Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formosus - Formsand - Formteori - Formula - Formulera - Formulär - Formylsyra - Forn- - Fornaldarsagor - Fornander, Abraham - Fornander, Andreas - Fornarina, La - Fornaris y Luque, José - Fornbaktriska språket - Fornborg, Bygdeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Formsand—Fornborg
794
av Johannes VIII men återkom till Rom i
strid mot avlagd ed och återinsattes av
Mari-nus I. F. blev påve 891, ingrep utan
framgång i striden mot Fotios och österns kyrka
samt inblandades i fejderna om kejsarkronan.
Efter sin död blev F. av en synod (897)
förklarad saker till mened, varför den dödes
högra hand stympades och liket kastades i
Tiber; hans ämbetsinvigningar annullerades.
F. rehabiliterades under Johannes IX (898—
900). A. G-w.
Formsand, se G j u t n i n g.
Foi mteori, se Form 3.
FoTmula, lat., formel (se d. o.). — F.
con-co’rdiae, se Konkordieformeln. — F.
conse’nsus, se A m y r a u t. ,
Formulera (fr. formuler), giva en viss form
el. avfattning åt (ett yttrande, en skrivelse
etc.), avfatta, uppsätta i behörig form.
Formulär (fr. formulaire), föreskrivna
ordalag, som skola följas vid uppsättande av
skrivelser el. dokument el. vid vissa förrättningar
(t. ex. vigsel); papper med dylikt f. och
tomrum för uppgifters ifyllande, formulärblankett.
Foimylsyra, dets. som myrsyra (se d. o.).
Forn-. Fornspråk på forn-, ej upptagna
här nedan, behandlas i art. om resp, språk:
Fornbulgariska, se Bulgariska
språket; Forndanska, se Danska
språket, etc.
Fornaldarsagor (isl. Fornaldarsögur),
»forn-tidsberättelser», en grupp isländska sagor,
som överensstämma i att det fiktiva
elementet är fullständigt dominerande, medan de
andra sagorna (konunga- och släktsagor)
snarast äro att betrakta som historia.
Säkerligen betraktades f. även under medeltiden
mest som ren »skönlitteratur». Några bygga
på »eddadikter» (Volsungasagan,
Hervarar-sagan) och förtjäna åtm. i någon mån namnet
»forntidsberättelser», huvudmassan åter
utgö-res av rena äventyrsromaner, ofta byggda på
internationella sago- och novellmotiv. Sådana
äro Fritjofssagan, Gånge-Rolfs saga m. fl.
Deras ålder är svår att bestämma; de flesta
härröra kanske från 1300-talet. Samlad, nu
antikverad uppl. 1829—30 i 3 bd (»Fornaldar
sögur Norörlanda»), E-k N-n.
Forna’nder, Abraham, etnograf (1812—
87). Reste på 1830-talet till Amerika, Japan
och Kurilerna samt bosatte sig 1843 på
Ha-waiiöarna, där han 1847 ingick äktenskap’
med en hövdings dotter. Han anställdes 1858
i hawaiiska regeringens tjänst och var bl. a.
överdomare på ön Maui, generalinspektör för
skolväsendet, led. av rikets högsta domstol
o. s. v. F. skrev »An account of the
polyne-sian race... and the ancient history of the
hawaiian people to the times of Kamehameha
I» (3 bd, 1878—85). Med omfattande
litteraturkännedom förenade F. vidsträckt
självför-värvad kunskap om polynesiska förhållanden,
språk och traditioner, vilket ger hans bok
ett bestående värde. Biogr. i C. Forsstrand,
»Svenska lyckoriddare» (1916). N. E. H.
Forna’nder, Andreas, skulptör (1820—
1903). Studerade vid Konstakademien, utförde
mestadels djurgrupper i liten skala. Ett
vilande lejon (uppställt på exercisplatsen
Luo-lais malm vid Tavastehus 1866) torde vara
hans enda större arbete. F. var även
landskapsmålare och mineralog. G-gN.
FornarFna, L a, it., »bagerskan» el.
»bagar-dottern», namn på Rafaels älskarinna. En
kvinnobild i Palazzo Barberini i Rom anses
framställa henne och vara målad av Rafael.
Fornaris y Luque [fårna’ris i lo’ke], José,
kubansk författare (1827—90), född i Bayamo
(Kuba). Vann erkännande genom dramerna
»Hija del pueblo» (1865) och »Amor y
sacri-ficio» men blev mest bekant som lyriker,
särskilt genom en serie kubanska legender, »Los
cantos del Siboney», som på sin tid voro
mycket uppmärksammade. K. A. H.
Fornbakti iska språket, numera föga
brukligt namn för avestiska (se d. o.). Namnet
syftar på det vid övre Oxus belägna gamla
riket Baktrien, vars invånare sannolikt talade
avestiska. A. Lbd.
Fornborg, Bygdeborg, namn på vissa
primitiva förskansningar, som i förhistorisk
tid tjänat till bygdens försvar. I regel äro
dessa borgar belägna på branta och
svårtillgängliga berg, vilkas krön befästs med
väldiga murar av på varandra utan murbruk
hopade stenar och block. Endast
undantagsvis (ss. på Birka, Uppland) består
befästningsvallen av stenblandad jord. I Sverige
förekomma f. i stort antal, särskilt i
Östergötland, på Gotland, Öland och i
Mälarlandskapen. B. Schnittger lyckades genom
undersökningar i Östergötland datera denna trakts
borgar till omkr. 400—600 e. Kr. Ofta äro
emellertid borgarna omöjliga att
tidsbestämma, då där icke finnas jordlager, som kunna
bevara ev. borttappade eller bortskaffade
föremål. Från Mälardalen, där dock försök till
utgrävningar ej gjorts i större utsträckning,
finnes endast ett bestämbart fynd, näml, från
Runsa, Uppland, tillhörande vikingatidens
slut; de lösa jordfynden äro dock icke bundna
till borgens anläggningstid. Högst sannolikt
ha borgarna använts under flera århundraden,
kanske ofta in i medeltiden. På Öland intaga
borgarna en särställning, beroende på
landskapets karaktär, som gör, att de i regel
ligga flackt, utan naturlig förhöjning. Märklig
är där den nyligen utröjda
Ismantorps-borgen med sina 88 huslämningar. —
Borgarna torde i regel icke ha varit konstant
bebyggda utan ha använts som bygdens
gemensamma tillflyktsort, då fara hotade. Invid
f. ligga ofta gårdar med namn på sten, t. ex.
Stenby. Litt.: B. Schnittger, »Die
vorge-schichtlichen Burgwälle in Schweden» (i
»Opus-cula archæologica Oscari Montelio dicata»,
1913); G. Gihl, »Upplands fornborgar» (i
Upplands Fornminnesfören:s Tidskrift, XXXIII,
1918); B. Schnittger och H. Rydh, »Där
fäd-rens kummel stå» (1922); O. Almgren,
»Sve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
