Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Fotografi
874
r a). Till hjälp vid heräkning av den riktiga
exponeringstiden använder man en
exponering st a be 11 (se d. o.) eller e x p o n
e-ringsmätare. Man skiljer mellan op-
Bild 8. Optisk exponeringsmätare. Exponeringstiden
bestämmes genom att man betraktar motivet genom en
kil av blått glas, som framföres förbi det lilla runda
fönstret i mätarens nedre del, till dess att motivets
mörkare partier försvinna. Kilens läge i detta
ögonblick anger med hjälp av en i dess rörelse deltagande
visartavla exponeringstiden för olika bländare och
för plåtar eller film med normal (»extrarapid»)
känslighet.
tiska och kemiska exponeringsmätare (se
bild 8—9).
Vid plåtens exponering omvandlas
brom-silvret i en lättare reducerbar form; det
uppstår en osynlig s. k. latent ljusbild,
vars natur ännu icke är till fullo utredd.
Den blir synlig genom framkallning (se
d. o.). Efter framkallningen avspolas
negativet med vatten och fixeras i en lösning av
natriumtiosulfat, fixernatron. Oftast nyttjas
ett med bisulfit surgjort fixerbad, surt
fixerbad, emedan ett sådant förhindrar,
att de rester av framkallningsämnet, som
alltid medfölja gelatinhinnan, oxideras och färga
hinnan. Återstående fixernatron jämte
bildade dubbelsalter avlägsnas ur hinnan genom
1/2—1 timmes sköljning i vatten. Man
erhåller sålunda en negativ bild (se bild 4), som
utgöres av metalliskt silver i form av ytterst
små koksliknande, svarta eller gråsvarta korn,
inbäddade i gelatinhinnan. — Har negativet
ej den för det avsedda positivmaterialet
lämpliga gradationen, kan denna förbättras genom
förstärkning eller försvagning.
Förstärkningen avser att öka negativets
kontraster, göra det kraftigare, »hårdare», vilket
åstadkommes genom anlagring av metallsalter
(kvicksilver, krom, uran, bly). Är negativet
åter för tätt (kraftigt), kan man genom
försvagning bortlösa silver (med tillhjälp av
persulfat, permanganat eller blodlutsalt).
Den vanliga bromsilvergelatinplåten
återger icke föremålets färger i de valörer, i vilka
de te sig för ögat. Rött, orange och gult, som
synas ljusa, avbildas mörka på den positiva
bilden, under det att blått och violett, som
giva ett mörkt intryck, bli ljusa. En svensk
flagga, som för ögat ter sig som ett ljust
kors, omgivet av mörka fält, blir på den
fotografiska bilden ett mörkt kors med ljusa fält.
Plåtens relativa känslighet för olika färger
studeras bäst, om den belyses i solspektret
och framkallas. Bild 10 b—f återger grafiskt
några på nämnda sätt erhållna spektrogram.
Till jämförelse tjänar bild 10 a, som betecknar
ögats spektrala känslighet, d. v. s. det ljus-
Bild 9. Kemisk exponeringsmätare. Man iakttager
den tid, som erfordras, för att ett ljuskänsligt papper
i mätarens högra del skall antaga en viss
jämförelsefärg. Denna tid omräknas med hjälp av tabellen i
mätarens vänstra del till exponeringstid för olika
negativmaterial och bländare.
intryck de olika spektralfärgerna göra på
ögat; denna är, som synes, större i gult eller
gulgrönt, ringa i blått och i synnerhet i violett.
Bild 10 b visar den vanliga bromsil verplåtens
spektrala känslighet; som synes, har den sitt
känslighetsmaximum i indigoblått mellan F
och G, känsligheten avtager hastigt åt
spektrets långvågiga område och upphör i gulgrönt
mellan D och E; i spektrets kortvågiga
område avtager känsligheten långsammare och
sträcker sig in i dess osynliga
ultravioletta område. Plåtens oförmåga att med
Bild 10. a ögats spektrala känslighet, b bromsilver
utan optisk sensibilisering, c bromsilver sensibiliserat
med erytrosin, d med pinakrom, e med
pinakrom-violett, f med dicyanin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
