Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flodkräftsläktet - Flodman, Anders - Flodman, Carl Samuel - Flodman, Gustaf Ferdinand - Flodmark, Johan Hugo Andreas - Flodmusslesläktet el. Målarmusslesläktet - Flodmusslor - Flodoard el. Frodoard - Flodområde - Flodpärlmusslesläktet - Flodström, Isidor - Floëm - Flogiston - Floka - Flolägriga bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Flodnian—Flolägriga bergarter
602
leva i ö. Sibirien, Japan och v.
Nordamerika. T. O.
Flodman, Anders, författare (1835—84).
Blev student i Uppsala 1854 och var 1872—84
kritiker i Aftonbladet. Han skrev bl. a.
»Kritiska studier» (1872) och, under märket
Anders R.......n, berättelser (»Blad ur min
praktik», 1860; ny, tillökad uppl. 1876—78).
Flodman, Carl Samuel, målare (1863—
88). Vid Konstakademien var han elev 1883
—86, fick 1888 kungl. medalj, målade
landskap med känsla och finhet i stämning,
utförde även etsningar med distingerad
enkelhet, renhet och smak i linjeförincen.
Bonre-senterad i Nationalmuseum och
Konstakademien. — Jfr G. Lamm i Meddelanden från
Föreningen för grafisk konst, 1 (l»»»). G-g N.
Flodman, Gustaf Ferdinand, ingenjör
(1846—1925). Genomgick slöjdskolan i
Stockholm 1861—64 och anställdes 1874 vid W.
Lindbergs verkstad i Stockholm (Södra
varvet). F. ansågs på sin tid som en av Sveriges
förnämsta konstruktörer av sjöångmaskiner
och propellrar. G. H-r.
Flodmark, JohanHugoAndreas,
teaterhistoriker (1837—1927), tjänsteman i
Stockholm, bl. a. 1896—1914 föreståndare för
Stockholms stads aikiv. F. utgav bl. a.
»Bellmans-melodiernas ursprung» (1882), »Kongl.
svenska skådeplatsen i Stockholm 1737—1753»
(1887), »Stenborgska skådebanorna» (1893),
»Bollhusen och Lejonkulan» (1897), »Elisabeth
Olin och Carl Stenborg» (1903). G. K-g.
Flodmusslesläktet el. M åla r mu s s 1
e-släktet, Unio, tillhör fam. f 1 o d m u s
s-1 o r, Unionidae, och igenkännes på de
jämförelsevis tjocka skalen, försedda med låständer,
bakom vilka löpa en el. två längsgående lister.
Målarmusslan, U. pictorum, är allmän i
s. och mellersta Sveriges sjöar och åar. Dess
invändigt pärlemorglänsande skal brukades
förr som fäigkoppar; därav namnet. T. P.
Flodmusslor, Unionidae, familj, tillhörande
klassen musslor, Lamellibranchiata, bland
blötdjuren, Mollusca. De igenkännas på de tunna,
liksidiga skalen och den tjocka, tungliknande
foten samt på att skalet saknar låständer el.
endast bär få sådana. F. leva i sött vatten,
halvt nedgrävda i bottendyn. Hithörande
släkten: dammusslor, flodmussle- och
flodpärl-musslesläktena. Ungarna genomgå sin första
utveckling inom moderdjurets gälar och
simma sedan en tid fritt omkring i form av små
mussleliknande varelser, glochidier, vilka på
vartdera skalet bära en tagg. Med denna sätta
de sig fast på fiskar. Efter att en kort
period ha levat parasitiskt i huden på dessa
antaga de sin definitiva form, göra sig lösa
och falla till bottnen. T. P.
Flodoard [-ä’r] el. F r o d o a r d, fransk
krö-nikeskrivare (894—966). Var arkivarie vid
katedralen i Reims och skrev bl. a. »Historia
Remensis ecclesiae» samt »Annales»,
omfattande tiden 919—966.
Flodområde, se Flod 1.
Flodpärlmusslesläktet, Margaritåna, tillhör
fam. flodmusslor, Unionidae. Skalet är
utvändigt brunsvart, invändigt beklätt med
ett rätt tjockt skikt av pärlemor. I klara
vattendrag med stenig botten i Sverige, i
andra delar av n. och mellersta Europa samt
i Sibirien finnes den europeiska f 1 o
d-p ä r 1 m u s s 1 a n, M. margaritifera, som når
en längd av omkr. 1 dm. Den kan innesluta
äkta pärlor, som äro av högt värde, ehuru de i
regel ej nå de orientaliska pärlornas skönhet.
Om uppkomsten av p ä r 1 o r se d. o. T. P.
Flodpärlmusslor, Margaritana margaritifera.
Flodström, Isidor, statistiker (f. 1856 25/g).
Fil. kand. 1880 och fil. hedersdr 1918. Blev
efter tjänstgöring i Statistiska centralbyrån
(från 1894) och Kommerskollegium (från 1896)
1897 aktuarie och 1915
byråchef i
Kommerskollegium, 1919
kommerseråd samt tog
1921 avsked. 1908—
15 var han för
Fi-nansdep :s räkning
sysselsatt med
utredningar av finansstatistisk
natur, av vilka
»Inländska aktiebolag och
solidariska bankbolag»
(1911) och »Sverges
nationalförmögenhet om
kring år 1908» (1912) äro banbrytande. Bland
alstren av F:s rika och mångsidiga
författarverksamhet märkas »Naturförhållandena i
Sverge» (1918) och »Sverges folk» (1918) samt
»Till frågan om rasskillnader inom Sverges
befolkning» (i Ymer 1915). (H. G-n.)
Floém, se Växtanatomi.
Flo’giston, ett hypotetiskt grundämne, som
skulle ingå i alla brännbara ämnen och
oxi-derbara metaller och som vid dessas
förbränning, resp, oxidering, ansågs lämna dem.
F.-teorien, som uppställdes av tysken G. E. Stahl
(1660—1734), behärskade 1700-talets kemiska
åskådning ända fram till Lavoisier.
Floka, namn på arter av släktena
Chaero-phyllum, Torilis, Heracleum och flera andra
flockblomstriga växter.
Flolägriga bergarter, äldre benämning på
skiktade, sedimentära bergartslager, vilken
brukades av Torbern Bergman i hans
indelning av jordskorpans avlagringar. K. A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
