Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forssell, Gösta (Carl Gustaf Arbahamsson) - Forssell, Hans Ludvig - Forssell, Olof Hansson - Forssell, Viktor Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Forssell, H. L.—Forssell, V. R.
822
torsavh., 1913) och »Studies of the mechanism
of movements of the niucous nienibrane of the
digesti ve canal» (i The American Journal of
Roentgenology 1923), som rönt stor
uppmärksamhet och mycket erkännande, samt
uppsatser om radiumbehandling av kräfta. Sedan
1921 utger han tidskr. Acta Radiologica. Led.
av Vet.-akad. (1923). A. W-dt.
Forssell, Hans Ludvig, hävdatecknare,
politisk och ekonomisk författare, statsman
(1843 14/i—1901 31/7); se släktöversikten 2. Blev
1859 student i Uppsala och 1866 docent i
historia där. Kort därefter
flyttade han till
Stockholm, där han
utvecklade en mångsidig
verksamhet. Sålunda
begynte han sitt
klassiska, i flera
hänseenden banbrytande,
tyvärr ofullbordade
arbete »Sveriges inre
historia från Gustaf den
förste» (2 bd, 1869—75).
Han utgav Svensk
Li-teraturtidskrift (1869)
och Svensk Tidskrift för Literatur, Politik och
Ekonomi (1870—75); en frukt av detta arbete
blev essäsamlingen »Studier och kritiker» (I,
1875; 11, 1888). Samtidigt var han 1868—73
sekr. i olika riksdagsutskott, därjämte 1869
—70 sekr. i myntkommittén och 1872 vid
myntkonferensen mellan Sverige, Norge och
Danmark samt bidrog i väsentlig mån till
genomförandet av den nordiska
myntkonventionen. F. blev 1873 verkst. dir. i
Centraltryckeriets i Stockholm bolag, utnämndes 1874
till sekr. i riksbanken och (i Louis De Geers
andra ministär) 11 maj 1875 till chef för
Finansdep. Till sin politiska åskådning
reformvänlig konservativ, var F. i de
brännande ekonomiska spörsmålen utpräglad
Man-chesterman, sålunda principfast frihandlare
och öveitygad anhängare av guldmyntfot.
Mera vetenskapsman och publicist än
politiker, saknade han den för samarbete med
riksdagen nödvändiga smidigheten; hans
finansmi-nistertid blev därför knappast framgångsrik.
Från denna böra dock nämnas nya
regleringar av ämbetsverkens lönestater och
omorganisationer av ämbetsverken. F. tog
initiativet till bildande av en nödhjälpsfond för
bankerna under 1879 års svåra kris och
genomförde på samma gång indragningen av
enskilda bankernas femkronesedlar. Efter
värnpliktslagens fall vid 1880 års riksdag
ingav F., jämte ministärens övriga medl.,
avskedsansökan men ingick i det nya kabinett,
som bildades av greve A. Posse (april).
Redan i dec. s. å. avgick han, till följd av
meningsskiljaktighet om majstullen, och
utnämndes några veckor senare till president i
Kammarkollegium. Vid sidan av sin
presidentbefattning mottog F. under den följ, tiden
viktiga allmänna uppdrag; sålunda var han
som Sveriges ombud vid myntkonferenserna
i Paris 1881 och Bryssel 1892 ivrigt verksam
för bimetallismens bekämpande; vidare var
han ordf, i kommittén för reglering av rikets
administrativa, judiciella, ecklesiastika och
kommunala indelningar (1881—82) och
(sedan 1883) i 1882—84 års läroverkskommitté
samt i den 1887 tillsatta
prästlönereglerings-kommittén. 1879—97 var F. led. av Första
kammaren. Under 1890-talet kom F. genom
sin frihandelsåskådning i skarp motsättning
till Första kammarens protektionistiska
majoritet, vars hållning i unionsfrågan han
jämväl vid åtskilliga tillfällen (ss. beträffande
mellanrikslagens uppsägande 1897) skarpt
kritiserade. Sedan hans riksdagsmandat ej
förnyats 1897, inskränktes hans politiska
verksamhet till författarskap i Stockholms
Dagblad. — 1876 blev F. led. av Vet.-akad., 1881
av Sv. akad., vars ombudsman han var under
en följd av år. 1893 blev han jur. hedersdr i
Uppsala. Under sin mångsidiga offentliga
verksamhet fann F. tid för fortsatt historiskt
författarskap. Här må nämnas hans
minnesteckningar i »Sv. akad:s handl.» över Erik
Benzelius d. y. (1883) och Gustaf af
Wetter-stedt (1889), »Anteckningar om Sveriges
jordbruksnäring i det sextonde seklet» (i
»Vitt.-akad:s handl.», 1884) och utgivningen av »H.
Järtas skrifter i urval» (1882—83; med
levnadsteckning över Järta). I diskussionen om
unionsfrågan gjorde F. ett inlägg mot Alin med
»Fjerde artikeln af fredstraktaten i Kiel d.
14 jan. 1814» (i »Nytt juridiskt arkiv» 1895).
F :s åskådning i unionsfrågan torde klarast
framgå av hans »Uttalanden i
konsulatfrågan», publicerad av H. Hjärne 1905. Som
historiker utmärkte sig F. genom
noggrann, kritisk forskning, säker intuition och
glänsande framställningstalang; särskilt var
hans insats för närmare studium av Sveriges
äldre förvaltning och statshushållning högst
betydande. Som politisk talare hörde han till
tidens främsta men var mera betydande
genom sin skarpsinniga kritik än genom
positiva inlägg och hade därför svårt att vinna
egentligt inflytande. Se biogr. av C. Bildt
i »Sv. akad:s handl.», ny följd, XVI, 1903,
och minnesteckning av Eli F. Heckscher i
»Nationalekonomiska föreningen 1877—1927»
(1927). C. H. H.
Forssell, Olof Hansson, matematiker
(1762—1838); jfr släktöversikten 2. Blev
1788 fil. mag. samt 1794 adjunkt och 1796
lektor i matematik vid Krigsakademien på
Karlberg. Han uppgjorde med G. W. af
Ti-bell planen till Svenska
krigsmannasällska-pet, sedermera Krigsvetenskapsakademien.
Prästvigd 1805, blev han 1807 titulärprofessor,
1808 kyrkoherde i Hudiksvalls och Idenors,
1824 i östervåla pastorat samt 1818 teol. dr.
Hans matematiska läroböcker nyttjades länge
vid läroverken i Sverige och Finland.
Forssell, Viktor Reinhold, målare (f.
1846 lö/e)- Studerade vid Konstakademien 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
