Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontainebleau - Fontainebleauskolan - Fontana, familj - Fontana, Carlo - Fontana, Domenico - Fontana di Trevi - Fontane, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Fontalnebleauskolan—Fontane
772
»Cour des adieux» i slottet Fontainebleau.
jaktslott, fiek sitt nu v. utseende huvudsakl.
under Frans I och Henrik IV. Den vidsträckta
anläggningens byggnader äro oregelbundet
grupperade runt flera gårdar. Exteriören är
förhållandevis enkel, delvis i anslutning till
italiensk arkadarkitektur (se bild på pl. vid
art. Fransk konst). Interiören är rikt
smyckad med målningar, stuckarbeten,
snickerier etc. Bland de många praktsalarna
märkes konseljsalen, vars dekoration hör
till det bästa från rokokon. I det s. k.
hjortgalleriet (yalerie des cerfs) lät drottning
Kristina av Sverige 10 nov. 1657 avrätta sin
stallmästare Monaldeschi. Slottet, som förföll
under Ludvig XV, restaurerades av Napoleon I
och Ludvig Filip. — IF. slöt Ludvig XIV
23 aug. 1679 för sin och Karl XI:s räkning
fred med Danmark; den senare freden blev
ej definitiv men lades till grund för
fredsslutet i Lund s. å. Napoleon I undertecknade
där 11 april 1814 sin tronavsägelse och tog
20 april avsked av sina garden på den
gård, som därefter kallas »Cour des adieux»
(se bild). Påven Pius VII hölls 1812—14 av
Napoleon fången på slottet F. I
Fontaine-bleauskogen slöts 11 nov. 1918 stilleståndet
mellan Tyskland och dess motståndare i
världskriget. — Litt.: B. von Törne, »Slottet
i F.» (1921). (E. L-k; V. S-g.)
Fontalnebleauskolan [fåtänblå’-] kallas dels
den grupp italienska målare (Primaticcio,
Rosso, Niccolö dell’ Abbate m. fl.), som vid
mitten av 1500-talet dekorerade i
Fontainebleau slott, dels de målare, som alltifrån
1830-talet slogo sig ned i trakten kring
Fontainebleau, en krets, som även kallats B a r b
i-zo n sk olan (se Barbizon). G-g N.
Fonta’na, konstnärsfamilj i Urbino, vilken
under 1500-talet utmärkte sig för praktfullt
dekorerade majolikaarbeten. Mest omtalad
är Orazio F. (d. omkr. 1571).
Fonta’na, Carlo, italiensk arkitekt (1634
—1714). Byggde flera kyrkor och palats,
sär
skilt i Rom, för vars Peterskyrka
han uppgjorde planen till
gravmonumentet över drottning
Kristina (se bild vid art. Kristina).
F. anslöt sig till Berninis
klassiska barock; i det dekorativa
visade han böjelse för
Borro-minis och Pozzos måleriska
riktning. E. L-k.
Fonta’na, Domenico,
italiensk arkitekt och brobyggare
(1543—1607), verksam huvudsakl.
i Rom och Neapel. Utförde
stads-regleringar med vackra
gatuperspektiv och vattenanläggningar
och fullbordade, tills, m. Giacomo
della Porta, kupolen till
Peters-kyrkan i Rom i anslutning till
Michelangelos modell. F., som ofta
samarbetade med sin broder
Giovanni F. (1540—1614), var en
typisk representant för romersk
barockarkitektur i Michelangelos och Vignolas
genom tyngd och massa verkande stil. E. L-k.
Fonta’na di Tre’vi, berömd fontän i Rom.
Fontäne, T h e o d o r, tysk författare (1819
—98), tidningsman, särskilt teaterkritiker.
1844, 1852 och 1855—59 besökte han England.
Som krigskorrespondent deltog han i krigen
1864, 1866 och 1870
—71 (»Kriegsgef
ängen. Erlebtes 1870»,
1871).
Av F:s tidiga
dikter stå de historiska
balladerna, som visa
stort inflytande från
de engelska och
skotska samt ofta hämta
sina ämnen från
England (»Archibald
Douglas»), högst.
Sedan skrev han
intres
santa reseskildringar från Storbritannien
(samlade i »Aus England und Schottland», 1900)
och ett stort verk om hembygden,
»Wander-ungen durch die Mark Brandenburg» (1862—
82). Hans novellistik omfattade dels
kriminalnoveller som »Grete Minde» (1880) och
»Ellernklipp» (1881), dels socialpsykologiska
moderna romaner som »Schach von
Wuthe-now» (1883), »Irrungen, Wirrungen» (1888),
»Stine» (1890), »Unwiederbringlich» (1892),.
»Frau Jenny Treibel» (s. å.), »Effi Briest»
(1895; sv. övers. 1902), »Die Poggenpuhls».
(1896) och »Der Stechlin» (1898). Nämna»
må även de självbiografiska »Meine
Kin-derjahre» (1893) och »Von zwanzig bis
dreis-sig» (1898) samt tidsskildringen »C. F.
Sche-renberg und das literarische Berlin von 1840
bis 1860» (1885). Postumt utgåvos »Causerien
über Theatereindrücke» (1905), »Briefe an
seine Familie» (2 bd, 1905) m. m. F:s
»Ge-sammelte Werke» utkommo i 21 bd 1905—10.
F. betraktas som den tyska vitterhetens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
