Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fraktsedel - Fraktur - Fram - Fra Mauro - Frambösi - Framfall - Framkallning - Framkallningsvätskor - Framladdning - Frampton, sir George - Framtid - Framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Fraktur—Framtiden
914
länder på kontinenten nyttjas s. k.
internationell f. Jfr Fraktavtal. K. H. A.
Fraktur (av lat. fra’ngere, bryta). 1. (Med.)
Brott av skelettets ben (se Benbrott och
jfr Basisfraktur); tandens avbrytande
vid försök att draga ut den.
2. (Boktr.) Den upprättstående »brutna»
(kantiga) el. götiska trycktypen (t. ex. fraktur)*
F. utbildades i början av 1500-talet på tysk
mark (i Nürnberg), med anknytning till
kansliskrivbokstävernas typer, och blev
härskande texttrycktyp i Tyskland samt de
skandinaviska och latinsk-slaviska länderna,
medan däremot Frankrike, Italien, England och
Nederländerna höllo sig till den mera nitida
och lättlästa antikvan (se An tik va).
Under 1800-talet övergick Sverige till
antikva-typerna, som numera även i Danmark och
Norge brutit f:s välde. I Tyskland är f.
alltjämt den mest brukade typsorten. B. O-g.
Fram, det av C. Archer byggda fartyg,
varmed F. Nansen företog sin nordpolsfärd 1893
—96 och R. Amundsen sin sydpolsfärd 1910—11.
Fra Måu’ro, veneziansk kartograf,
camal-dulensmunk (d. 1459). Utförde 1457—59 två
världskartor, en för Affonso V av Portugal
och en för venezianska regeringen (ännu
bevarad i dogepalatset).
Fiambösl (Framboesia), en med syfilis nära
besläktad tropisk sjukdom, som överföres
medelst beröring, ej genom könsumgänge, och
vars alstrare, Spirochaete pertenuis, knappt
kan skiljas från syfilisalstraren. F., som är
utbredd runt hela jorden, yttrar sig i utslag
och sår på hud och slemhinnor; inre organ
angripas däremot ej. Behandling med
salvar-san leder i regel på 14 dagar till hälsa; svåra
fall efterlämna vanställande ärr.
Framfall, se Kvinnosjukdomar.
Framkallning, ett förfarande vid
fotografering, vilket innebär, att i
framkallnings-vätskan (se Framkallningsvätskor)
lösta silverioner av densamma reduceras till
metalliskt silver och utfällas på de korn, där
ljuset verkat, så att en bild uppbygges i
proportion till belysningen. Erhållas silverionerna
ur lösliga silversalter, som tillsättas
framkal-larna, talar man om fysikalisk f.; i annat fall,
då endast det obelysta haloidsilvret går i
lösning, om kemisk sådan. F. börjar i bestämda
punkter på de belysta haloidsilverkornen, vilka
vid fullständig f. helt övergå till silver. Den
synliga bilden bygges småningom upp och
tilltager i kraft; en viss största kontrast kan
uppnås. Fortsätter man för länge, utfälles silver
även på obelysta delar (slöja), då kontrasten
minskas och bilden skadas. Alltefter graden av
kontrast talar man om flaua, mjuka, normala,
kraftiga, hårda negativ, efter tätheten om
tunna, normala och täta sådana. F. utföres
dels med vanlig lösning och den lämpliga
temperaturen, omkr. 18° C, på en normaltid av
3—5 min., dels långsamt (ståndframkallning)
med starkt utspädd eller nästan alkalifri
lösning (10—30 min.). Såväl ur praktisk som
konstnärlig synpunkt är ett noggrant studium
av f. (se G r a d a t i o n och S e n s i t o m
e-t r i) av vikt. Särskild omsorg kräves, då
negativens exponeringstid ej är känd. Odts.
Framkallningsvätskor, vätskor, som i
fotografien nyttjas vid framkallning. De äro
lösningar av ämnen, vilkas reduktionsförmåga
är så avstämd, att de till metalliskt silver
reducera belysta men ej obelysta
silverhalo-ider. I dem ingå reduktionsmedel; ett ämne,
som skyddar detta mot oxidation (vanl. något
sulfit); ett alkali, som avstämmer
reduktions-förmågan, resp, dissociationen, av i saltform
använda ämnen; ev. bromkalium och
desen-sibilisator (se d. o.). Som reduktionsmedel
användas av oorganiska ämnen järnoxalat
(ferro-sulfat + kaliumoxalat), av organiska adurol,
amidol (diamidofenol), aminofenol,
diamido-resorcin, difenal, diogen, dinol, edinol,
eikono-gen, glycin, hydramin, hydrokinon, metol
(ge-nol, elon, satrapol), neol, ortol,
paraamido-fenol (rodinal), parafenylendiamin, pyrogallol,
pyrokatekin. Av alkalier användas till amidol
blott sulfit, till metol och liknande karbonater,
till hydrokinon, glycin m. fl. även hydroxider.
Lämpliga reduktionsmedel för f.
karakteriseras i allm. av minst två OH- eller
NH2-grup-per i orto- eller paraställning vid kärnan.
Ofta användas kombinationer av en »rapid»
framkallare, mest metol, med en långsammare,
hydrokinon, adurol, glycin; blandningen antar
då mest rapidkaraktär. Odts.
Framladdning, laddning av eldvapen från
mynningen. Olägenheterna med f. (långsam
laddning, omöjlighet att använda höga tryck,
svårighet att minska kalibern m. m.) gjorde,
att f. avskaffades, först vid handeldvapen (i
Preussen 1841, i övriga länder 1866 ff.), kort
därefter (på 1870-talet) vid art.-pjäser. Jfr
B a k 1 a d d n i n g. G. af W-dt.
Frampton [frä’m(p)tan], sir George,
engelsk konstnär (f. 1860). Är skulptör,
guldsmed, juvelerare, emaljör och målare. F. har
utvecklat en högst omfattande verksamhet.
Bland hans plastiska verk märkas monument
över drottningarna Viktoria och Maria (i
Kalkutta 1901 och 1911), Ch. Mitchell i
New-castle, lord Salisbury i Hatfield, Quintin Hogg
i London, f. ö. många ryttar- och fotstatyer.
Reliefbysten »Mysteriarch» fick grand prix
vid världsutställningen i Paris 1900. F. har
utfört prydnadsskulptur för kyrkor och
utmärkt dekorativ konst av många slag, har
haft stort inflytande på engelsk smak och är
även konstförfattare. G-g N.
Framtid, radikal svenskspråkig
veckotid-skrift i Finland. Utkom 1906—10 och
förfäktade det »aktiva motståndspartiets»
åsikter bl. a. i opposition mot den Mechelinska
senaten. Utgivare voro H. Gummerus (1906
—07) och J. Gummerus (1908—-10).
Framtiden, i Stockholm av C. F. B. von
Bergen juni 1868—dec. 1871 samt 1877 (»ny
följd») utgiven tidskrift. Den var organ för
fri religionsvetenskaplig forskning och
ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
