Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleming, Klas Eriksson - Fleming (af Liebelitz), Klas Hermansson - Fleming, Klas Larsson - Fleming (af Liebelitz), Lars Klasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Fleming, K. H____Fleming, L. K.
578
sedan hertig Karl och rådet egenmäktigt
sammankallat Uppsala möte (1593), att för
framtiden betrakta konung Sigismund i Polen, icke
regeringen i Stockholm, som sitt enda lagliga
överhuvud. Han vägrade att, enl. hertig Karls
önskan, efter avslutandet av stillestånd med
Ryssland (1593) avskeda krigsfolket i Finland
eller översända sin flotta till Sverige.
Tvärtom begav han sig sommaren 1593 med en del
av flottan till Danzig, varifrån han överförde
konung Sigismund till Sverige. Efter
konungens kröning (1594) följde han honom till
Polen och återvände, försedd med ny, vidsträckt
fullmakt, till Finland. Förhållandet till
hertig Karl blev alltmera spänt. F. vägrade 1595
att infinna sig till riksdag i Söderköping
eller underkasta sig ständernas beslut. Även
efter freden i Teusina (1595) förläde han
sitt krigsfolk i borgläger bland bönderna i
Finland. Allmogens klagomål hjälpte icke,
och slutligen reste sig bönderna i Österbotten.
Vid underrättelsen därom tågade F. mot
slutet av 1596 till n. Satakunda, där han vid
Nokia i Birkkala socken slog en del av
bondehären. Sedan upproret, det s. k. k 1 u b b
e-kriget (se d. o.), utbrett sig även till n.
Österbotten, inryckte F. i början av 1597 i
detta landskap, där bönderna 24 febr. 1597
vid Ilmola ledo ett förkrossande nederlag.
F. beredde sig därpå att med Finlands alla
stridskrafter angripa hertig Karl, då han
överraskades av döden. — F. framstår som
en av tidevarvets märkligaste politiska
personligheter. Som jorddrott var F.,
»Svidje-Klas» (öknamnet efter hans gård Svidja), en
hänsynslös och hatad bondeplågare. M. G. S.*
Fleming (af Liebelitz), Klas
Hermansson, frih., president, lantmarskalk, kungl. råd
(1649—85), son till presidenten Herman F.
Hovråd i kungl. kansliet 1674, utsågs han vid
1675 års riksdag i
Uppsala till led. av
den kommission, som
skulle undersöka
finansförvaltningen under konungens
minderårighet; han ledde
sedan dennas arbete.
1677 blev F.
kansliråd och 1678 överste
för ett finskt värvat
reg:te till häst.
Konungens stora
förtroende för hans
ovan
liga duglighet och arbetsförmåga beredde
honom en mängd uppdrag. Som lantmarskalk vid
1680 års riksdag var han en av reduktionens
och enväldets ivrigaste främjare men ville ej
utsträcka reduktionen till det yttersta; mot de
ofrälse ståndens förslag om ytterligare
reduktion från adeln vid riksdagen 1682 ställde han
ett yrkande på indragningar, som skulle drabba
även dessa stånd. F. blev 1680 landshövding i
Närke och Värmland samt president i
reduktions- och likvidationskommissionerna,
förflyt
tades 1681 till Uppsala hövdingedöme och blev
tillika president i Kammar- och
Kommerskollegierna samt kungl. råd. Han var nu Sveriges
mest betydande statsman, som näst
konungen starkast påtryckte regeringen dess prägel.
Han uppbar en arbetsbörda utan like och drev
med otrolig kraft alla sina tunga arbeten
framåt. 1683 förordnades F. att ha uppsikt
även över det gamla Reduktionskollegium.
Han var således på en gång president i fem
kollegier. Även för F:s arbetsförmåga var
detta för mycket, varför konungen genom ett
särskilt brev måste medgiva lättnader. Efter
riksskattmästaren Sten Bielkes död, 1684,
övertog F. h. o. h. ledningen av rikets
kammarverk (även Bergskollegium). Men hans
hälsa var nu svårt angripen. Även bekymren,
anfallen och hatet hade tärt på hans livstråd.
Han dog under en badvistelse i Aachen. 1687
upphöjdes F:s änka och barn för hans
förtjänster om riket i grevligt stånd. S. C.*
Fleming, Klas Larsson, riksråd, amiral
(1592—1644), son till ståthållaren Lars
Hermansson F. Blev 1620 viceamiral, 1625
riksråd, 1629 kammarråd, 1634 förste
amirali-tetsråd, tillika överståthållare i Stockholm
och 1637 därjämte president i
Kommerskollegium. Han satte örlogsflottan åter i stånd
och flyttade dess station från den trånga
platsen vid Blasieholmen, den s. k. gamla
Skeppsholmen, till nya Skeppsholmen, där
ändamålsenliga byggnader uppfördes och större
utrymme vanns. Som kammarråd förestod han
kollegiets arbete 1629—31 och biträdde sedan
pfalzgreven Johan Kasimir, när denne fick
styrelsen av kammarärendena om hand. Som
överståthållare i Stockholm — den förste i
denna syssla — inlade F. stora förtjänster.
Stadens och malmarnas, i synnerhet
Norrmalms, reglering främjades med kraft; vid
Söderström byggdes den första ordentliga
slussen, allmänna barnhuset uppfördes m. m.
1644 fick F. befälet på stora örlogsflottan
under kriget mot Danmark och opererade
med denna i Öresund och s. Östersjön samt
erövrade tills, m. fältmarskalken Torstenson
ön Femern i juni 1644. I det kort därefter
mot danska flottan under Kristian IV
utkämpade sjöslaget på Kolberger Heide mellan
Femern och Kielfjorden blev striden
oavgjord, och F. seglade in i fjorden för att där
invänta den i Holland för Sveriges räkning
värvade flottans ankomst; avsikten var att
därpå söka tillkämpa sig herraväldet till
sjöss. Emellertid dödades F. kort därefter
ombord på amiralsskeppet av en fientlig kula.
Hans barn fingo 1651 friherrlig värdighet.
— Om F:s verksamhet under danska
kriget se A. Munthe, »Svenska sjöhjältar», V
(1905). F:s porträtt återges på vidstående
plansch. A. B. B.*; ö-g.
Fleming (af Liebelitz), Lars
Klasso n, riksråd (1621—99), bror till
presidenten Herman F. Blev 1651 kammarråd och
1652 landshövding över Stockholms län, 1654
VII. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
