Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättningsskolor - Fortuna, Fors Fortuna - Fortunatov, Filipp Fedorovitj - Fortunatus (skald) - Fortunatus (saga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Fortuna—Fortunatus
842
riksdag erhöll denna fortsatta undervisning
fastare organisatorisk ram. Ehuru ställda på
frivillighetens grund, fingo 1877 års f. en
ganska aktningsvärd utbredning.
Redovisningsåret 1915—16 funnos sådana skolor i
inemot 1,200 skoldistrikt med nära 27,000
lärjungar. De kommo dock att huvudsaki.
utgöra en repetitionskurs av folkskolans
lärokurs. Med tiden insågs allt allmännare, att
f. borde meddela ett nytt kunskapsinnehåll,
lämpat efter den mognande ungdomsålderns
förutsättningar och de nya livsförhållanden,
till vilka de unga efter folkskolekursens
slut ha att anpassa sig. Att f. borde göras
obligatoriska erkändes ock som ett viktigt
önskemål, jämväl med hänsyn till betydelsen
av att de unga under övergångsåren finge
mottaga de intellektuellt utvecklande och
sedligt fostrande inflytelser, som samhörigheten
med en ordnad läroanstalt kan ge.
Enl. nu angivna grundsatser utarbetades av
folkundervisningskommittén (se d. o.) ett
förslag till omorganisation av f., vilket i
huvudsak vann 1918 års riksdags bifall. 16 sept.
1918 utfärdades kungl. stadga för f. och k.
kung. ang. statsbidrag till avlönande av
lärare vid f., sedermera i olika hänseenden
ändrade. F., som äro avsedda att utgöra
grundvalen för det system av praktiska
ungdomsskolor, vilket genom 1918 års riksdagsbeslut
skapades, ha till uppgift att som praktisk
ungdomsskola grundlägga och förbereda de
ungas utbildning för deras levnadsyrke och
befordra deras framtida medborgerliga
duglighet, vidga deras allmänna bildning och främja
deras sedliga utveckling. De äro antingen
yrkesbestämda, där undervisningen
samlas kring visst yrke eller viss grupp av yrken,
eller allmänna, där undervisningen har
allmänt praktisk läggning. Yrkesbestämda
f. böra anordnas på de orter, där den
egentliga folkskolans utveckling, tillgången på
lämpliga lärare, arbetslivet på orten samt
övriga förhållanden erbjuda förutsättningar
därför. Undervisningen är avgiftsfri.
Lärotiden omfattar minst 360
undervisningstim-mar, fördelade på minst 2, i undantagsfall
högst 3, årskurser (i skoldistrikt med 7-årig
folkskola dock under vissa förutsättningar
endast en årskurs). Kursen kan samlas på
ett mindre antal veckor i en följd med högst
30 timmar i veckan eller fördelas på 2
terminer eller ock utbredas över en längre tid
av året, med veckans undervisningstimmar
samlade på 1 dag eller fördelade på 2 eller
flera dagar.
Läroämnen i yrkesbestämda f. äro:
arbetskunskap, medborgarkunskap och
modersmålet samt, där omständigheterna så
medgiva, gymnastik, och i allmänna f.:
medborgarkunskap, modersmålet och
naturkunnighet ävensom, där så ske kan, gymnastik,
trädgårdsskötsel och slöjd. I samband med
undervisningen i arbetskunskap kan praktiskt
arbete i skolverkstad anordnas.
F. äro numera obligatoriska. Lärjungarna
äro pliktiga att deltaga i skolans undervisning
under den stadgade minimitiden eller under
en av skoldistrikt fastställd längre tid intill
sammanlagt 540 undervisningstimmar. Dock
skall skolplikten i varje fall upphöra, då
lärjunge fyllt 18 år. Lärjunge, som med
fullständigt avgångsbetyg lämnat den egentliga
folkskolan, är pliktig att inträda i f. vid
början av närmast därefter infallande läsår.
Uppskov kan beviljas skolpliktig, som endast
med synnerlig svårighet kan fullgöra sin
skolplikt. Skolpliktig, som åtnjuter undervisning
i allmänt läroverk, kommunal mellanskola,
högre folkskola, folkskolans högre avd. eller
under offentlig kontroll stående
privatläroverk, skall därmed anses fullgöra sin
fort-sättningsskolplikt. Stadgan innehåller även
bestämmelser om fortsatt undervisning i
ersät t n i n g s s k o 1 a (se d. o.) för dem, som
av något skäl icke kunna deltaga i f.
Inrättande av f. av 1918 års typ har raskt
fortskridit. Läsåret 1924—25, det senaste,
för vilket uppgifter nu finnas, var den nya
stadgan tillämpad i mer än 1,500 skoldistrikt
med 6,102 avd., av vilka 3,236 omfattade
lärjungar av både första och andra
årsklassen. I städerna voro omkr. 70 %, på
landsbygden omkr. 25 % och i landet i dess
helhet 30 % av avd. yrkesbestämda. Antalet
lärjungar översteg 95,000. K. E. S-g.*
Fortuna, äv. Fors Fortuna, rom. myt.,
slumpens och lyckans gudinna (delvis =
Ty-c h e, se d. o.), ofta framställd med
ymnig-hetshorn och ett roder. Servius Tullius skall
ha infört F:s dyrkan i Rom, där hon fick
många tempel. Gammal berömd F.-kult fanns
i Praeneste och Antium (med orakel). H. Sgn.
Fortunatov [-na’tåf], Filipp
Fedoro-vitj, rysk språkforskare (1848—1914), 1875
docent, sedermera prof, i jämförande
språkforskning vid univ. i Moskva. Av epokgörande
betydelse äro F:s undersökningar av de
slaviska och baltiska språkens
betoningsförhål-landen (t. ex. »Zur vergleichenden
Betonungs-lehre der lituslavischen Sprachen», i Archiv
für Slavische Philologie, bd 4, 1879—80). Efter
hans död utgåvos genom ryska vet.-akad:s
försorg hans »Lektsii po fonetike
staroslav-janskago jazyka» (1919). R. E-m.
Fortunatus, romersk skald, se Venantius.
Fortunatus, lat. (»lycklig»), senmedeltida,
vida spridd och i många varianter känd saga,
förmodligen ytterst av orientaliskt ursprung.
Sagans huvudperson, F., är i besittning av en
önskehatt och en penningpung (»Fortunati
pung»), som aldrig kan tömmas; med hjälp av
dessa båda klenoder komma han och efter
honom hans söner ut i en mängd äventyr av
olika slag, besöka främmande länder o. s. v.
Den äldsta uppteckningen av sagan är tysk;
senare versioner finnas på många språk, bl. a.
på svenska (1600-talets mitt). Dramatiskt
har sagan om F. flera ggr behandlats (av
Hans Sachs, Th. Dekker m. fl.). O. W-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
