Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotograf - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Fotografi
872
till yrke eller eljest är därmed förtrogen. —
Fotografera, framställa bilder (avbilda
någon el. något) genom fotografi.
Fotografi, metod att med tillhjälp av ljuset
och ljuskänsliga ämnen framställa bilder; en
genom denna metod åstadkommen bild.
De första systematiska undersökningarna
av silversalters ljuskänslighet utfördes 1727
av tysken J. H. Schulze. Svensken C. W.
Scheele fann 1777, att solspektrets blå och
violetta strålar utövade en avsevärt
kraftigare svärtning än de röda; han konstaterade
även, att den vid klorsilvrets svärtning
bildade mörka produkten, i motsats till
klor-silvret självt, var olöslig i ammoniak och
utgjordes av metalliskt silver. — 1802
framställde engelsmännen T. Wedgwood och H.
Davy ett ljuskänsligt papper genom att
indränka vanligt papper med en lösning av
sil-vernitrat, medelst vilket kunde erhållas en
negativ skuggbild. De på detta sätt framställda
bilderna kunde emellertid icke fixeras och blevo
därför av ringa praktiskt värde. — Redan 1814
började fransmannen N. N i e p c e (se d. o.) med
sina försök att framställa hållbara ljusbilder.
Niepce försökte flera ljuskänsliga preparat,
bl. a. asfalt, vars ljuskänslighet visar sig
däri, att den efter belysning förlorar sin
löslighet i sina vanliga lösningsmedel, terpentin,
bensin etc. 1837 lyckades Daguerre att
med joderade silverplåtar och
kvicksilver-framkallning lösa uppgiften att framställa
hållbara ljusbilder på ett lätt utförbart sätt
(jfr Dagerrotypi). Dagerrotypien
offentliggjordes 1839. Ung. samtidigt meddelade
engelsmannen Fox Talbot ett förfarande,
photogenic drawing, för framställning av
kontaktkopior på papper efter teckningar,
kopparstick o. dyl. Han använde därtill ett
klorsilverpapper; senare framställde han ett
jodsilverpapper, som belystes i kameran,
varigenom en osynlig eller endast svagt synlig
bild uppstod, vilken sedan framkallades med
gallussyra. Som fixeringsmedel använde
Talbot liksom Daguerre natriumtiosulfat. Efter
den negativa bilden framställdes genom
kontaktkopiering på klorsilverpapper de positiva
avtrycken. Talbot patenterade 1841 detta
förfarande, som han kallade k a 1 o t y p i.
Det benämnes emellertid vanligen efter
uppfinnaren talbotypi (jfr bild 2). Talbots
förfarande förbättrades 1847 av Niepce de
S:t Victor, som genom att övergjuta en
glasskiva med jodkaliumhaltig äggvita och
sedan neddoppa glaset i silvernitratlösning
fick ett ljuskänsligt jodsilverskikt på ett
fullt transparent underlag. Förfarandet
erbjöd emellertid stora tekniska svårigheter och
fick ringa praktisk användning. —
Fransmannen Le G r a y använde 1850 kollodium
i st. f. äggvita, och 1851 gav engelsmannen
Scott Archer efter liknande försök en
utförlig beskrivning av kollodiumprocessen.
Härmed var det viktiga
jodsilverkollo-diumf ör f ar ande t uppfunnet.
Utförandet är i korthet följ.: En ytterst
noga rengjord glasskiva övergjutes med
kollodium, försatt med jodsalter (t. ex.
kadmium-och ammoniumjodid), eventuellt även ett
bromsalt (ammoniumbromid). Innan den hinna,
som därvid bildas på glaset, hunnit torka,
nedsänkes (vid gul belysning) plåten i en
lösning av silvernitrat, »silverbad», varvid den
förut glasklara hinnan till följd av bildat
jodsilver antar en gulvit färg. Plåten måste
prepareras omedelbart före användningen och
exponeras i vått tillstånd (därav benämningen
»våtplåt»). Den framkallas genast efter
exponeringen genom övergjutning med en
järn-eller kopparsulfatlösning, som är surgjord med
svavelsyra eller ättiksyra. Ur det överskott
av silvernitratlösning, som medföljer hinnan,
reduceras vid framkallningen ytterst fint
fördelat metalliskt silver, som lagrar sig på de
belysta ställena (fysikalisk framkallning, se
Framkallning), varigenom man får en
negativ bild. Plåten fixeias med
natriumtiosulfat, sköljes och torkas. Metoden nyttjas
numera endast inom den fotomekaniska
reproduktionstekniken.
I början av 1880-talet kom
bromsilver-g e 1 a t i nemulsionsför farandet,
bromsilver- el.
torrplåtsförfa-r a n d e t, i allmänt bruk. Fördelarna hos
denna process äro dels den betydligt större
ljuskänsligheten (en högkänslig
bromsilver-plåt beräknas vara 100—150 ggr känsligare
än en jodsilverkollodiumplåt), dels att
plåtarna, resp, filmerna, äro hållbara och kunna
föras färdiga i handeln, dels att de äro
mottagliga för optisk sensibilisering och således
kunna göras färgkänsliga (se sp. 875).
Brom-silvergelatinemulsion framställdes först av
engelsmannen R. L. Maddox 1871. Man
blandar en till omkr. 45° C uppvärmd, med en
al-kalibromid försatt gelatinlösning med en
neutral eller ammoniakalisk silvernitratlösning.
Vid blandningen, i mörker eller vid rött ljus,
bildas bromsilver i form av ytterst små
kris-talliniska korn, vilka uppbäras av
gelatinlösningen och med denna bilda en emulsion.
Denna får undergå en s. k. mogningsprocess
genom att V2—1 tim. hållas uppvärmd;
därigenom ökas i hög grad känsligheten. Efter
tvättning av den stelnade emulsionen i
vatten gjutes den av särskilda maskiner på
glas, plåtar, eller på celluloidfolier,
filmer (jfr Fil m), som efter torkning och
förpackning kunna föras i handeln. — För att
kvantitativt kunna angiva plåtens
egenskaper har man utarbetat olika
sensitometer-system (se Sensitometri).
Kameran förekommer i en mångfald
olika typer och utföranden. Om dessa se
Flygfotografi, Färg fotografi och
Kamera. De olika objektiven beskrivas
under Fotografiska objektiv.
För att möjliggöra hastig och precis
tillmätt exponering brukar man moment- el.
ögonblicksslutare (se vidare K a m e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
