Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Folkhögskolor
718
— övat stort inflytande på landets materiella
uppryckning. Den i Danmark så blomstrande
jordbrukskooperativa rörelsen (»andelssagen»)
har till väsentlig del uppburits av från f.
utgångna ledare, och med all sin ideella strävan
har f. städse satt praktisk duglighet och
handlingskraft högt. — Island har två f.
Litt.: N. F. S. Grundtvig, »Smaaskrifter om
den historiske höjskole» (1872); L. Schröder,
»Den nordiske folkehöjskole» (1904—05); A.
Hollmann, »Die dänische Volkshochschule»
(1910); »Den danske folkehöjskole», utg. av
Föreningen for höjskoler og landbrugsskoler
(1916); H. Begtrup m. fl., »The folk
high-schools of Denmark and the development of
a farming community» (1926).
Veckotidskrif-ten Ilöjskolebladet (från 1876) är organ för
den grundtvigska f. Av lärarna på Askov
utgives kvartalsskriften Dansk Udsyn.
I Sverige framträdde folkhögskolan
närmast som en skapelse av 1860-talets
bondeliberalism. De nya kommunallagarna av 1862
och representationsreformen 1865 hade givit
bondeklassen större möjligheter att göra sig
gällande i samhällslivet. Insiktsfulla män inom
denna klass kommo då till den
övertygelsen, att man måste skaffa
jordbrukarungdomen bättre utbildningsmöjligheter, om
bönderna skulle kunna väl nyttja de nya
rättigheterna och uppbära det medborgerliga
ansvaret. När dessa tankar voro på väg att
taga form, gjorde man bekantskap med den
danska f. Kännedomen om denna
förmedlades i Sverige dels genom dåv. redaktören
för Aftonbladet, fil. dr Ang. Sohlman, vilken i
tal och skrift livligt verkade för saken och
utsände fil. dr A. V. Älund för att studera och
i tidningen skildra de danska f., dels av
kyrkoherden fil. dr C. A. Bergman i Vinslöv, en av
de främsta ledarna för den lågkyrkliga
riktningen i Skåne. Framstående bondemän i
Skåne och Östergötland, vilka förut av sig
själva haft tankar på att inrätta något slags
bondeungdomsskolor, funno nu formen given,
och så upprättades hösten 1868 de tre första
f.: Herrestad, sedan förflyttad till Lunnevad,
i Östergötland, på initiativ av Sohlman och
riksdagsmannen Jonas Andersson i Häckenäs
och med A. V. Ålund (se ovan) som förste
föreståndare, Önnestad i Kristianstads län
och, på initiativ av O. Andersson i Burlöv,
Hvilan (Vilan) i Malmöhus län. 1869
upprättades en f. i Blekinge och under 1870-talet ej
mindre än 23 skolor, av vilka
Södermanlands, nu i Åsa, blev den första i
Svealand, medan Norrland 1873 fick sin första
f. i Medelpad. 1873 inrättades kvinnlig f. på
Hvilan såsom sommarkurs. Under 1880-talet
synes intresset för f. något avmattat; under
detta och följ, årtionde tillkommo blott 7 nya
skolor, medan ett par äldre nedlades. 1896
tillkom (genom Y. Melander) den första
sam-skolan, Boden, sedermera Sunderbyn i
Norrbottens län. Under 1900-talets första årtionde
gingo f. däremot raskt framåt. 1918, då f.
i Sverige fyllde femtio år, funnos sålunda 50
statsunderstödda f. De äro f. n. 53, vartill
komma några, som ännu ej erhållit
statsbidrag. En f. verkar även bland den svenska
Folkhögskolan Hvilan vid Åkarp i Bara härad, Skåne.
Träsnitt i Ny Illustrerad Tidning 1868.
befolkningen i Estland (Birkas) och har sedan
några år åtnjutit bidrag av svenska staten.
I motsats till de danska ha de flesta svenska
f. upprättats av för ändamålet bildade
föreningar, mestadels bland lantbrukare, vilka
föreningar stå som skolornas ekonomiska
målsmän och tillsätta deras styrelse. Redan
på 1870-talet började en del landsting (tidigast
Uppsala läns) inrätta f., vilka då kommo
under landstingets målsmansskap. När det i
somliga fall visade sig svårt att upprätthålla
folkhögskoleföreningarna, överlämnades efter
hand även en del enskilda skolor till
landstingen, och f. n. (1927) äro omkr. 20 f. att
betrakta som landstingsskolor. I de flesta
andra utser landstinget ett par
styrelseledamöter, ävensom revisorer.
Ehuru den svenska f. lånat namn och till
en del verksamhetsform från den grundtvigska
i Danmark, intog den dock från början i
förhållande till denna en självständig ställning.
Under påverkan av några av de mest
betydande föreståndarna, L. P. Holmström på
Hvilan och P. A. Gödecke, bland de något
yngre T. Holmberg på Tärna och H. Odhner
i Lunnevad, utbildade den inom sig en ganska
fast tradition; den blev en medborgarskola för
landsbygdens ungdom, som ville såväl verka
andligt och nationellt väckande som även
meddela för det praktiska livet nyttiga
kunskaper. I nu gällande stadga för
statsunderstödda f. angives syftet med dem vara »att
åt vuxen ungdom meddela allmän och
medborgerlig bildning, varvid en väsentlig vikt
skall läggas vid en väckande, till personligt
tankeliv och sedlig styrka fostrande
undervisning och särskild hänsyn tagas till att
eleverna lära känna sin bygd och sitt land,
dess historiska utveckling och nuvarande
samhällsförhållanden, dess andliga och materiella
hjälpkällor. Så långt med dessa syften är
förenligt bör undervisningen därjämte ha till
uppgift att bibringa eleverna sådana praktiska
kunskaper och färdigheter, som kunna giva
dem ökad duglighet för deras levnadsyrke».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
