Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Fotografi
878
papperet, nyttjas i stor utsträckning för direkt
förstoring (se d. o.). — På
framkallnings-papper framställda bilder kunna tonas enligt
olika metoder. Vanligast är den s. k. svavel-
Bild 15. Kopieringsapparat.
toningen, genom vilken bildens svarta silver
direkt eller indirekt omvandlas till brunt
svavelsilver, som ger bilden en behaglig
sepia-brun eller svartbrun färgton. — Många
fotografiska kopieringsförfaranden äro baserade
på vissa organiska ferrisalters egenskap att
under ljusets inverkan reduceras till motsv.
ferrosalt, som i sin tur reducerar ett
närvarande ädelt metallsalt. Med platinasalt
får man en bild av platina, platinotypi
(se d. o.), med silversalt en bild av silver,
argentotypi el. kallitypi (se d. o.).
Med ferricyankalium fås en blå bild, c y a n
o-typi (se Blåkopiering), vid
behandling med gallussyra uppstår på de icke
belysta ställena, d. v. s. där ferrisaltet
förefinnes oförändrat, en svart färgning av bläck,
bläckförfarandet (se d. o.). Stor
praktisk betydelse ha förfarandena med kromsalter
fått. Ett alkalibikromat, t. ex. kal iumbikromat,
i förening med gelatin eller annan kolloid
(gummi, äggvita, fisklim, dextrin),
sönderdelas av ljuset, varvid bildas kromoxid, som
verkar garvande på kolloiden, så att den
förlorar sin förra löslighet, resp, svällbarhet, i
vatten. På denna kromatkolloidernas
egenskap äro flera fotografiska
kopieringsförfaranden och fotomekaniska
reproduktionsme-toder baserade. Pigmenttrycket och
gummitrycket (se om dem
Pigmenttryck) grunda sig på det garvade
gelatinets, resp, gummits, egenskap att kvarhålla
ett i vatten olösligt färgämne. Även vid
oljepigmenttrycket (sed. o.),
negro-g r a f i e n (se d. o.) och pinatypien (se
d. o. och Färgfotografi) utnyttjar man
på olika sätt kromatkolloidernas
ljuskänslighet. En medelst kromatgelatinprocessen
erhållen relief kan på olika sätt utnyttjas
(jfr Fotogalvanografi,
Fotogalva-noplastik och Woodburytryck). På
det obelysta bikromatets oxiderande förmåga
grundar sig anilintrycket (se d. o.).
Flera kopieringsförfaranden grunda sig på att
silvret i en silvergelatinbild, bromidbild, vid
behandling med en bikromathaltig lösning
blekes, varvid kromoxid uppstår, som partiellt
garvar gelatinskiktet; på denna process
grunda sig ozob ro mförfarande t,
kar-brotrycket och kodakromförfarandet.
Kopieringsförfaranden finnas även, som äro
baserade på den partiella garvning av
gelatinskiktet, som åstadkommes genom vissa
framkallares oxidationsprodukter (jfr
Färgfotografi). På ljuskänsligheten hos vissa
organiska föreningar grundar sig t. ex. o z
a-lidförfarandet (se d. o.).
För att, oberoende av dagsljuset, kunna
fotografera använder man i stor utsträckning
artificiella ljuskällor, elektriska båg- och
glödlampor, de senare under exponeringen helst
drivna med överspänning, samt magnesiumljus
(jfr Blixtpulver). — Om f. i naturliga
färger se Färgfotografi.
Förutom sin stora yrkes- och
amatörmässiga tillämpning har f. fått mångsidig
användning som hjälpmedel inom de flesta
vetenskapliga och tekniska områden. Den
utgör numera en egen disciplin vid de flesta
universitet och tekniska högskolor.
Som konstnärligt uttrycksmedel har f. ända
sedan sitt första framträdande haft
tillämpning. Åtskilliga fotografiska föreningar
anordna sedan flera år tillbaka årliga
utställningar för att framvisa bildmässig f. och
utgiva illustrerade publikationer för att främja
konstnärlig f. Inom den konstnärliga f:s
utveckling kan man spåra två särskilda
riktningar. Den ena söker genom rent
fotografiska medel, ss. förfinad teknik och
tillvaratagandet av f:s egenartade skönhetsvärden i
formgivande och grafiskt hänseende, uttrycka
fotografen-kamerakonstnärens intentioner (jfr
bild 3 och 13). Den andra använder den
fotografiska bilden som underlag men söker
genom ett mer eller mindre djupgående
manuellt ingripande frigöra sig från dess
»fotografiska» karaktär och genom tillämpande av
sådana positivförfaranden, som tillåta en
individuell omarbetning, t. ex. gummitryck,
bromoljetryck (se d. o.), ge uttryck åt en
konstnärlig avsikt. Vanl. innebär detta
arbetssätt en mer eller mindre medveten
imitation av något annat grafiskt förfarande,
etsning, lavering etc. Jfr bild 12, 14.
Litt.: H. W. Vogel, »Handbuch der
Photo-graphie» (1890—99; bd 2: 1—2 nyutg. av E.
Lehmann 1925—26); J. M. Eder,
»Ausführ-liches Handbuch der Photographie» (4 bd, 1891
—1902; flera uppl. 1903—27); W. Scheffer,
»Die Grundlagen der Photographie» (1917);
E. Coustet, »Traité général de photographie»
(6:e uppl. 1921); F. Schmidt, »Kompendium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
