Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor - Folkkommissarie - Folkkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Folkkommissaiie—Folkkonst
722
görelser. Förteckning på skolorna och deras
föreståndare finnes intagen i statskalendern.
Litt.: »Svenska folkhögskolan 1868—1918,
historik, utgiven av Svenska folkhögskolans
lärareförening» (1921; där utförlig
förteckning på litt.); Else Hildebrandt, »Die
schwe-dische Volkshochschule» (1916); Tidskrift för
den Svenska Folkhögskolan (sedan 1920 fyra
h. årl. genom Joh. Feuk); K. m:ts stadga för
statsunderstödda f. den 31 dec. 1919. (Sv.
förf. saml. 1919, n:r 866). E. I.
Norges första folkhögskola öppnades 1 nov.
1864 på Sagatun vid Hamar av teol.
kandidaterna Herman Anker (1839—96) och Olaus
Arvesen (1830—1917), vilken sistnämnde 1873
ensam övertog den. Senare upprättades f.
på Vonheim i Gausdal, i Sogndal, Beitstad,
på Frosta, i Byneset, Ullensvang, Landvik,
Seljord o. s. v. Deras blomstringstid
tillhör i allm. 1870-talet. De voro samtliga
fullkomligt privata och uppehöllos genom duktiga
och begåvade mäns självuppoffring.
Statsmakterna funno det småningom nödvändigt
att upptaga arbetet på ungdomsskolornas och
f:s förbättring. På regeringens förslag
beviljade stortinget 1875 30,000 kr. till ett nytt
slags skolor, de s. k. afton- och a m t
s-skolorna, avsedda för den ungdom, som
lämnat folkskolorna, och i synnerhet
städernas ungdom. Samtidigt övergick en del av
de gamla f. till att bli s. k. f y 1 k e s s k o 1 o r
(urspr. amtsskolor) med ett från den
trångsynta nationalismen och
grundtvigianis-men mer frigjort undervisningsprogram.
Bestämmelser för ordnandet av alla dessa
ungdomsskolor med statsunderstöd fastställdes
genom stortingsbeslut 11 juli 1919. Antalet
fylkesskolor var 1 jan. 1927 36, antalet f. och
privata ungdomsskolor 55. Statsbidrag till
dem har, som kyrkopolitisk grundsats, gjorts
beroende av att skolans ledare är en av
kyrko- och undervisningsdepai tementet
godkänd person. Denna bestämmelse fick
praktisk betydelse, då stortinget 1927
behandlade dessa skolors budget för 1927—28.
Föreståndaren för folkhögskolan på Voss, den
högt ansedde skolmannen och författaren Lars
Eskeland (f. 1867), hade nyligen utträtt ur
statskyrkan och övergått till katolicismen.
Efter en längre principdebatt beslöt stortinget
med knapp majoritet, att statsbidraget till
Voss folkhögskola skulle göras beroende av
att Eskeland frånträdde ledningen av sin
skola. Det samlade statsbidraget för
budgetåret 1 juli 1927—30 juni 1928 utgjorde: till
fylkesskolorna 13,300.000, till f. och privata
ungdomsskolor 2,009,000 kr. K. V. H.
Finlands första f. är Borgå f.,
svenskspråkig, grundlagd 1889. Läsåret 1924—25
arbetade 38 finska och 15 svenska f. med resp.
1,999 och 523 elever. Den allmänna typen är
samskola med en 6 månaders vinterkurs. I
ett par av de största finska f. finnes en andra
årskurs. Till arbetssätt och ledande idéer stå
Finlands f. närmare de svenska än de danska:
de praktiska ämnena intaga en mycket
viktig plats. Några f. ha ett utpräglat kristligt
program. F. ägas i allm. av
garantiföreningar och åtnjuta statsanslag, om
elevantalet uppgår till 30. Svenska f. finnas f. n.
(1927) i följ, kommuner: Borgå, Esbo, Pernå,
Pojo, Helsinge (Svenska
folkakademien med utvidgad folkhögskolekurs),
Pargas, Finström, Kronoby, Närpes, Vörå,
Lappfjärd; två äro ambulatoriska. I detta
sammanhang må nämnas två nyskapade
finskspråkiga institutioner: en medborgarhögskola
i Helsingfors och en arbetarhögskola
(socialdemokratisk) i Grankulla. Einar Pontän.
Den nordiska f., framför allt naturligtvis
den danska, har under senare tiden varit
föremål för livligt intresse bland
folkbildnings-vänner utanför Skandinavien. Efter
världskriget har i Tyskland uppstått en stor mängd
ungdomsskolor, som upptagit namnet f. och
åtm. delvis söka verka i samma anda som
dessa. I städerna äro dessa inrättningar ofta
närmast en motsvarighet till de svenska
arbetarinstituten eller ock smärre, av frivilliga
krafter ledda studiecirklar. Olika religiösa
och politiska partier ha även sina f., vilka
förete den mest skiftande karaktär i fråga
om program och arbetsmetoder. Hela denna
rörelse, som framkallat en flod av
broschyrer och tidskrifter, är ännu i sitt vardande,
och det är f. n. omöjligt att bedöma dess
livskraft och räckvidd. Detsamma kan sägas
om de försök att införa f., som gjorts i
Schweiz, Österrike, Tjeckoslovakien, Polen
m. fl. länder. E. I.
Folkkommissarie (ry. naro’dnij kommissa’r,
narko’m), regeringsmedlem i ryska
sovjetrepubliken. Motsv. titel (ty.
Volksbeauftrag-ter, folkombudsman) bars efter tyska
revolutionen 1918 en tid framåt av led. av Tyska
rikets el. delstaternas regeringar.
Folkkonst. I förhållande till stilkonsten,
»högreståndskonsten» (se Kons t),
karakteriseras f. främst av fastare traditionsband
och starkare lokalprägel. Någon
väsensskillnad finnes dock ej, utan olikheterna äro
relativa och bero på att f. är typisk för ett
bredare folklager med annan lynnesart och
med mindre möjligheter till förbindelse med
yttervärlden än de samhällsklasser, som
uppbära stilkonsten. Dessa olika sociala skikt
ha också haft olika tekniska resurser till sitt
förfogande, och f. uppnår därför sina resultat
med enklare medel än stilkonsten.
Man kan lätt konstatera f:s beroende av
de växlande konststilarna. Men f :s
kronologi är en helt annan. Uråldriga
ornamentmotiv, t. ex. repstav, sicksackband och
kilsnitt, kunna alltjämt kvarleva i f. På starkt
isolerade platser kunna ej blott enskilda
ornament utan själva stilkaraktären bevaras
under mycket långa tidrymder. Så ha drag
av vikingatidens träsnidarkonst bevarats på
Island ända till våra dagar. I den på pl.
Bädd bild 9 avbildade skånska ståndsängen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
