Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleischer, Moritz - Fleischer-Edel, Katharina Wilhelmine - Fleischmann, Gustav Friedrich Wilhelm - Flekkefjord - Flekkerö - Flekterande språk - Flektorer, Flexorer - Flémallemästaren - Fleming, ätt - Fleming (af Liebelitz), Claes Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Fleischer-Edel—Fleming C. A.
574
moss- och hedjord, vilken anstalt under F:s
föreståndarskap blev centralpunkten för
moss-odlingen. 1891 blev F. prof, vid
lantbrukshög-skolan i Berlin och led. av den dit förlagda
Central-Moor-Kommission samt 1898
föredia-gande råd i preussiska jordbruksministeriet.
Avgick från professuren 1911. F. har
författat avh. om mossodling, mest i Mitteilungen
des Vereins zur Förderung der Moorkultur im
Deutschen Reiche, samt har utgivit bl. a. »Die
Torfstreu» (1890; »Tillverkningen och
användandet af torfströ», 1891). H. J. Dft.
Fleischer-Edel [flaFjør-], Katharina
W i 1 h e 1 m i n e, tysk operasångerska (f. 1875),
sopran. Efter anställning i Dresden och
Hamburg gav hon från 1897 gästspel i Tyskland,
Frankrike och Amerika; gästade Kungl.
teatern i Stockholm 1904, då hon bl. a.
framträdde i flera Wagnerroller. Utom i Wagners
dramer har hon vunnit erkännande även i
Mozarts operor. E. F-t.*
FleLchmann [flai’/-], Gustav
Friedrich Wilhelm, tysk agronom (1837—1920).
Blev 1876 förste föreståndare för den
nyinrättade mejeriskolan i Raden i
Mecklenburg-Schwerin samt prof, i lanthushållning 1886 i
Königsberg och 1896 i Göttingen. Skr.:
»Studien über das Molkereiwesen. Reiseskizzen aus
Dänemark, Scbweden und Finnland» (1875) och
den stora handboken »Lehrbuch der Mih
hwirth-schaft» (1893; 4:e uppl. 1908)m. m. II. J. Dft.
Flekkefjord, köpstad på s. v. kusten av
Norge, innerst vid en likbenämnd vik,
Vest-Agder fylke; 2,174 inv. (1920). Är ö.
slutpunkt för kustbanan F.—Stavanger. Fiske,
gar-verier och trävaruindustri. Blev köpstad 1842.
Flekkeiö, ö i sydligaste Norge, s. om
Kristiansand; 2,95 kvkm. Förr lastageplats och
tullstation; nu kustsanatorium. På två holmar i
Flekkerösundet ligger Flekkeröhus
fäst-ningsruin. Fästningen mobiliserades sista
gången 1854, under Krimkriget. M. H.
Flektèrande språk, språk med böjning. Se
Språk.
Flektörer, Flexörer (av lat. fle’ctere,
böja), anat., se Böjmuskler.
Flémallemästaren [flema’1-], en okänd
flamländsk målare, verksam omkr. 1425—40,
mästare till en grupp målningar, vars
huvudnummer äro framställningarna på ett par
altar-flyglar från Flémalle vid Liége (nu i
Frank-fuit a. M., Städelsches Kunstinstitut; på den
ena dörrens framsida Veronika och på
baksidan Treenigheten, på den andras framsida
Madonnan, baksidan övermålad). De F.
tillskrivna målningarna visa stora stilistiska
likheter med arbeten av Rogier van der Weyden.
Man antar numera, att F. varit den
sistnämndes lärare och identisk med Robert C a
m-pin (se d. o.), »vilken jämte Jan van Eyck
förtjänar att hedras som en grundläggare
av det nederländska måleriet» (Friedländer).
Bland andra märkligare verk, som hänföras
till F., äro altaruppsatsen i Mérodesamlingen,
Westerloo-Tongerloo, efter vilken konstnären
ibland kallas för Mérodemästaren, samt
Rövaren på korset (Frankfurt a. M.) och de
1438 dateiade flygelbilderna Johannes
Döpa-ren och S:ta Barbara (Madrid, Pradomuseet;
se art. B os t a d, bild 50). — Litt.: F.
Wink-ler, »Der Meister von Flémalle und Rogier
van der Weyden» (1913); M. J. Friedländer,
»Die altniederländische Malerei», 2 (1924). Jfr
Flamländsk konst (med pl.). E. L-k.
Fleming, svensk ätt, trol. av flamskt
(flandriskt) ursprung el. möjl. från Fläming i
Bran-denburg. Riddaren Peder F. omtalas i
Danmark 1366, inkom till Sverige och levde ännu
1406. Med hans son lagmannen
Klaus F. kom släkten även till
Finland och delades med dennes söner
Henrik och Magnus F. i två
huvudgrenar. Henrik F:s sonson var E.
J. F.; dennes son K. E. F. (om
dem se nedan) blev 1569 frih. F.
till Vik; den sistnämndes son Johan
F., avrättad 1599 i Åbo, slöt såväl denna
ätt som äldre huvudgrenen på manssidan.
Yngre huvudgrenen (Magnus F :s)
introducerades 1625 med Henrik Klasson F. (se
nedan). Dennes son E. H. F. (se nedan) blev
1654 frih. F. af L a i s (ätten utdöd på
manssidan 1786). H. K. F:s kusin var K. L. F.
(se nedan), vars barn 1651 fingo friherrlig
värdighet under namnet F. af Liebelitz;
denna ätt fortlever. En gren härav
introducerades 1818 i Finland men utgick där på
manssidan 1852. K. L. F:s sonson var K. H.
F., vars änka och barn 1687 fingo grevlig
väldighet (ätten utdöd på manssidan 1729).
Frih. C. A. F. af Liebelitz (se nedan) blev
1818 greve F. af Liebelitz, men grenen
utgick med stiftaren. Adliga ätten F. utdog
1825. B. H-d.
Fleming (af Liebelitz), C 1 ae s A d o 1 f,
greve, statsråd, riksmarskalk (1771—1831);
jfr släktöversikten. Blev
överstekammarjun-kare redan 1795 och följde Gustav IV Adolf
på friarresan till
Pe-tersbuig 1796, där han
synes ha stärkt
konungens beslut att
avstå från
giftermålsför-bindelsen. F. var ordf,
i stats- och sedan i
konstitutionsutskottet
vid 1809 års riksdag,
lantmarskalk 1810,
statsråd 19 nov. s. å.—
1824 samt blev
president i Kammarrätten
och riksmarskalk 1824.
F. blev en av rikets herrar 1814 och greve 1818
men slöt själv sin ätt. Som statsråd var han en
eftergiven rojalist, som person ridderlig och
hjälpsam, en fint bildad världsman med
särskilt historiska och bibliografiska kunskaper.
Sitt dyrbara bibliotek skänkte han till
Uppsala universitetsbibliotek. Han blev led. av Sv.
akad. 1799 och av Vet.-akad. 1824. Litt.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
