Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Folkskola
740
gynnande krävande organisationsarbetet
mycket stora svårigheter, och åitionden förgingo,
innan stadgans blygsamma fordran »minst en,
helst fast, skola» kunde överallt förverkligas.
Sedermera gick emellertid statsverket att i
alltmera vidgad omfattning biäraga till
lärar-avlöningen och skapade därmed gynnsammare
betingelser för f:s utveckling. Genom beslut
av 1913 års riksdag höjdes, i samband med
brännvinsförsäljningsmedlens indragning till
statsverket, statsbidraget till folkskollärares
avlöning, så att det numera motsvarar 9/10 av
grundlönen, hela skillnaden mellan
grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare, om
läraren är man, samt alla ålderstillägg. Vid
1918 års riksdag genomfördes en
lönereglering, som lindrade det svåra ekonomiska
betryck, vilket förut mångenstädes härskade
bland lärarna (k. kung. 16 sept. 1918,
sedermera i vissa avseenden ändrad). I samband
med löneregleringen ordnades även lärarnas
bostadsförhållanden genom en särskild
bo-ställsordning (k. kung. 16 sept. 1918,
sedermera ändrad). Senare ha
pensionsförhållan-dena reglerats (reglemente för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. 31
dec. 1919 med sedermera vidtagna ändringar).
Jfr Statens pensionsanstalt.
Den sv. f:s organisatoriska och pedagogiska
förhållanden bestämmas dels genom den
förnyade stadgan ang. folkundervisningen i
riket 26 sept. 1921, dels genom
undervisnings-planen av 31 okt. 1919. För städerna regleras
vissa sidor av f:s administration genom lagen
25 juni 1909 ang. folkskoleväsendet i vissa
städer (jfr Folkskolestyrelse); för
Stockholm gäller särskild lagstiftning (lag 15
maj 1903 ang. folkskoleväsendet i Stockholm,
sedermera i vissa avseenden ändrad).
Folkskolestadgan föreskriver, att barns
skolålder räknas fr. o. m. det kalenderår,
under vilket barnet fyller 7 år, t. o. m. det,
under vilket barnet fyller 14 år. Av dessa 6
skolår hänföras normalt 2 till
småskolesta-diet, 4 till folkskolestadiet. I åtskilliga
samhällen är den obligatoriska folkskolekursen
7-årig. För efterblivna barn anordnas i allt
större utsträckning särskilda avd., s. k.
hjälpklasser (se d. o.). I de större
städerna förekomma även friluftsklasser för
bröstklena barn samt särskilda klasser för
lomhörda. För de två första årens
undervisning anlitas i regel småskollärarinna, för
folkskolestadiet manlig eller kvinnlig
folkskollärare. Till f. kan knytas en högre avd.,
omfattande en eller två årskurser. Årliga
lärotiden är minst 8 mån. eller 341/2 veckor. —
För varje skola skall finnas reglemente med
läroplan, vilka fastställas av vederbörande
domkapitel, i vissa fall av Skolöverstyrelsen.
Reglementet skall innehålla bestämmelser
om skolväsendets allmänna anordning,
lärotider m. m. Läroplanen skall uppi ättas med
ledning av den allmänna undervisningsplanen.
Det närmaste inseendet över
folkundervis
ningen inom skoldistriktet utövas av
skolrådet (skolstyrelsen), i Stockholm f o 1
k-skoledirektionen. Utgifter för
skolväsendet beslutas av kyrkostämman, där det
icke av K. m:t lagts under den borgerliga
kommunen. Inspektion åligger vederbörande
folkskolinspektör (se d. o.). Högsta
ledningen av folkundervisningen under K.
m:t utövar Skolöverstyrelsens folkskola
vdelning (se Skolöverstyrelsen).
Undervisningsplanen har ersatt den tidigare
föreliggande s. k. normalplanen. Den
utfärdades, efter vidlyftiga föi arbeten av
folkun-dervisningskommittén, på grundvalen av ett
av Skolöverstyrelsen avgivet förslag, i vilket
mer avsevärda förändringar av K. m:t
vid-togos framför allt beträffande ämnena
kristendom och historia. Så långt möjligt söker
den nya undervisningsplanen bevara
sambandet med det tidigare bestående men har
samtidigt skapat förutsättningar för en
djupgående omläggning och utveckling av f:s hela
arbete samt har starkt framhävt dess
karaktär av allmän medborgarskola.
Liksom de tidigare normalplanerna lämnar
1919 års undervisningsplan en översikt av de
olika typer eller »former», enl. vilka f. under
olika förhållanden lämpligen kunna ordnas.
Dessa indelas i huvudformer: A-formen,
där lärarna samtidigt undervisa blott en
årsklass, samt 1 :a, 2:a och 3:e B-formen, där
läraren samtidigt undervisar två eller flera
årsklasser, samtliga heltidsläsande, och u
n-dantagsformer: l:a, 2:a och 3:e
C-for-men, halvtidsläsande f., samt l:a, 2:a och 3:e
D-formen, mindre f. av olika anordning.
Un-dantagsformerna må förekomma endast i
undantagsfall, där vissa lokala förhållanden, ss.
gles befolkning och långa skolvägar eller
skolområdets avskilda läge samt ringa barnantal,
därtill föranleda. Samtliga former kunna vara
6- eller 7-klassiga.
De ledande grundtankarna i
undervisningsplanen äro: anpassning av såväl
kunskapsstoff som undervisningsmetoder efter barnets
utvecklingsgång, uppövning av lärjungarnas
självverksamhet, tillgodoseende av det
praktiska intresset samt koncentration av
undervisningsstoffet. De mest framträdande
förändringarna gälla ämnena
kristendomskun-skap och den gamla normalplanens
åskådningsundervisning. För det förra ämnet har
timantalet väsentligt minskats och
tyngdpunkten i fråga om läroinnehållet lagts på de
historiska momenten med bibeln som den
förnämsta kunskapskällan och under stark
begränsning av det dogmatiska stoffet. Det
senare ämnet har ersatts av ett nytt,
hembygds-undervisning med arbetsövningar. På samma
gång som detta ämne avser att utveckla
iakttagelseförmågan och jämväl uppöva handens
förmåga av målmedveten verksamhet, har
det till uppgift att åt de tre första skolårens
undervisning skänka ett realt
kunskapsinnehåll, som ligger nära barnens förut förvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
