Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framtiden - Framtidsdom - Franc - Franc, Ulric Gustaf - Français, François Louis - Française - Franc-canton - France, La - France, La - France, Anatole (Jacques Anatole Thibault)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Framtidsdom—France
916
gestaltning av det religiösa och kyrkliga livet
samt behandlade även i uppsatser och
recensioner politik, samhällsliv, litteratur m. m.
Bland medarbetarna må nämnas O. Eneroth,
A. Hedin, V. Rydberg, P. A. Siljeström och
A. F. Åkerberg. V. S-g.
Framtidsdom. Domstolsutslag i brottmål
kunna vara friande på olika grunder.
Domstolen kan finna, att handlingen saknar
någon betingelse för att karakteriseras som
brottslig, straffet kan vara förfallet eller
bevisningen mot den tilltalade otillräcklig.
I sistnämnda avseende skiljer man
emellan tre olika slag av frikännande utslag:
rent frikännande utslag, utslag, varigenom
den tilltalade förklaras icke kunna sakfällas,
och utslag, varigenom saken lämnas åt
framtiden. Av kap. 17 § 32 rättegångsbalken
framgår under vilka villkor domstolen kan
lämna saken åt framtiden. Ett utslag med
detta innehåll kallas stundom f.; i juridiskt
språkbruk vedertagen term är f. dock ej.
Betydelsen av att en person ställes under
framtiden ligger i att målet utan vidare
omständigheter kan återupptagas. E. K.*
Franc [frä], plur. francs (förk. frcs), namn
på några äldre franska mynt samt den
gällande myntenheten i Frankrike, Belgien och
Schweiz. Namnet kommer av den lat. devisen
Francorum rex (»fransmännens konung») på
ett av Johan II :s guldmynt från 1360. — I
Frankrike infördes f.-systemet i
myntväsendet 1795, samtidigt med metersystemet, och
sedan 1803 är en f. definitivt enheten i det
franska myntsystemet: 1 f. = 20 sous =
100 centimes = 71—72 öre (pari, guldvärde).
Systemet med f. som myntenhet är antaget
i Belgien (sedan 1830) och i Schweiz (sedan
1850). Medelbart har samma myntsystem med
andra benämningar på myntenheten antagits
i ett flertal länder (Italien, Rumänien,
Grekland, Spanien, Serbien, Finland, Bulgarien,
åtskilliga republiker i spanska Amerika m. fl.).
Det vanligaste f.-guldmyntet är
20-francsstyc-ket, i Frankrike även benämnt louisdor. G.H-r.
Franc, Ulric Gustaf, ämbetsman (1736
—1811). Blev kommissionssekreterare i Haag
1762, presidentsekreterare 1776,
statssekreterare 1787 och överpostdirektör 1791. Han
blev led. av Vet.-akad. 1792. F. följde Gustav
III på flera resor och skötte efter Oxenstierna
från 1789 utrikesärendena. Efter Gustav III:s
död avlägsnades han av Reuterholm. Då G.
M. Armfelts brevväxling med svenska vänner
gick under F:s kuvert, invecklades denne i
Armfeltska rättegången men kunde ej fällas.
Han avskedades dock 1794 men var åter
överpostdirektör 1797—1809.
Frangais [fräsä’], Frangois Louis,
fransk målare (1814—97). Började som
tecknare och litograf, blev sedan en omtyckt
landskapsmålare (bilder från Italien, Alperna och
Frankrike). Högt skattas hans ståtliga
akvareller från Roms kampagna. F. målade även
porträtt. Monogr. av A. Gros (1903). G-gN.
Frangaise [fräsä’z], fr., en dans, se Fransäs.
Franc-canton [frä-kätå’], fr., her., se
Fyrkant.
France, La [la frä’s], fr., Frankrike.
France, La [la frä’s], fr., daglig
morgontidning i Paris, uppsatt 1861 för att försvara
Napoleon III:s politik, mest spridd 1874—81,
då den redigerades av É. de Girardin (se
d. o.) och 1877 häftigt bekämpade ministären
de Broglie. Den är numera rätt obetydlig.
France [fräs], eg. Jacques Anatole
Thibault, kallad Anatole France,
fransk författare, Nobelpristagare (1844 18/4—
1924 12/io). F. var av gammal Parissläkt. I
faderns boklåda, självmedvetet kallad Librairie
de France (därav sonens pseudonym), mottog
gossen sin väsentliga utbildning under
umgänge med de lärda original, som där
samlades. Att börja med ägnade sig F. åt att skriva
inledningar till franska klassiker, 1913 i
bearbetat skick samlade under titeln »Le génie
latin». Denna kritiska verksamhet fullföljde
han som litterär medarbetare i Le Temps 1886
—92; dessa uppsatser samlade han i »La vie
littéraire» (4 bd, 1888 ff.). F. hävdade där
en rent subjektiv syn på litteraturen. Hans
andlige lärofader var Ernest Renan, av vars
filosofiska skepticism och relativistiska
historieuppfattning han tidigt tjusats, och som
spirituell popularisator av dennes idéer vann
han gehör även utanför trängre litterära
kretsar. Hans poetiska debuter, »Poèmes
dorés» (1873) och »Les noces corinthiennes»
(1876), passerade ouppmärksammade.
Genombrottet kom med den av illfundig ironi och
skeptisk levnadsvisdom genomandade
prosaberättelsen »Le crime de Sylvestre Bonnard»
(1881; sv. övers. 1892). Den antikvariska
lärdomen har redan här förmält sig med den
raffinerade sensualitet, som jämte ironien skulle
ge F:s verk deras personliga prägel.
Arbetet blev också prisbelönt av Franska akad.,
vari F. 1896 tog sitt inträde efter F. de
Les-seps. Under 1880-talets tidigare år hade han
gjort bekantskap med madame Armand de
Caillavet, vars salong ett par årtionden
utgjorde en formlig börs för den litterära
berömmelsen, och den livslånga förbindelse han
knöt med henne visade sig högeligen
befruktande för hans författarskap. Hans dittills
sparsamma produktion ökades betydligt, och
under 1890-talet blev han en av Frankrikes
och Europas mest lästa författare. I den
historiska novellen skapade han sitt första
mästerverk, »Tbais» (1890; sv. övers. 1891), följt av
novellsamlingen »L’étui de nacre» (1892;
»Pärlemorasken», 1922) och av »Le puits de
Sainte-Claire» (1895; »Sankta Klaras brunn», 1922)
med utsökta transkriptioner av medeltida
legendmotiv. Samtidigt fann F. i det tidigare
1700-talets libertinistiska franska
memoarlitteratur en rikt flödande inspirationskälla, som
gav uppslaget till hans mest berömda gestalt,
abbé Coignard, hjälten i »La rötisserie de la
reine Pédauque» (1893; »Drottning Gåsfot»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
