Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foster, sir Michael - Fosterapné - Fosterbarn - Fosterbarnsnämnd - Fosterbarnsvård - Fosterfördrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Fosterapné—Fosterfördrivning
858
verksamhet; från hans skola utgick en lång
rad av utmärkta engelska fysiologer och
biologer. F:s »Text-book of physiology» (1877)
är klassisk. Som ständig sekr. i Royal
so-ciety 1881—1903 tog
F. främst initiativ till
både den
internationella associationen av [-vetenskapsakademierna-]
{+vetenskapsakademier-
na+} och den
internationella katalogen över
vetenskaplig litteratur
(»International
cata-logue of scientific
li-terature»). F.
grundade Journal of
Physiology. Han skrev
även »Claude Bernard»
(1899) och »Lectures on the history of
physiology during the 16, 17 and 18centuries» (1901).
Led. av underhuset 1900—05. R. T-dt.*
Fosterapné, se Foster, sp. 856.
Fosterbarn, i svenskt rättsspråk dels sådant
barn, som upptagits av annan än föräldrarna
i hans hem som eget barn utan att dock ha
adopterats (jfr Adoption), dels ock
»utackorderat barn», d. v. s. barn (under 16 år),
som mot ersättning — årlig el. en gång för
alla — fostras hos främmande,
»barnafost-rare», ävensom barn, intaget i barnhem. I
förstnämnda betydelse omtålas f. numera i
lagstiftningen blott i förbigående; dess
rättsliga ställning till den el. dem, som upptagit
det (fosterfadern, fostermodern,
fosterföräldrarna!, har ingen familjerättslig betydelse,
såframt ej rätten förordnat fosterfadern el.
fostermodern till barnets förmyndare och på
honom el. henne överflyttat vårdnaden om
barnet. Däremot är ett eventuellt avtal
mellan de naturliga föräldrarna och
fosterföräldrarna om sådan överflyttning ej rättsligen
giltigt. F. i den senare betydelsen ha genom
1924 års lag om samhällets barnavård, kap. 7,
ställts under särskild tillsyn av
barnavårdsnämnden, som utrustats med ganska
vittgående befogenheter gentemot barnafostrare.
Nämnden har att övervaka, att dessa f. få
tillfredsställande vård och uppfostran; den
äger i yttersta nödfall att själv
omhändertaga barnen. Både fosterföräldrar och
barnafostrare stå, på grund av sin faktiskt
överordnade ställning över f., i visst rättsligt
ansvar för dessas gärningar, medan å andra
sidan förbrytelser av f. mot fosterföräldrar
el. barnafostrare bedömas särskilt strängt. —
Se vidare Barnavård 2 och
Samhällets barnavård. C. G. Bj.
Fosterbarnsnämnd var enl. lag 6 juni 1902
om fosterbarns vård en kommunal
tillsynsmyndighet för utackorderade fosterbarn, dock
endast i vad angick skydd för dessas hälsa
och liv och endast tills de fyllt sju år (se
Barnavård, sp. 901). 1924 års lag om
samhällets barnavård har förlagt f:s uppgift
under barnavårdsnämnden. C. G. Bj.
Fosterbarnsvård, samhällets eller enskilda
personers vård om barn, vilkas föräldrar äro
döda eller på grund av sjukdom eller andra
omständigheter urståndsatta att utöva
vården. Äldre svensk rätt ålade förmyndaren
att sörja för myndlingens person.
Föräldralösa barn utackorderades på enskild eller
samfälld bekostnad för vård och fostran i
familjer. I större städer anlades barnhus (se
d. o.), senare ock barnhem (se d. o.) i samma
syfte. Efter hand omhändertogos de värnlösa
barnen företrädesvis av den kommunala
fattigvården, som ombesörjde utackordering. När
sådan förmedlades av föräldrar och
anförvanter, blev vården ofta dålig, stundom rent av
i syfte att barnen skulle avlida och den
förskotterade fosterlönen tillfalla fostraren
(»änglamakeri»). Genom 1924 års lag om
samhällets barnavård överflyttades omsorgen om
fosterbarn och i allm. nödställda och
värnlösa barn från fattigvårdsstyrelsen till en
central, inom varje kommun upprättad
barnavårdsnämnd med särskild kompetens för
uppdraget i fråga. För nu gällande lagstiftning
om fosterbarnskontroll och f. redogöres i art.
Samhällets barnavård. Jfr även
Barnavård 2 (om förhållandena närmast
före 1924 års lagstiftning) och
Fosterbarn. G.H. v. K.
Fosterfördrivning, förtidigt avbrytande av
havandeskap, företaget i syfte att bringa
fost-ret att omkomma. I allm. torde de viktigaste
motiven för f. vara desamma som för
barnamord. För f. saknas dock de hämmande band,
som till viss grad föreligga vid barnamord,
där det gäller att döda en nyss framfödd
levande varelse. Uppfattningen, att f innebure
någon orätt, har först långsamt och
småningom vaknat till liv i folkens medvetande,
och ännu i dag råder härom hos kulturfolken
ingalunda full enighet. F. utövas i oerhörd
utsträckning icke blott hos halvciviliserade
folkslag och sådana, som leva under de mest
primitiva förhållanden, utan även hos de
nutida kulturfolken. De fall, som komma till
offentlig myndighets kännedom och sålunda
ingå i den officiella statistiken, utgöra endast
ett ringa antal av de fall, som i
verkligheten förekomma. Under det att för ett par
årtionden sedan företrädesvis invärtes medel
användes vid f. i kulturländerna, ha dessa nu
nästan h. o. h. undanträngts av mekaniska
åtgärder. Anledningen härtill är dels
invär-tesmedlens merendels giftiga natur,
varigenom de ofta förorsaka lindrigare eller svårare
sjukdom hos modern och ej sällan hennes död,
dels de mekaniska medlens vida större
effektivitet jämte en bland den stora allmänheten
på mångahanda sätt spridd kunskap härom.
Men även vid användande av dessa senare
medel inträder ej sällan moderns död eller
mer eller mindre svår sjukdom hos henne.
F. är straffbelagd i alla västerländska folks
straffrätt. Straffet är vanl. strängare för det
fall, att annan person än kvinnan själv
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
