Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygekorrar, Flygande ekorrar - Flygel - Flygeladjutant - Flygelglas - Flygelhorn - Flygeskader - Flygfiskar - Flygfisken (stjärnbild)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Flygel—Flygfisken
640
Taguan, Pteromys petaurista.
f. äro nattdjur, varpå bl. a. de stora
ögonen tyda, men erinra f. ö. i utseende och
levnadssätt om de egentliga ekorrarna. F.
tillhöra tre olika släkten med inalles ett
50-tal arter, utbredda huvudsaki. över n.
halvklotet i både Gamla och Nya världen. Den
största formen, taguanen, Pteromys
petaurista, från Ostindien och Ceylon, når
storleken av en katt och kan göra språng på ända
till 60 m. Den vanliga »flygande ekorren»,
Sduropterus russicus (volans), bebor n.
Östeuropa och hela Sibirien. Den finns i Finland
men torde ej ha anträffats i Sverige. Den är
mindre än vanliga ekorren och uppehåller sig
helst i björkskog. Den täta, silkeslena pälsen
är undertill vit, ovan om sommaren blekbrun,
om vintern silvergrå. Ännu mindre är den
nordamerikanska assapanen, Glaucomys
volans. De bägge sistnämnda arterna ha
relativt kortare, plattad svans, vars hår stå
ut åt sidorna liksom fanet på en fjäder. T. P.
Flygel. 1. (Krigsv.) I förhållande till
frontriktningen kallas de delar av en trupp, som
befinna sig på ömse sidor om dess mitt, högra
och vänstra f., vilka namn bibehållas även
under marsch från fienden. I äldre
slagordningar hänförde sig f. till de huvuddelar av
hären, som stodo ytterst och hade särskilda
befälhavare. Flygelbefäl, Flygelrote
o. s. v., befäl, rote o. s. v., som har sin plats
ytterst på f. i en truppavdelning. F.
betecknar således en del av truppavdelningen, medan
flank (se d. o.) anger en truppavdelnings
sida (dess yttersta punkt.) M. B-dt.
2. (Byggnk.) En ofta lägre sidobyggnad till
större hus; varje dörrhalva till en
dubbeldörr; dörrhalva till altarskåp.
3. (Mus.) Se Pianoforte.
Flygeladjutant, urspr. den adjutant, som av
fältherren nyttjades att överbringa order till
den stridande arméns flyglar. Jfr Adjutant.
Flygelglas,
dricksglas på hög fot med
två vingliknande,
varandra motställda
utsprång.
Venezi-anska f. äro
berömda för konstrik
utformning.
Flygelhorn, mus.,
se Bygelborn.
Flygeskader, se
Flygförband.
Flygfiskar, arter av släktet Exocoetus,
vilket liksom näbbgäddan tillhör fam.
Scombere-soddae bland benfiskarna och omfattar omkr.
50 arter, huvudsaki. tillhörande de varma
haven. En art, E. volitans, svalfisken,
finnes dock i Medelhavet och når en längd
av 1/2 m. Släktet Exocoetus utmärkes av
långa bröstfenor, sned stjärtfena, vars undre
flik är betydligt större än den övre, stora
ögon och mycket stor simblåsa. Kroppsform
och färg erinra närmast om sillens.
Hithörande arter uppehålla sig i stora stim i
havsytan och livnära sig av planktonorganismer
Flygfisk, Exocoetus volitans.
och småfisk. För att undgå fiender taga de
sats med den kraftiga stjärtfenan och skjuta
upp över vattenytan, varpå de falla ned efter
att i en vid båge ha tillryggalagt vanl. 20—30
m och höjt sig 1—2 m över vattnet. I
gynnsammaste fall kunna de dock göra språng på
intill 200 m längd och 5 m höjd. Då de höja
sig över vattnet, spännas bröstfenorna ut och
tjänstgöra som fallskärm. Verkliga
flygrörelser förekomma enl. nyare undersökningar
ej hos f. Särskilt nattetid nedfalla de ofta
på fartygsdäcken. Köttet är välsmakande.
JfrFlygsimpsläktet. T. P.
Flygfisken, stjärnbild på södra
stjärnhimlen (se Stjärnor).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
