Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fot (anatomi) - Fot (längdmått) - Fotangel - Fotbad - Fotbindning - Fotbjudning - Fotboll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Fot—Fotboll
864
liga v ris t be n en (se fig. vid 3) bilda en
centralgrupp i den fotavdelning, som kallas
tarsus; av dessa ben ledar ett i ankeln
(språngbenet; fig. vid 1) mot
underbenets två långa ben, ett sticker
bakut i hälen (hälbenet;
fig. vid 2), fyra leda mot den
närmast utåt följande raden
av 5 cylindriska småben,
mellanfotsbenen (fig.
vid 4), i metatarsus. Dessa
ben, tills. 12, ligga alla
inom ett gemensamt hölje
av hud, och de bilda den
fasta massan i fotens valv,
sammanhållna i sin
ställning genom sin form och av
starka band (ligament), ävensom av muskler
(senor). Periferiskt från dem ligga de 5
tårna, var och en med sitt hudöverdrag.
Stortån innehåller 2 ben, de övriga fyra tårna
vardera 3, tills. 14 tåben, falanger.
Stortåns ben äro de största, och deras sida
(den mediala sidan) av foten utmärker sig
genom kraftigare benbyggnad, högre
välv-ning och större längd än den yttre (laterala)
sidan. Fotens övre yta (fotryggen) har
en tunn, förskjutbar hud, genom vilken
underliggande delar synas (ådror) eller kännas
(ben, senor). Undre ytan (fotsulan) täckes
av en tjock och hård hud, vars yttersta del
(överhud) på hälen är tjockare än på någon
annan kroppsdel. Under överhuden finnes ett
tjockt lager av fett och djupare in en stark
bindvävshinna (aponeuros), utspänd mellan
vissa undre fotytans fasta punkter. Vid
ståendet vilar man icke med hela fotsulan på
underlaget utan blott med hälen och den
tjockare valk, som finnes vid tårnas bas.
Hälbenet utgör fäste för akillessenan (se
d. o.), som tillhör fotens starkaste böjmuskel
(stora vadmuskeln), och fungerar som en
kort, kraftig hävstång vid gåendet eller
springandet. G. v. D.*
Fot, ett på längden av en mansfot grundat
längdmått, som med något växlande storlek
begagnats sedan forntiden och varit gällande
i de flesta stater. En svensk f. (= 1/2 aln)
delades på sin tid i 12 tum om 12 linjer
(verkmått), från 1855 i 10 decimaltum om
10 linjer (decimalmått). Genom det 1879—89
införda metersystemet upphörde i Sverige
foträkningen att vara off. mätmetod. I de
angel-saxiska länder, som ännu icke fullständigt
antagit metersystemet, gäller engelsk f. (se
F o o t). En sv. fot = 0,29690 m; en engelsk fot
= 0,30479 m. En dansk fod = 0,31385 m. G. H-r.
Fotangel, järnredskap med fyra utstående
spetsar, av vilka en städse står uppåt;
nyttjades förr som stormhinder framför skansar;
redskap (sax o. dyl.) för fångst av vilda djur.
Fotbad, ett lokalbad, varvid fotterna upp
till fotknölarna hållas i vatten. F. kan
serveras kallt (4—15° C), varmt (35—38° C) eller
hett (38—42° C eller mera). Huvudeffekten
av kallt f. är av reflektorisk art, d. v. s. det
utlöser en verkan på avstånd, ss. på huvudet för
att lindra huvudvärk. Även mot kalla fotter
är det ett förträffligt medel. Kalla f. få
endast räcka —3 min. Efter f. böra fotterna
kraftigt frotteras samt påklädas, och därefter
bör en promenad följa, tills fotterna blivit väl
varma. — Varma och heta f. göra god nytta
vid en del hudåkommor, ss. förhårdnader,
lik-tornar o. dyl., samt användas även mot kalla
fötter, menstruationsrubbningar, reumatiska
fotåkommor o. dyl. De böra räcka 5—10 min.
el. mera. Efter varma f. bör man noga tillse,
att fotterna icke bli eller kännas kalla. F.
kunna även tagas med tillsatser av salt, senap,
soda, ättika, sprit o. dyl. — Om barfotagång
se Kneippk uranstalter. Bgt.
Fotbindning, kinesisk sedvänja, tillämpad
av hela Kinas befolkning med undantag av
manchuerna, hakka, vissa bergsstammar
(miao-tsi etc.) och båtbefolkningen i Kanton. F.
avser att göra kvinnans fot så liten som
möjligt, vilket anses som hennes förnämsta
skön-hetsmoment. I 5—8-årsåldern åtsnöres foten
med 3 tum breda bomullsbindlar, så att de
fyra mindre tårna vikas in under fotbladet.
Åtsnörningen göres gradvis hårdare, och
flickan tvingas att gå för att hålla blodomloppet
i gång. Efter ett år dras foten ihop även på
andra leden, så att hälen närmas intill
stortån. Benen i hålfoten bilda småningom en
kurva, och foten blir som en liten förkrympt
hov; idealet är, att den ej skall bilda vinkel
mot benet utan bli som en förlängning av
detta. Proceduren är mycket smärtsam och
leder ofta till allvarliga skador. Kvinnans
gång blir stapplande och hjälplös, och
starkare motion omöjliggöres. Vadmusklerna
förkrympas också härigenom. F. har praktiserats
sedan århundraden men har de senaste
årtiondena kraftigt motarbetats, och reformrörelsen
synes på god väg att segra. B. Kgn.
Fotbjudning, se Förlossning.
Fotboll (eng. football), olika slag av
fotbollsspel, den f. n. mest utbredda idrotten.
De populäraste formerna av f. äro:
association-, rugby- och amerikansk f. I Sverige
spelas endast association-f. (i U. S. A. kallad
soccer). — F. är även namn på den vid spelet
använda bollen, av läder med inneliggande
luftfylld gummiblåsa. För olika slags
fotbollsspel användas bollar av olika form.
Fotbollsspelets historia går långt tillbaka;
dess moderna former härstamma från
Storbritannien, där f. sedan länge i stor
utsträckning spelats vid skolorna. Varje skola hade
urspr. sina egna regler. Utanför skolorna
spelades mest efter de vid skolan i Rugby
använda reglerna, som ligga till grund för
rugbyspelet. Genom vissa modifikationer av
rugbyreglerna uppkom på 1860-talet
association-f., så kallad, emedan fotbollsidkande
föreningar enats om gemensamma regler och
sammanslutit sig i ett förbund, the football
association.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
