Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan - Användning - Flygpost - Flygpungdjur - Flygradio - Flygrönn - Flygsand - Flygsandsfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Flygpost—Flygsandsfält
652
Jaktplan el. jagare (bild 15—16)
ha som huvuduppgift strid mot fientliga f.
och ballonger. Ensitsiga jaktplan äro i fråga
om fart, stigningsförmåga och vändbarhet
överlägsna alla andra f. Beväpningen utgöres
vanl. av två fasta kulsprutor. De fasta
kulsprutorna riktas medelst hela f:s inriktande
mot målet och måste sålunda handhavas av
föraren själv. Tvåsitsiga jaktplan kallas även
eskortplan och ha till huvuduppgift att
skydda andra för strid i luften mindre väl
lämpade f. De ha såväl fasta som rörliga
kulsprutor; de senare äro monterade i höj-,
sänk-och vridbara lavettage och handhavas av
spa-nare eller kulspruteskytt. Längsta flygsträcka
300—400 km i lugnt väder.
Spaningsplan (bild 9, 14) äro i allm.
tvåsitsiga och ha spaning samt
observation och ledning av artillerield till
huvuduppgifter. De äro mera lastade och därför
mindre snabba än föregående typer.
Utrustningen består av radiostation,
fotografikameror av olika slag, signal- och rapportmedel,
stundom ett antal lättare bomber och för
självförsvar fasta och rörliga kulsprutor.
Längsta flygsti äcka 600—800 km.
Attackplan (markstridsplan, i
n-fanteriplan) äro tvåsitsiga f., avsedda
för anfall från låg höjd med kulsprutor och
lätta bomber. De äro stundom delvis pansrade,
upprätthålla även förbindelse mellan trupper
och staber samt spana från låg höjd över
stridsfältet. Längsta flygsträcka 300—400 km.
Bombplan (bild 13) äro minst tvåsitsiga
och avsedda för fällning av bomber från
medelhöjd eller stor höjd. Man skiljer på
bombplan för dag- och för nattbombardering; i
förra fallet äro de snabbgående och föra
mindre last, i senare fallet äro de täml.
långsamma och hårt lastade. Bombplanen äro
mycket stora och ha betydande bäi förmåga,
som kan uttagas i form av biänsle och
bomb-last. De ha fasta och rörliga kulsprutor.
Längsta flygsträcka (alltefter bomblasten)
600—1.200 km.
Torpedplan (bild 17) likna bombplanen.
I st. f. bombutrustning medföra de en torped.
Redan före världskriget var tanken väckt
att använda f. i den fredliga trafikens tjänst.
Vid krigets slut igångsattes omedelbart
för-sökstrafik (se Lufttrafik), huvudsaki.
med militära f. Sedan ha särskilda
trafikflygplan konstruerats, vid vilka mera
hänsyn tagits til] passagerares säkerhet och
bekvämlighet. Ett trafikflygplan kännetecknas
av relativt låg fart, framför allt mycket låg
landningshastighet, och stor bäiighet.
Passa-gerarhytten är i allm. helt inbyggd.
Bild 11, 18 och 19 visa prov på nu använda
trafikflygplan av olika nationalitet. G. v. P.*
Flygpost, se Luftpost.
Flygpungdjur, några pungdjur, tillhörande
tre släkten av fam. klätterpungdjur,
Phalangeridae, bland pungdjuren. Hos alla
sträcker sig ett hudveck längs kroppens sidor
mellan de främre och de bakre extremiteterna.
Genom detta hudveck sättas f. i stånd att,
liksom flygekorrarna, företaga långa
luftsprång. Alla finnas i Australien, släktet
Acro-bates även på Nya Guinea. Störst är
flygande jättepungekorren,
Petauroi-des volans, med en kroppslängd av över 90 cm.
Allmännast äro flygande
pungekorrarna, tillhörande släktet Petaurus. Vart
och ett av de nämnda släktena motsvaras av
ett mycket närstående utan fallskärm. T. P.
Flygradio, se Radiotelegraf.
Flygiönn, etnogr., folklig benämning på en
rönn, som vuxit upp i ett annat träds stam
eller krona, stundom också i en bergskreva,
på ett torvtak el. dyl., dit bären förts av
fåglar. F. tillmätes i den folkliga övertron
stor kraft och har såväl i Sverige som i
utlandet funnit vidsträckt användning, t. ex.
sorn material till slagrutor (se Slagruta),
som kärleksmagiskt medel etc. F. ansågs
också medföra kreaturslycka, om en bit därav
lades i fähuset, och hade man f. i smörkärnan,
trodde man sig hastigare få smör. G. Brg.
Flygsand, sand, som är underkastad
vindens transporterande och sorterande inverkan,
stundom så, att sanden föres längs marken
och samlas i högar eller vågformiga
upphöjningar, vilka slutligen bilda dyner. — Plant
utbredda maiker, vilkas yta utgöres av f.,
kallas flygsandsfält.
Åtgärder mot f:s härjningar i Halland och
Skåne började företagas redan på 1730-talet.
Rishag uppsattes, mot vilka sanden samlades.
Sedermera planterades kullarna med marehalm
{Ammophila arenaria). Först 1790—1820 började
skogsodlingarna visa bättre resultat; numera
äro de längst från havet belägna
flygsands-områdena beväxta med rätt vacker tallskog.
De närmare havet belägna jämna områdena
samt de yttre flygsandskullarna ha planterats
med tall med ringa fiamgång, efter 1870 med
bergtall, som är motståndskraftigare.
1 Halland finnas flygsandsfält i nästan
sammanhängande sträcka från Falkenberg till
Hallandsås. I Skåne förekomma de bl. a. vid
Toiekov, ö. kusten av Skälderviken, mellan
Hälsingborg och Rå, vid Skanör och
Falsterbo, vid Ystad och Åhus. På Sveriges östkust
förekomma flygsandsfälten mera sparsamt
utmed fastlandets kuster, ss. vid Sandhamn
utanför Stockholm och nordligast vid Halsön
i Kalix’ skärgård. Mera betydande
flygsandsfält finnas på Öland (t. ex. på ö. kusten n. om
Böda), Fårön och hela Gotska Sandön (se
bilder vid art. Dyner). Av flygsandsfälten
inuti landet ligger det största (omkr. 20
kvkm) i Mora socken i Dalarna; vidare
märkes Slättösand (omkr. 80 har) i Torskinge
socken, Jönköpings län. — För skötseln av
flygsandsfält i Hallands län utfärdades
bestämmelser i kungl. brev 27 juli 1860, för övriga
flygsandsfält gäller lagen om skyddsskogar
24 juli 1903. G. Sch.*
Flygsandsfält, se Flygsand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
