Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florentinsk konst - Florenz, Karl - Florera - Flores - Flores, Juan de - Flores García, Francisco (Córcholis) - Flores och Blanzeflor - Florestan I - Florett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Florenz—Florett,
nio P o 11 a i u o 1 o och V e r r occh i o, båda
utmärkta guldsmeder och målare men främst
skulptörer; Verrocchios grupp »Kristus och
Tomas», färdig 1483. i Or San Michele, är
ungrenässansens ståtligaste bronsarbete. Inom
arkitekturen genomförde Brunelleschi
ungrenässansens, quattrocentons, stilprogram
(domkyrkans kupol; hittebarnshuset;
Pazzi-kapellet; renässansarkitekturens rustikastil
anses återgå till det av honom omkr. 1440
planlagda Palazzo Pitti, vars
byggnadshistoria f. ö. ännu är oklar). Bland de många
betydande arkitekterna må vidare nämnas A
1-berti (Palazzo Rucellai; koret till
Santis-sima Annunziata), Michelozzi (hans Palazzo
Medici-Riccardi är förebildligt för den
florentinska palatstypen), Benedetto da
M a j a n o (Palazzo Strozzi med sin
fulländade rusticering), vilka jämte sina
efterföljare, bröderna S a n g a 1 lo m. fl., äro mästare
till de ståtliga renässanspalats och -kyrkor,
på vilka Florens är så rikt. 1400-talets
målarkonst inleddes av Lorenzo Monaco i
gotisk, idealiserande anda och fortsattes i
renässanskaraktär av Masolino, Masaccio
(fresker i Santa Maria del Carmine), F r a
Ange 1 i c o (fresker i San Marco), G o z z o 1 i
(fresker i Palazzo Medici-Riccardi), B o 11
i-celli (»Våren» i Uffizierna; »Augustinus»,
fresk i Ognissanti), Filippino Lippi
(fresker i Santa Maria Novella), Andrea
del Castagno samt flera andra, de flesta
mångsidiga besråvnincar. livligt verksamma
på olika områden. Med Ghirlandajos
fresker i koret till Sankta Maria Novella,
färdiga 1490, avslutas århundradet värdigt.
Det florentinska 1400-talsmålei iet pendlar
mellan mystisk innerlighet (Fra Angelico)
och kraftfylld energi (Andrea del Castagno).
Högrenässansens, cinquecentons, florentinska
konst visar i stort sett tidevarvets
benägenhet för utplånande av personligheten, som ju
enligt Savonarola skulle undertryckas.
Konsten uniformerades. Rom lockade nu också
landets bästa krafter. Tre av den italienska
konstens största namn äro likväl knutna till
Florens: Lionardo da Vinci, M i c h
elan g e 1 o och Rafael. Här tillkom
Lionar-dos »Mona Lisa», och Medicéergravarna i San
Lorenzo vittna om Michelangelos
betydelsefulla verksamhet i staden vid Arno. Rafael
vistades några för hans egen mognad viktiga år
i Florens. Andrea Sansovino,
Benedetto da Rovezzano, Bandinelli
och C e 11 i n i äro de sista större
skulptörerna samt Fra Bartolommeo och A
n-drea del Sarto de sista här nämnvärda
målarna i Florens, innan främmande
konstutövare drogo in med nederländsk och fransk
stil (Giovanni da Bologna;
begynnande barock). V a s a r i, verksam som
målare och arkitekt (Uffizierna), har i sin
konst-närsbiografi efterlämnat ett för kännedomen
om italienska, särskilt florentinska,
konstnärer värdefullt arbete. — Jfr Florens,
612
Italiensk konst (och där anförd
litteratur) samt art. om konstnärer, ss.
A1-berti, Botticelli, Brunelleschi,
D o n a t e 11 o m. fl. E. L-k.
Flörenz, Karl, tysk japanolog (f. 1865),
prof, i Japans språk och kultur vid Hamburgs
univ. F. är en av de främsta västerländska
kännarna av Japans äldre litteratur och
kultur. Skrifter: »Nihongi oder Japanische
An-nalen» (2:a uppl. 1903), »Japanische
Mytho-logie» (1901), »Geschichte der japanischen
Litteratur» (1906), »Die historischen Quellen
der Shinto-Religion» (1919) m. fl. B. Kgn.
Florera (lat. florére), blomstra, frodas, ha
stor utbredning.
Flo’res. 1. ö bland Små Sundaöarna, s. om
Celebes. Skiljes från denna ö av Flores- (el.
Sunda-)sjön, från öarna Soemba och Timor i
s. av Sawoesjön (se kartan vid Bortre
Indien); 15,174 kvkm, omkr. 300,000 inv.
F. tillhör Nederländerna. Administrativt
räknas v. hälften av F. (Mangarai) till Celebes,
ö. hälften (Ende) till Timor. F. ingår i den
vulkaniska bergssträckning, som löper över
Sumatra—Java—Små Sundaöarna (Potjolika,
2,382 m ö. h.). Kusten är i allm. hög och
bergig, kring bukter och vikar låglänt. F. är
ännu föga utforskat. Om klimat, växt- och
djurvärld se Malajiska öarna. —
Befolkningen vid kusten är väsentligen av
malajiskt ursprung, i det inre av ön leva på låg
kulturgrad stående papuaner. —
Huvudnäring är jordbruk. Mest odlas sago och majs
men även socker, kakao och ris. På senare
år har bomullsodling vunnit insteg. Hamnar
äro Ende och Larantuka (omkr. 5,000 inv.). —
2. ö bland Azorerna (se d. o.).
Flores [flå’räs], Juan de, spansk
författare i Sevilla i slutet av 1400- och början
av 1500-talet. Åtnjöt stor popularitet även
utom Spanien huvudsaki. genom sina
sentimentala riddarromaner; ryktbarast är »La
historia de Grisel y Mirabella» etc. (1524 och
1526; övers, till eng.). Ad. H-n.*
Flores Garcia [flå’räs garpi’a], Francisco,
pseud. Cörcholis, spansk teater författare,
tidningsman och politiker (1846—1917). I
unga dagar metallarbetare, var F.
fullständig autodidakt; till en början skrev han lyrik,
en del goda sedeskildringar och noveller men
slutade med att helt ägna sig åt dramatik.
Av hans ymniga produktion på detta område
märkas »El 11 de deciembre», komedi på vers,
»Un defecto», »Se desea un caballero», »El
primer actor» (1891), »El rey de los animales»
(1892), »Doiia Juanita» (1895), »Las
travesuras» (1897) och »Rosario» (1899). Ad. H-n.*
Flöres och Blanzeflör, medeltida riddardikt,
se Eufemiavisorna.
Florestan I [-sta’] (1785—1856), furste av
Monaco 1851—56.
Flore’tt, fäktvapen med smal, rektangulär,
mycket böjlig klinga, i spetsen uthamrad till
en platta, kallad knopp, avsedd att omviras
med becktråd eller annat skyddsmedel, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
