm ä t i s k.
Flegmonè, grek., inflammatorisk process med
varig infiltration av vävnaden, som tenderar
till abscess eller nekros. — Adj.: F1 egmonös.
Flegièiska fält (lat. Campi phlegrdè’i) el.
Brinnande fält, det vulkaniska området
ung. mellan Neapel och Cumae.
Fleischer [fläljør], Heinrich L e b er
r e c h t, tysk orientalist (1801—88), sedan 1836
prof, i orientaliska språk i Leipzig, inom den
arabiska filologien ansedd som sin tids
förnämsta auktoritet. F:s
egna arbeten äro
mönstergilla, men ännu
större betydelse äga
hans kritiska
granskningar, som stundom
svällde ut till gedigna
avh. F:s viktigaste
verk äro »Albufedæ
historia anteislamica
arabice» (1831),
»Beid-hawii commentarius
in coranum» (2 bd,
1844—48, jämte in-
dices av Fell 1878) samt övers, och
bearbetning av Mirzä Muhammed Ibrähims
nypersiska grammatik (1847; 2:a uppl. 1875); en
mängd recensioner och tidskriftsuppsatser
samlades i »Kleinere Schriften» (3 bd, 1885
—88). K. V. Z.*
Fleischer [flaFJor],
Moritz, tysk kemist,
en av grundläggarna
av den nutida
mossod-lingen (f. 1843). Var
föreståndare för
lant-brukscentralf öreningens för Rhenprovinsen
försöksstation i Bonn
och från 1877 för en
försöksanstalt i
Bremen för odling av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
