Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugor - Flugpapper - Flugsnappare - Flugsvampar - Flugsvampgift - Flugvikt - Fluidalstruktur - Fluiditet - Fluidum - Fluktuation - Fluktuationsstruktur - Fluktuera - Flundra - Flundre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Flugpapper—Flundre
630
vingar hänvisas särskilt till
Bananflugan, Betflugan, Blomflugor,
Husflugan, Hästflugan, Köttflugor,
Rovflugor, Spyflugan,
Stickflugan och Svävflugor.
Flugpapper, papper, belagt med en klibbig
massa, innehållande något för den vanliga
husflugan giftigt ämne (t. ex. kvassiaextrakt).
Ett verksamt f. får ej torka för snart. G. H-r.
T. v. grå flugsnapparen, Muscicapa ficedula, t. h.
svart- och vita flugsnapparen, Muscicapa atricapilla.
Flugsnappare, Musci’capa, släkte inom
få-gelordn. tättingar; det omfattar små
fåglar, som igenkännas på den vid basen
breda och platta näbben, på sidorna omgiven
av talrika borst. De äro livliga skogsfåglar
och livnära sig av insekter, som de fånga i
flykten. F. tillhöra ö. halvklotet och äro
talrikast i varmare länder. Skandinavien har
blott fyra arter, alla flyttfåglar.
Allmännast är grå flugsnapparen, M.
ficedula, som förekommer över hela Sverige. Till
färgen är den ovan gråbrun, under vit med
bruna fläckar. Sitt bo bygger den på de
mest skiftande ställen, ofta invid
människoboningar. Hanen av den svart- och vita
f., M. atricapilla, är i vårdräkt ovan svart
med vit panna och vingfläck, under vit, honan
ovan gråbrun, under vit. Mindre vanlig i
nordligaste Sverige, förekommer den annars
allmänt över hela landet. Dess sång är
vacker och erinrar om sångarnas. Från denna
art skiljer sig
halsbandsflugsnappa-r e n, M. collaris, företrädesvis genom en bred
vit halsring, som tydligast framträder hos
hanen. Denna art finnes i Sverige
huvudsaki. på Gotland. Lilla f., 3f. parva, har
blott tillfälligtvis iakttagits i landets s. ö.
delar. F. äro övervägande nyttiga fåglar,
enär de fånga allehanda skadeinsekter. De äro
i lag skyddade genom k. kung. ang. skydd åt
för lantbruket nyttiga fåglar. T. P.
Flugsvampar, Amanita, svampsläkte av
skivsvamparnas familj bland
hymenomyce-terna. Utmärkande för f. är, att de som helt
unga omgivas av två hyllen. Det yttre, som
liknar ett äggskal, spränges, då de växa upp,
varvid dess rester bilda en slida, ringformiga
valkar eller fjällkransar kring fotbasen. Hos
många f. bli fragment av yttre hyllet
kvar-sittande även på hattens översida som trasor
eller vårtor. Det inre hyllet bildar i regel en
ring runt fotens övre del. Sporpulvret är
vitt, och alla svenska arter ha oföränderligt
vita skivor. Genom de nämnda karaktärerna
skiljas f. från champinjoner (se d. o., sp. 882
—883), med vilka särskilt vita f. ej sällan
förväxlas. Då de flesta f. innehålla mycket
farliga gifter, kan en sådan förväxling
medföra de svåraste följder. Somliga arter kunna
dock förtäras efter förvällning, t. ex. r o
d-n a n d e f., Amanita rubens, och r i n g 1 ö s
f., A. vaginata. Mycket giftiga, i Sverige
förekommande f. äro vanlig (röd el. gulröd) f.,
A. muscaria, lömsk f., A. bulbosa, vit f.,
A. virosa, m. fl. Den sistnämnda är orsaken
till flertalet allvarliga svampförgiftningar i
Europa. Berömd matsvamp är A. caesarea (ty.
Kaiserling) från mellersta och s. Europa; den
har gulröd hatt och gula skivor. — Jfr art.
Svampar med plansch. Th. Lfs.
Flugsvampgift, se Svampgifter.
Flugvikt, se Boxning, sp. 1033.
Fluidälstruktür, se Struktur.
Fluiditèt, se Viskositet.
Flu’idum (plur. f 1 u’i d a, sv. även f 1
u’i-d e r), lat., eg. »det flytande», allt, som är
el. tänkes i flytande form. —- Elektriskt
f., se Elektricitet, sp. 561.
Fluktuation, föränderlighet, växling (jfr
Fluktuera). Inom medicinen förstås med
f. den böljande rörelse man känner över en
innesluten vätskeansamling, när man på ett
annat ställe trycker på den. På detta sätt
konstateras (med fingrarna eller händerna
alltefter vätskeansamlingens storlek)
utgjut-ningar i bukhålan, i ledhålor o. s. v. E. L-g.
Fluktuationsstruktur, se Struktur.
Fluktuera (lat. fluctuäre), eg. gå i vågor;
stiga och falla, växla, vara föränderlig (t. ex.
om pris). — Subst.: Fluktuation.
Flundra, gängse benämning på arter av
fam. flundrefiskar (se d. o.). Äkta flundror
med tillplattad, osymmetrisk kropp uppträdde
redan i tertiärtidens början. En
övergångsform med symmetrisk kroppsform utgjorde
under eocentiden släktet Amphistium. T. P.
Flundre, härad i v. Västergötland,
Älvsborgs län, utmed Göta älv; 151,58 kvkm, 6,780
inv. (1927). Socknar: Upphärad, Rommele,
Fors, Åsbräcka och Fuxerna. Genomflytes av
Lerumsån till Göta älv; på gränsen i ö.
Van-derydsvattnet, som jämte långsträckta
spricksjöar i s. F. avvattnas norrut till Lerumsån.
Kring de djupt nedskurna vattendragen
utbreda sig bördiga dalslätter mellan skogiga
bergpartier. 4,818 har åker, 8,665 har
skogs-och hagmark. Huvudnäring industri, främst
i municipalsamhället Lilla Edet (se d. o.),
Sjuntorp (700 inv.; textilindustri) och Göta
(550 inv.; sulfitfabriker, tegelbruk m. m.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
