- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
925-926

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franciscus av Assisi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

925

Franciscus

926

av F:s orden bildades 1212, då F. invigde den
18-åriga ädelborna Chiara Scifi (se Klara)
och skrev en regel för »de fattiga damerna»;
de fingo sin tillflykt i San Damiano.

över F:s liv närmast efter 1212 vilar
mycken dunkelhet rörande detaljer och kronologi.
Under dessa år strömmade väldiga skaror till
brödraskapet (se Franciskanorden).
Två årliga sammankomster fastställdes, d
s. k. kapitlen i Porziuncola; från dem
härstamma F:s »Admonitiones», där han i sin
anda »lagstiftar» genom att utlägga en text
ur bergspredikan eller något annat bibelord. —
Den mest omstridda punkten i F :s liv är hans
ställning till ordensbildningen och den
utveckling denna slog in på. Medan Sabatier
i F. velat se en protestant, som gick under
i kampen mot den officiella kyrkan, ha andra
forskare hävdat, att konflikten under F:s sista
år ej var annat än den spänning mellan ideal
och verklighet, som ingen idealist helt kan
undgå. Helt visst är det uppkonstruerat, när
man hos F. velat se en principiell motsats mot
ordensbildning i och för sig; redan i hans
ursprungliga sammanslutning ligger en
tendens, som pekar hän mot en munkorden. Efter
en kris inom brödraskapet under F:s
missionsresa till Egypten och Palestina 1219 lät han
vid hemkomsten övertyga sig om
nödvändigheten av att hans samfund nyorganiserades. I
den ordensregel, som nu utarbetades och som
29 nov. 1223 stadfästes av Honorius III, led
F. nederlag mot kyrkan; över mycket av det,
som var honom dyrbarast, drogs ett streck,
och denna tragedi förbittrade F:s sista år,
som även fördystrades av sjukdom. Hans
plågor, till vilka hörde ett svårt ögonlidande,
genomstrålades av den aldrig störda enhet
av kärlek, glädje och aningsfull mystik, som
var grundtonen i hans väsen. Skild från
ledningen av sin orden, ägnade han sin tid åt
böner och betraktelser i ensamhet, och på
Alvernusberget (nu La Verna i övre
Arno-dalen) nådde han 14 sept. 1224 genom sin
intensiva inlevelse i Jesu smärta extasens
högsta stadium, stigmatiseringen (jfr S t i
g-mat i ser ing). Den korta tid, som återstod
för honom, var överrik på lidande; därunder
kastade han i sitt testamente en blick
tillbaka på sin levnad, och »Guds spelmans»
livs-dikt mynnade ut i sitt slutackord,
»Solsången». När han kände döden nalkas, lät
han föra sig till Assisi, där han 3 okt. 1226
avled i Porziuncola. Han kanoniserades 16
juli 1228 (åminnelsedag 4 okt.).

Av alla medeltidens religiösa gestalter är
F. den originellaste och mest tilldragande.
Hans mänskliga inre rikedom, som yttrade sig
i hans medkänsla med allt skapat, i hans
friska natur- och skönhetskänsla, var
oupplösligt förenad med hans självförglömmelse.
Den subjektiva religionen, religiositeten, får
sitt fulla genombrott i F., och hur kyrkotrogen
han än var, har han öppnat individualismens
ström gentemot auktoritetsreligionen.

Källorna för kännedomen om F:s liv äro
dels officiella levnadsteckningar av Tomas av
Celano (1228, 1217) och Bonaventura (omkr.
1261), dels uppteckningar, som härstamma

Franciscus’ stigmatisering.

från F:s närmaste förtrogna, framför allt hans
biktfar och sekreterare, broder Leo; till denna
grupp höra stora partier av »Speculum
per-fectionis» (i sin nuv. form från början av
1300-talet), »Actus beati Francisci» (vars it.
övers, och bearbetning är »Fioretti», sv. övers.
1924) och »Legenda trium sociorum»
(nedskriven 1246; sv. tolkning av Lisa Lundh, 1926).
Därtill komma F:s självvittnesbörd i hans
skrifter (testamentet, »Admonitiones» och
»Laudes»; »Den helige Francisci skrifter»,
1925). Litt. om F. är nästan oöverskådlig.
Av nyare arbeten märkas P. Sabatier, »Vie
de saint Frangois d’Assise» (1894; nya uppl.;
sv. övers. 1895) jämte en mängd
undersökningar av samme förf.; W. Goetz, »Die
Quel-len zur Geschichte des heiligen Franz von
Assisi» (1904); J. Jörgensen, »Den hellige
Frans af Assisi» (1907; ny uppl. 1926);
Fiden-tius van den Borne, »Die Franziskusforschung»
(1917); M. Beaufreton, »Saint Frangois
d’As-sise» (1925); G. K. Chesterton, »St. Francis of
Assisi» (1925; sv. övers. 1926). Bland sv.
arbeten må nämnas T. Höjer, »Nyare forskningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free