- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
923-924

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franciscus av Assisi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

923

Franciscus

924

Franciscus predikar för fåglarna. Detalj ar det på
vidstående plansch återgivna porträttet av Franciscus.

sannolikt härstammade från Provence och
synes ha varit av adlig börd. Från
barndomen var F. förtrogen med franska språket,
som han även framdeles gärna talade;
namnet Francesco, som helt undanträngde
dopnamnet Giovanni, torde fadern ha givit
honom som uttryck för sina franska sympatier.
F. växte upp i den nya köpmannavärldens
kultur och blev ledare för sin hemstads
levnadsglada ungdomar i ett uppsluppet
nöjesliv. Under ett krig mellan Assisi och Perugia
1202 togs han till fånga; efter fångenskapen,
som varade ett år, föll han i en svår
sjukdom, och den kroppsliga krisen följdes av en
andlig. Han såg tomheten i sitt föregående
liv och längtade efter ett livsinnehåll, greps
av den nationella hänförelsen och beslöt
deltaga i det krig, som Gauthier av Brienne i
Apulien förde mot det tyska främlingsväldet;
men härfärden tog för F. en snöplig ända.
Han återvände till Assisi, skilde sig från sina
vänner, sökte ensamheten och fördes härunder
steg för steg till att ägna sitt liv åt de
fattiga och spetälska. Inför krucifixet i San
Damiano, ett av de många små kapellen i
Assisis omgivning, upplevde han (sannolikt
1206) själva genombrottet, då han hörde den
korsfästes stämma: »Ser du icke, att mitt hus
förfaller? Gå åstad och sätt det åter i stånd!»
Tanken på kärleken, som segrar genom hel
självutgivelse och gränslöst offer, blev
medelpunkten i hans religiösa liv. Hans nya
livs-riktning, ej minst hans slösande frikostighet,

ledde snart till oåterkallelig brytning med
fadern. Ingenting lät ännu F. själv eller andra
ana vad han skulle bli som religiös nygrundare.
Men när han vid en mässa (sannolikt 24 febr.
1209) i S:ta Maria degli Angeli, ett annat
av de små kapellen vid Assisi, hörde dagens
evangelium (Matt. 10: 7—10), mognade hos
honom — säkert efter åratals förberedelse i det
tysta — hans livs stora tanke: apostolisk
vandrarpredikan och kärleksverksamhet i
absolut fattigdom. Det är omöjligt att se bort
från det inre sammanhanget mellan F. och
å ena sidan Joakim från Floris, å den andra
Valdes och »de fattiga från Lyon». Men
medan Valdes med sin nyktra moralism blev
upprorsman och trängdes ut ur kyrkan, kunde
F. med mystikerns inre frihet förbli kyrkans
lydige son. Sedan en liten skara hänförda
anhängare slutit sig till honom, sökte han
skaffa kyrkans godkännande åt sitt
brödraskap och inställde sig sommaren 1210
personligen hos Innocentius III. Påven gav
därvid till sist sitt muntliga samtycke till hans
»regel» (sannolikt intet annat än Jesusorden
i Matt. 10: 7—10. Lukas 9: 1—6, Matt. 16: 24
och 19: 21), medan F. såsom brödraskapets
ledare lovade påven trohet. Brödraskapet,
vars medlemmar till en början kallade sig
Poenitentes de Assisio, växte snabbt. Dess
samlingsplats var först Rivo Torto, sedan
S:ta Maria degli Angeli, i dagligt tal kallad
Porziuncola. Det var »Jesu fattiga liv» F.
ville efterlikna; »fattigdomens ädla skatt»
var för honom det högsta jordiska livsvärdet.
Men med detta armodsideal förenade han på
ett egendomligt sätt aktningen för arbetet.
Gång på gång bjöd han bröderna att bruka
sin flit i ett hederligt hantverk; blott när
ingen annan utväg fanns, var det dem
medgivet att tigga. Det var på ofriden i
människornas samliv F:s botpredikan tog sikte;
den hade en alltigenom praktisk, moralisk
och därför också social prägel. Det var för
minores, de små i världen, F:s hjärta
klappade varmast, och detta fick sitt uttryck också
i det namn han gav sitt brödraskap: fratres
minores, de små bröderna. En kvinnlig gren

Kapellet San Damiano.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free