Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flottledsbyggnader - Flottledssyn - Flottning - Flottningschef - Flottningslagstiftning - Flottningsstämma - Flottsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Flottledssyn—Flottsund
626
fastna i bottnen eller vid stränderna, 3)
vidtaga anordningar för virkets ledande och
sammanhållande på platser, där det eljest skulle
spridas och flyta ut över kringliggande låga
stränder, 4) anordna sorteringsverk, 5)
anbringa skyddsanordningar för vattenverk,
fisken, bryggor o. s. v. samt 6) skaffa
bostäder för flottningsmanskapet. Viktigast av
f. äro dammarna, genom vilka man kan
magasinera vårflodens eljest hastigt
avrinnande smältvatten. Detta utportioneras sedan
i lagom stora mängder för att ge fullt
flott-ningsvatten så många dygn som möjligt.
Ofta måste man sammantränga vattenfåran
för att få större djup. Detta sker genom
parallellt med stränderna byggda s. k. ledare,
ledkistor eller styrdammar, i regel
av sten eller betong. Vid sidan av vissa
vattendrag måste ofta byggas en öppen ränna
(timmerränna, f lot t n i n gs ränn a),
vanl. av timmer men stundom även av plank.
För att leda och styra timret nyttjas dels
ovan omtalade ledare, dels även bommar el.
1 ä n s o r, d. v. s. i rad lagda,
sammankopplade stockar, fasthållna i vattendraget genom
dykdalber, stenkistor eller s ä n
k-s t ö d. För att skilja de olika virkesägarnas
flottgods krävas skiljeställen eller
sorteringsverk, tvärs över vattendraget
gående, på pontoner el. pålar byggda bryggor. För
skydd åt stränder och bygguader utmed
vattendraget anordnas ledare och bommar. S-r.
Flottledssyn, se Flottningslagstiftning.
Flottning, virkestransport dels i
vattendragen från det inre landet till kusten och dels i
havet (h a v s f 1 o 11 n i n g). F. i
vattendragen sker i allm. som lösflottning, d. v. s.
stockarna få framflyta fritt var för sig. Vid
transporter över större sjöar, i kanaler samt
vid virkets förande från sorteringsverket nära
älvmynningen till de olika förädlingsverken
plägar det stundom hopfogas till fasta
flottar (s. k. mosor el. bunkar), vilka bogseras.
Det för f. avsedda virket upplägges efter
stränderna av vattendraget eller på sjöarnas
isar. Genom en luftig stapling erhålles en viss
upptorkning av virket under vårmånaderna,
varigenom sjunkningsrisken vid f. minskas.
Efter islossningen vältes virket i. Under f.
patrullerar manskap utefter flottleden för att
lösgöra fastnade stockar. Vid krökar, broar,
forsar och andra kritiska punkter hålles
manskap permanent utposterat. Stundom kan ej
undvikas, att stockar fastna och ge upphov
till en bröt (se d. o.). Allteftersom f.
fortskrider, sker den s. k. slutrensningen, varvid
allt virke, som flutit i land eller fastnat,
ävensom tillfälliga bommar flottas ut. Vid
passagen över sjöar samlas flottgodset i
ringbommar (stundom i fasta flottar) och
bogseras eller spelas över till nästa
tappningsställe.
Varje virkesägare, som tillför virke till
flottleden, åsätter detta sitt särskilda, hos
flottningsföreningen (se
Flottnings
lagstiftning) inregistrerade
flott-ningsmärke. Med ledning av dessa på
stockarna inhuggna märken sker vid
skiljeställena virkets sortering och överlämnande
till ägarna. — F. bedrives kooperativt för de
flottandes räkning av flottningsföreningen.
Hos föreningen finnas anställda en
flott-ningschef, som är högste ledare för
flott-ningsarbetet, ävensom distriktschefer och
kontorspersonal.
Havsflottningen har under senare år fått
oavbrutet ökad användning. Den avser att
transportera virke, som nedflottats i ett
vattendrag, till förädlingsverk på andra platser
efter kusten. Vid havsflottning sammanfogas
virket i fasta flottar och bogseras i släp efter
kraftiga bogserångare. S-r.
Flottningschef, se Flottning och
Svenska flottningschefsföreningen.
Flottningslagstiftning. Det svenska
flott-ningsväsendet regleras dels genom vissa i
vattenlagen av 28 juni 1918 införda
bestämmelser och dels genom lagen 19 juni 1919 om
flottning i allmän flottled.
I vattenlagen meddelas bestämmelser om
flottningsintressets rätt till vattnet.
Flott-ningen kan sägas ha fått en i viss mån
prioriterad ställning framför övriga rättsägare i
fråga om vattnets utnyttjande, även om det
ankommer på vattendomstolen att vid
inrättandet av ny allmän flottled på skäligt sätt
sammanjämka de skilda intressena. I
vattenlagen innehållas även föreskrifter om den
flottledssyn, som skall föregå
inrättandet av allmän flottled, om domstolar och
rättegång i vattenmål m. m. Vid
flottleds-synen äga synemännen att med laga verkan
uppskatta de skador, som genom flottledens
anläggande kunna åsamkas strandägare, ägare
av kraftverk samt andra intressenter. Alla,
som önska utflotta virke i ett vattendrag,
skola tillhopa utgöra vattendragets
flott-ningsförening för det året, och flott
-ningen skall av föreningens personal
bedrivas gemensamt för samtliga delägare (i
vissa fall kan s. k. separat flottning få äga
rum). Flottningsföreningen kan sålunda
betraktas som ett lagligen reglerat, kooperativt
organ med monopoli ätt till flottningen. Till
bestridande av kostnaderna satsa de flottande
avgifter, som beräknas (enl. av K. B.
fastställda grunder) efter mängden av utav var
och en tillfört virke. — Flottningsföreningen
utser på flottningsstämma sin
styrelse, vilken bl. a. tillsätter såväl fast
anställd som tillfällig personal.
De, som utöva flottningsarbete, äro i lagen
tillerkända att fritt beträda alla stränder,
anlägga bomfästen och utlägga bommar m. m.
För skada, som härigenom vållas strand- och
vattenägarna, skall ersättning av
flottningsföreningen betalas till fulla värdet. S-r.
Flottningsstämma, se
Flottningslagstiftning.
Flottsund, Fyrisåns utlopp i Ekoln, 8 km
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
