Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fontane, Theodor - Fontanell - Fontang, Fontange - Fontenelle, Bernard Le Bovier de - Fontenoy - Fontenoy-en-Puisaye - Fontevrault - Fontinalia - Fontinalis - Fontän - Fonvisin, Denis Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Fontanell—Fonvisin
774
förste konsekvente realist. Han utgick från
Walter Scott och strävade efter historisk
karaktär och lokalfärg. Samtiden tog
emellertid snart hela hans intresse. Han var främst
karaktärstecknare, händelserna i hans böcker
låta personerna visa sig i olika
förhållanden, och F:s egentliga lust var att iakttaga
samt med trogen konst återge det iakttagna.
Hans områden voro dels de högre klasserna
i hans hembygd, dels adel och borgare i
Berlin, vars klassiske tecknare han är. Trots en
städse stark portion berlinsk ironi övervägde
hos F. en varm människokärlek, som yttrade
sig i milt förstående analyser av felande och
brottsliga. — Litt.: F. Servaes, »Th. F.» (1900);
C. Wandrey, »Th. F.» (1919); F. Zillmann, »Th.
F. als Dichter» (1919). R-n B.
Huvudskål hos ett nyfött barn, t. v. sedd ovanifrån,
t. h. sedd från sidan. Nederst t. v. den stora
rom-biska fontanellen, ovanför denna den lilla fontanellen.
FontaneTl (it. fontane’lla, liten källa). 1.
(Anat.) Luckor mellan hjärnskålens ben hos
späda barn, framför allt den stora av rombisk
form framtill i hjässans mittlinje, där
pann-och hjässbenen mötas; utom denna finnas fem
mindre. Vid f. är hjärnan sålunda endast
skyddad genom mjuka hinnor. I stora f. är
pulsen märkbar; därav namnet f. I början av
andra levnadsåret försvinna f. i regel, hos
rakitiska barn senare. — F. möjliggör för
fostrets huvud att vid födelsen förändra sin
form, så att det kan passera bäckenkanalen.
2. (Kir.) Ett litet, rundat sår i huden,
åstadkommet för att få en varbildning i gång,
vilken underhölls genom en i f. inlagd, dagl.
ombytt ärta och skulle verka »avledande» vid
nervsmärtor, giktvärk o. s. v. Användningen
av f. har blott historiskt intresse. (T. R.)
Fonta’ng, Fontange (fr. fontangè), i
1600-talets senare och 1700-talets förra hälft
bruklig terrassformigt uppstigande
damhårklädsel av band, spetsar, veckat muslin m. m.
F. uppkallades efter Marie Angélique de
Sco-railles, hertiginna av Fontanges (1661—81),
en av Ludvig XIV :s älskarinnor. Jfr bild vid
art. Hårklädsel.
Fontenelle [fätnäT], Bernard Le
Bo-vier de, fransk författare (1657 11/?—1757
9/i), systerson till P. Corneille; sekr. 1697—1740
i fr. vet.-akad., vid vars nydaning 1699 han
var den ledande. F. skrev ledigt men
osjälvständigt allehanda vittra verk, herdedikter, en
tragedi, operor (bland dem »Thétis et Pelée»,
1689; sv. övers. 1773, invigningsprogrammet
för Kungl. operan i Stockholm) m. m. Han fick
betydelse genom sina högtidstal och sin klara,
kvicka, lättförstådda och eleganta prosastil,
som väckte allmän beundran och blev
banbrytande för 1700-talets populärfilosofiska
framställningssätt. F:s viktigaste skrifter äro
»Dialogues des morts»
(1683), »Entretiens sur
la pluralité des
mondes» (1686), »Histoire
du renouvellement de
1’académie des
Sciences en 1699» (1702),
ȃloges des
académici-ens» (3 bd, 1719; ny
uppl. 1742) och
»Histoire des oracles»
(1686), bearbetning av
ett holländskt arbete,
där F., indirekt, rik-
tade den moderna vetenskapens första angrepp
mot underverkstron i den kristna
förkunnelsen. F :s »CEuvres» utgåvos bl. a. 1766 i 11
bd. Monogr. av L. Maigron (1906). R-n B.
Fontenoy [fätncoa’], by i belg. prov.
Hai-naut; 836 inv. (1926). Bekant genom den
seger, som marskalken Moritz av Sachsen 11
maj 1745 vann här över en
engelsk-holländsk-österrikisk här under hertigen av Cumberland.
Fontenoy-en-Puisaye [fätncoa’-ä-puizä’] (lat.
Fontanétum), by i ö. Frankrike, dep. Yonne.
I ett slag vid F. 25 juni 841 besegrades kejsar
Lothar av sina bröder Karl och Ludvig.
Fontevrault [fåtovrå’], stad i fr. dep.
Maine-et-Loire; 2,886 inv. (1921). I F. ligga de eng.
konungarna Henrik II och Rikard Lejonhjärta
begravna i en klosterkyrka; vackra
gravmonument. Kyrkan har tillhört ett kloster av
Fontevraultorden
(fontevralden-serna), en på benediktinregelns grund
stiftad klosterorden, för män och kvinnor,
stadfäst 1106 och 1113. Orden upphävdes 1790.
Fontinälia, lat., se F o n s.
Fontinälis, se Vattenmossa.
Fontän (fr. fontaine, av lat. fons, källa),
springbrunn (se d. o.), vattenkonst.
Fonvisin [fånvi’zin], Denis Ivanovitj,
rysk skald (1745—92). Härstammande från en
livländsk släkt, von
Wiesen, och anställd
i ryska
utrikesdepartementet, bl. a. som
greve Panins sekr.,
var F. en av de
litterära förgrundsgestalterna på
Katarina II :s tid. Den
förste i raden av
Rysslands stora
lust-spelsförfattare, äger
han sin huvudsakliga
betydelse genom två
sedekomedier, de första i sitt slag i ryska
litteraturen: »Brigadir» (1764;
Brigadgene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
