Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygvapnet - Flygväsen - Flygödlor - Flyinge - Flykten - Flyktiga oljor - Flyktighet - Flymen - Flysch - Flysta - Flytande batteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Flygväsen—Flytande batteri
662
andra (Italien, Ryssland, Sverige, Finland
m. fl.) följt Englands exempel och organiserat
flygväsendet som ett självständigt
vapen, innefattande både armé- och
marinflyg-krafter samt stundom med eget departement.
Om f:s nuv. organisation i olika länder se
art. om dessa länders försvarsväsen.
Uppgifterna om antalet flygförband, som
kunna mobiliseras, hållas hemliga av
vederbörande krigsstyrelser. F:s alltjämt fortgående
kraftiga utveckling kommer med all
sannolikhet att i ett kommande krig förläna detta
vapen utomordentlig betydelse. Detta har
allmänt insetts, och starka flygstridskrafter ha
skapats icke blott för samverkan med armé
och marin utan även för självständiga
operationer. H. J-dt; R. W-r. (Å. L-m.)
Flygväsen, i vidsträckt bemärkelse
motor-ballonger (luftskepp) och flygplan jämte
erforderlig personal m. m., i inskränkt bemärkelse
endast flygplan med personal m. m. Det
militära f. kallas även flygvapnet (se d. o.).
Det icke militära f. utgöres av de organ, som
inom ett land driva och kontrollera den civila
lufttrafiken (se Lufttrafik). H. J-dt.*
Flygödlor, Pterosäu’ria, en ordning av
utdöda kräldjur, vilka i likhet med fåglar och
fladdermöss ägde verklig flygförmåga och
under den mesozoiska tiden (särskilt jura
och krita) voro herrar i luften. F :s vingar
påminde genom den nakna flyghuden, varav
avtryck finnas bevarade, närmast om
fladdermössens men skilde sig från dessas genom att
blott stödjas av ett enda ofantligt förlängt,
klolöst finger, det fjärde (»flygfingret»), som
bildar vingens framkant. Femte fingret
saknas, de tre första äro helt korta och
spensliga samt klobärande, till läge och uppgift
jämförbara med fladdermössens tumme.
Fotterna äro liksom hos fladdermössen svagare
utvecklade, med 4—5 tår, och ha säkerligen
ej kunnat ensamma uppbära kroppen. Den
kraftiga halsen bar ett fågellikt huvud med
näbblikt utdragna, i regel tandbärande
käkar och stora ögon. Ett flertal skelettben äro
liksom hos fåglarna luftfyllda, pneumatiska.
Bröstbenet bär liksom hos fåglar och
fladdermöss en kam till fäste för flygmusklerna.
Huden synes ha varit naken, utan fjäll eller
plåtar. Frånsett den jättestora Pteranodon,
växlade f:s storlek mellan en lärkas och en
kråkas. Sannolikt ha f. varit fiskätande, att
döma av deras spetsiga griptänder. F.
tillhöra två väsentligt olika huvudtyper,
företrädda av släktena Rhamphorhynchus och
Pterodactylus.
Den förra typen (underordn.
Rliamphorhyn-choidea) utmärkes av långa, spetsiga vingar
(bevarade i avtryck), till formen liknande
tornsvalans och stödda av ett enormt, till
synes oböjligt flygfinger, samt vidare av en
lång, kraftig, föga böjlig svans, som, efter
vad avtryck visa, i spetsen bar ett
horisontalt segel av rombisk form. Dessa f. antagas
ha företrädesvis seglat på orörliga vingar —
som levande monoplan —, begagnande
svans-seglet som höjdroder. Måhända ha de vid vila
legat på buken och genom ett slag av svansen
mot marken höjt sig till flykt. — I motsats
härtill hade f. av underordningen
Pterodac-tyloidea av skelettet att döma relativt
kortare vingar, liknande fladdermössens både till
formen och genom att de kunde vikas ihop
till följd av flygfingrets böjlighet; svansen var
kort och utan betydelse för flykten. F. av
denna typ torde både i flykt och vid vila ha
betett sig ung. som fladdermössen. En i
mycket avvikande form av den senare gruppen är
den jättestora Pteranodon ingens (från
Nordamerikas övre krita), som med en vingbredd av
över 8 m utgör alla tiders väldigaste flygande
djur och även i övrigt är ett av de
märkvärdigaste fossila djur, som hittills upptäckts.
Allra underligast är det stora huvudet, som
framtill är utdraget till en spetsig, tandlös
näbb och baktill till en lång, starkt hoptryckt
nackkam, som måhända under flykten tjänat
som sidoroder. Liksom albatrossen, nutidens
största flygande djur (vingbredd över 4 m),
torde även Pteranodon ha seglat över havet
på orörliga vingar i glidflykt. De europeiska
f. äro främst funna i den litografiska skiffern
från trakten av Solnhofen i Bayern. Litt.:
H. G. Seeley, »Dragons of the air» (1901); O.
Abel, »Lebensbilder aus der Tierwelt der
Vor-zeit» (1922). — Jfr vidstående plansch. T. O.
Flyinge, stuteri, f. d. kungsgård i S. Sandby
socken, Malmöhus län, 10 km s. s. v. om Eslöv.
Tillhörde under medeltiden
ärkebiskopsstolen i Lund och kom 1657 som bornholmskt
vederlagsgods till svenska kronan; ett
stats-stuteri upprättades där. F. blev 1836
hingstdepå, var 1851—87 stuteri, 1887—1922
hingst-depå och är sedan 1922 jämväl statsstuteri.
Tax.-värde 214,500 kr. (1926). Jfr W. Muller,
»översikt av Sveriges hästavel» (1926).
Flykten (grek. fly’ktalna), en blåsliknande
bildning på bindhinnan eller hornhinnan vid
ett ögonlidande, som oftast är av skrofulös
natur. Se ögonsjukdomar.
Flyktiga oljor, dets. som eteriska
oljor (se d. o.).
Flyktighet, fys., den egenskapen hos en
kropp, att den lätt, även vid lägre temp.,
övergår i gasform.
Flymen, kapellförsamling, se A u g e r u m.
Flysch [flij], en i Schweiz och Österrike
använd benämning för en i Alperna och
Karpaterna förekommande faciesbildning av
översta jura, krita och tertiär, bestående av
fossilfattiga sandstenar, kalkmärglar och
skifferleror, ofta innehållande bergolja (Galizien
och Rumänien). K. A. G.
Flysta, municipalsamhälle och förstad till
Stockholm, Spånga socken, s. om Spånga
station vid Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnväg; 47 har, 612 inv. (1927). Tax.-värde
å fast egendom 1,151,400 kr. (1926), bev.-tax.
inkomst 560,190 kr.
Flytande batteri, se Batteri 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
