Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formering - Formeringslinje - Formering till tåg - Formiat - Formica - Formidabel - Forminx - Formlära - Formmaskiner - Formol - Formos - Formosa (Östasien) - Formosa (Argentina) - Formosasundet - Formosus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Formeringslinje—Formosus
792
2. (Sjöv.) Det läge, som fartyg i förband
(flotta, flottilj, eskader, avdelning, division
eller grupp) intaga i förhållande till varandra.
Vanligaste f. äro kolonn, flankformering och
linje (se dessa ord).
Formeringslinje, den linje, som tänkes
dragen genom fartygens kommandobryggor i en
formering (se d. o. 2).
Formering till tåg, ett kommandoord,
varigenom vissa eftergifter i fråga om lystring
och hållning vid marscherande trupp
medgivas. Sålunda äro vid infanteriet tal, sång,
rökning samt förtärande av mat och dryck
vid f. tillåtna, om ej annorlunda befalles. Då
endast mindre eftergifter kunna tillåtas, t. ex.
i fält vid bevakningsavdelningarna,
kommenderas »lediga», då geväret må bäras ledigt
och samtal med låg röst få äga rum.
Fullständig lystring och tystnad iakttagas vid
kommandoordet »manöver». M. B-dt.
Formiät, kem., namn på salterna av
myrsyra (se d. o.).
Formlca, zool., se Myror.
Formidabel (fr. formidable), fruktansvärd.
Fo’rminx, forngrekiskt instrument, en
ki-thara (se d. o.) av större form än den vanliga.
Formlära, enl. den vanligaste terminologien
dets. som morfologi el. den del av
grammatiken, som redogör för språkens byggnad
(former), i motsats till ljud-, ordbildnings-,
sats- el. ordfognings- och betydelselära.
Stundom (så hos A. Noreen) räknas till f. jämväl
ordbildnings- och ordfogningslära. A. Lbd.
Formmaskiner, se Gjutning.
Formöl, kem., se Formaldehyd.
Formös, kem., se Sockerarter.
Formosa (av port. Ilha formosa, »den sköna
ön»; jap. Taiwan, kin. Tai-wan), ö i Östasien
utanför kinesiska kusten, mellan Riukiuöarna
i n. ö. och Filippinerna i s.; tillhör den
östasiatiska ökedjan och skiljes från Kina av
Fu-kiensundet. Med kringliggande småöar
(Pescadoresöarna m. fl.) bildar F. en japansk
koloni; 35,969 kvkm, 3,994,236 inv. (1925);
huvudstad Taihoku (195,555 inv.). ö. delen av
F. genomdrages av parallella bergskedjor,
uppbyggda av veckade sedimentbergarter: vid
ö. kusten Taitokedjan, i mitten den väldiga
Niitakakedjan med F:s högsta topp,
Niitaka-yama (4,145 m ö. h.), i v. Kalikedjan
(Tokan-san 2,830 m). Längs v. kusten bilda
små-flodernas deltan ett vidsträckt, fruktbart
slättland. Klimatet är i huvudsak tropiskt
(Koshun febr. 19,4° C, juli 27,5°).
Nederbörden är riklig (Taihoku 2,128 mm per
år); ö. och n. kusten ha vinterregn
(nordöst-passaden), slättlandet har sommarregn
(syd-västmonsunen). F. hemsökes ofta av taifuner
och jordbävningar. Vid ö. kusten växer yppig
tropisk regnskog, som ovan 500 m och på v.
sidan ersättes av subtropiska skogar; ovanför
3,200 m vidtar barrskog. Befolkningens flertal
bilda kineserna (omkr. 3 mill.), urspr.
inflyttade från Fu-kien och Kuang-tung (haklos,
resp, hakkas). I bergstrakterna bo malajer
(122,000), splittrade i småstammar (atalaya,
amifolket m. fl.); förr ett plågoris för
jordbrukarbefolkningen, hållas de nu i schack
genom militärposteringar och elektriskt
laddade inhägnader. I senare tid ha japaner
(183,000) invandrat, mest tjänstemän,
affärsmän och militär; som jordbrukare kunna de
ej tävla med kineserna. Jordbruket är
huvudnäring; huvudprodukterna äro ris (två
skördar om året), sockerrör, te, batater och
bananer. Ur skogarna utvinnes kamfer
(stats-monopol), varav F. levererar större delen av
världsproduktionen. Bergsbruket lämnar
stenkol (1,506,000 ton 1924) och guld; salt
fram-ställes i saliner vid kusten. Industrien
företrädes av talrika sockerbruk, riskvarnar,
to-baksfabriker och sågverk. Järnvägar (1,406
km), telegraf och telefon ha anlagts av
japanerna. F :s förnämsta hamnar äro Kilung
(i n.) och Takau. Exporten uppgick 1925 till
48 mill. yen (te, socker, stenkol, kamfer),
importen till 56 mill. yen. Största
handelsutbytet äger rum med moderlandet, Kina och
U. S. A. F. styres av en generalguvernör
med stor maktbefogenhet och indelas i 5
provinser (shu). Japanerna ha, under ledning av
den framstående generalguvernören viscount
Shimpei Goto, utfört ett storartat
kolonisationsarbete. Skolväsendet är välordnat. I
Taihoku finnas universitet, vetenskapliga
institutioner o. s. v. S. F.
Historia. F. omnämnes i kinesiska annaler
först 605—606 e. Kr., då två officiella
expeditioner sändes dit, vilka dock ej ledde till
fortsatta förbindelser. En japansk
handels-koloni grundades där 1620, men den
överflyg-lades av holländare från Java, som 1623 fingo
fotfäste på ön. Spanjorer från Manila kommo
dit 1626 men bortdrevos 1642 av holländarna.
Mingdynastiens störtande i Kina ledde till
stark kinesisk utvandring till F., och den
kinesiske sjöhjälten Koxinga, som misslyckats
i kampen mot manchuerna, drev 1662 ut
holländarna från ön. Han själv, hans son och
hans sonson härskade på F. till 1680, då ön
av manchudynastien införlivades med prov.
Fu-kien. F. utsattes sedermera för krigiska
expeditioner av amerikaner (1867), japaner
(1874) och fransmän (1884). Av Kina
avträddes F. till Japan genom freden i Shimonoseki
1895. ön har sedermera administrerats som
särskild koloni med egen japansk
generalguvernör. — Litt.: J. W. Davidson, »The
island of F.» (1903); O. Rutter, »Through
F.» (1923); R. Goldschmidt, »Neu-Japan»
(1927). B. Kgn.
Formosa [fårmå’sa], territorium i n. ö.
Argentina, mellan floderna Pilcomayo, Teuco och
Bermejo samt Paraguay; 107,277 kvkm, 24,136
inv. (1926). Huvudort Formosa vid floden
Paraguay. Utgör en del av Chaco (se d. o. 1).
Formosasundet, dets. som Fu-kiensundet
(se d. o.).
Formösus, påve (omkr. 816—896). Var
kardinalbiskop av Porto, avsattes och bannlystes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
