Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florens - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Florens
608
under medeltiden kantad av trånga bodar
(juveleraraf färer); v. om denna ligger den
vackra Ponte Santa Trinitä (se bild 9 till
art. Bro). Vad som framför allt ger dessa
äldre delar monumental karaktär är de
enskilda palatsen från den florentinska
storhetstiden och första storhertigliga tiden.
Av 1200-talets adelstorn och -hus finnas
enstaka rester i de ensligt liggande kvarteren
vid Arno, men i allm. ha de ersatts av
1300—1500-talets präktigare
palatsbyggnader. Där dessa ligga i tät följd vid de smala
gatorna, giva de gatubilden en prägel av
högtidligt och förnämt allvar. Palazzo Spini
(eller Ferroni), vid Via Tornabuoni, från
1300-talets början, är exempel på ett av de
äldre gotiska palatsen, Palazzo Strozzi,
påbörjat 1489 efter Benedetto da Majanos
ritningar och fortsatt av Cronaca, anses vara
ungrenässansens förnämligaste palats, ö. om
San Lorenzo ligger Palazzo Medici-Riccardi,
nu provinsstyrelsens säte. På sydsidan ligger
det majestätiska Palazzo Pitti, det forna
storhertigliga palatset, nu kungl. slott, anlagt på
1440-talet efter planer av Brunelleschi,
kompletterat med flyglar först på 1700-talet. De
nya, vida stad stomterna blevo under äldre tid
aldrig fullt utbyggda. Nu ligga där bl. a.
centralstationen, F:s lärdomskvarter med
universitet, kliniker o. s. v. De monumentala
byggnaderna inom detta område äro framför allt de
stora kloster- och kyrkoanläggningarna; i v.
dominikanernas Santa Maria Novella, från
1200- och 1300-talet, ett av de äldsta helt
genomförda större gotiska byggnadsverken i
Italien, med renässansfasad av Alberti och
berömda freskomålmngar; i s. ö.
franciskaner-nas Santa Croce, vars fresker av Giotto och
hans efterföljare äro synnerligen märkliga.
Piazza della Santissima Annunziata n. ö.
om domen, som omges av märkliga
byggnadsverk, ss. Brunelleschis hittebarnshus, och
smyckas med skulpturer, är en av de mest
typiska öppna platserna från den italienska
renässansen. Kyrkan San Lorenzo n. v. om
domen, ombyggd flera gånger under
medeltiden, helt omskapad under 1400-talet, är
kanske mest bekant för Michelangelos
Me-dicéergravar och andra renässansmonument.
Av övriga kyrkor märkas Or San Michele
(i stadens äldsta delar), Santa Maria del
Carmine, Santo Spirito (på andra sidan
floden) m. fl. På kullarna utanför F. åt s.
ligger San Miniato al Monte, en
intressant basilika från 1000-talet med
huvudfasaden beklädd med inkrusterad marmor. — F.
är en utomordentligt livligt besökt
främlingsstad och har en betydande
främlings-koloni; Lungarno Amerigo Vespucci kantas
av praktfulla hotellbyggnader; utanför staden,
åt n. v., ligger den vidsträckta
parkanläggningen Le Cascine. F :s huvudpark är Giardino
di Boboli bakom Palazzo Pitti, från 1500-talet,
konstrikt anlagd, rik på statyprydda alléer,
fontäner m. m. och terrassvis stigande uppför
kullarna. Den vackraste utsikten över staden
erhålles från Piazzale Michelangiolo på den
branta kullen utanför Porta San Niccolö i
s. ö. Härifrån är utsikten fri över stad och
slätt samt motliggande kullar; på krönet av
dessa ligger Fiesole.
F. har universitet (Istituto di studi
supe-riori; 954 stud. 1924), lärda akademier
(Accademia della Crusca m. fl.),
konstakademi (Accademia di belle arti), bibliotek
(bl. a. Biblioteca nazionale och
Mediceo-Lau-renziano, berömt för sina grek, och lat.
manuskript), centralt museum för etruskisk
arkeologi (Museo archeologico). Framför allt är
F. en huvudort för konstbildning.
Tavelgallerierna i Uffizipalatset (se U f f i z i e r n a)
och Pittipalatset (Galleria degli Uffizi,
Galleria Pitti, förenade genom en gång via Ponte
Vecchio) äro Italiens främsta; andra
samlingar i Accademia di belle arti, Palazzo
Cor-sini, Palazzo Davanzati (se bild 54 och 56 till
Bostad) m. fl.; skulpturmuseum, Museo
nazionale, i Bargello. San Marcoklostret är nu
Museo di San Marco (Fra Angelicos fresker
m. m.), och vid flera av kyrkorna finnas
särskilda samlingar för till dem hörande verk
(Museo dell’0pera del Duomo m. fl.).
F. har ganska betydande modern
metallindustri. Huvudyrkena äro emellertid de,
som knyta sig till F:s konst och nedärvda
konsthantverk. F. är en huvudort för
konst-reproduktioner (skulpturer, målningar,
fotografier m. m.), för talrika guld-, silver- och
mosaikarbeten, konstmöbler, keramik; även
spetsar, broderier, bokhantverk m. m.
Handeln är livlig (export av konstartiklar;
mark-nadshandel). — Jfr även Florentinsk
konst. A. B-n; E. L-k.
Historia. På en redan i förhistorisk tid
bebyggd plats vid övergångsstället över Arno
låg den obetydliga romerska staden Florentia.
313 nämnes den som biskopssäte. Under
ka-rolingertiden gick staden framåt och blev säte
för en markgreve. Den tillföll på 1000-talet
markgrevinnan Matilda (se d. o.); flera påvar
under hennes tid uppehöllo sig i F. Stadens
kommunala självstyrelse började nu utbildas;
1125 erövrades Fiesole. Inflyttade
adelsfamiljer samt patriciska släkter i F. blevo de
styrande mot 1100-talets slut. F:s historia
uppvisar stora släktfejder, såsom vilkas
utgångspunkt anges mordet på riddaren
Buon-delmonte dei Buondelmonti 1215. Släkterna
delade sig mellan tidens två stora partier,
guelfer och ghibelliner. F. styrdes nu av vanl.
12 konsuler (tidigast nämnda 1138); därjämte
funnos råd och folkförsamling. Fredrik
Bar-barossa tillsatte en högste ämbetsman,
po-destå, som snart blev ytterst inflytelserik. Vid
en författningsreform under Fredrik II
fördrevos guelfernas ledare 1249. Då dessa 1250
återfingo makten, infördes en folklig
författning. Jämte den adlige podestän (som var
icke-florentinare) kom en folkvald capitano
del popolo —- den förre med huvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
