Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franciscus av Assisi - Franciskanorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Franciskanorden
928
rörande den helige F. från Assisi och
francis-kanordens äldsta historia» (i Hist. Tidskr.
1907); Rurik Holm, »Den helige F.» (1927).
Jfr även Franciskanorden och där
anförd litteratur. R. H.
Franciskanorden, jämte dominikanerna den
förnämsta bland de s. k. tiggarordnarna, har
sitt namn efter stiftaren, den helige F r a
n-ciscus (se d. o.); dess off. namn är m i n
o-riter; efter färgen på ordensdräkten ha de
ock kallats gråbröder. I kyrkan S:ta
Maria degli Angeli eller Porziuncola vann
Franciscus (sannolikt 24 febr. 1209) vid
åhörandet av dagens evangelium (Matt. 10: 7—
10) klarhet över sin kallelse: att öva Jesu
efterföljd i apostolisk fattigdom och
vandrar-predikan. Anhängare och beundrare slöto sig
snart till honom, och han gav sitt lilla
samfund en kort regel, sammanställd av
bibelspråk (»den första ordensregeln»). Redan följ,
år gav Innocentius III muntligen sin
stad-fästelse på den nya regeln, men han lät också
bröderna taga tonsuren — på samma gång
en gunst, som visades dem, och ett band, som
lades på dem. Brödernas antal ökades snabbt.
Deras liv förflöt under rytmisk växling
mellan å ena sidan vandringstider, då man mötte
dem på vägarna, i byarna och i städerna, där
envar nåddes av deras bot- och fridspredikan
men också de spetälska och de sjuka blevo
vårdade, bönderna blevo hjälpta i sitt arbete
o. s. v., och å andra sidan tider av strängt
avskild tillbakadragenhet i bön och
betraktelse. Sin samlingsplats hade de till en början
i Rivo Torto, sedan i Porziuncola. När
rörelsen svällde ut, fastställdes två årliga
sammankomster, till vilka alla bröderna skulle
infinna sig, de s. k. kapitlen i Porziuncola
(vid pingst och vid Mikaelmässan); de
försig-gingo i fria former och voro väsentligen
möten till ömsesidig uppbyggelse. Någia fasta
regler behövdes ännu icke, Franciscus var
själv den levande lagen. Rörelsen spred sig
med otrolig fart över hela Italien och snart
även till andra länder (Frankrike, Spanien,
Ungern, Tyskland), och massorna, som begynt
vända den förvärldsligade kyrkan ryggen och
lyssna till kättarna, drogos genom brödernas
predikan och självförgätande, naiva
kärleksverksamhet tillbaka till kyikan. Även en
organiserad missionsverksamhet sattes i gång;
redan 1212 nådde franciskanpredikan
saracen-länderna. Franciscus förandligade
korstågs-idén; i missionens historia knyter sig en ny
begynnelse till honom, och han gav katolska
kyrkan det missionsideal, som varit en av
hennes mest livgivande krafter.
Rörelsens växt gjorde fastare former
nödvändiga, och det gällde för kyrkan att
om-händeitaga den, sedan den blivit en andlig
stormakt, och giva den en organisation, som
passade in i hennes liv. Franciscus kände
halvt omedvetet, att han icke passade till
organisatör, och utbad sig (sannolikt 1217)
av påven kardinal Ugolino till brödrasamfun-
dets protektor. Närmast var det de
stridigheter, som under Franciscus’ missionsresa till
orienten 1219—20 yppade sig inom samfundet,
vilka ledde till utbildandet av en verklig
or-densorganisation. Under överläggningar
mellan Franciscus och Ugolino samt mellan dem
båda och brödraskapets medlemmar
utarbetades den s. k. regeln av 1221. Den följdes
två år senare av den definitiva ordensregeln,
stadfäst 29 nov. 1223 av Honorius III. I denna
hade Franciscus’ tankar beskurits, förgrovats
och förflackats; kyrkan i Ugolinos gestalt hade
förvandlat franciskanismen till organisation
och institution. Brödraskapet blev en
officiell munkorden med hierarkisk organisation.
Det arbetsfält, över vilket bröderna voro
spridda, indelades i provinser, var och en med
en provincialminister i spetsen, och endast
dessa »provincialer» skulle samlas till
pingstkapitlet i Porziuncola för att överlägga och
besluta om ordensangelägenheterna.
Ledningen av orden låg i generalministerns hand,
och en kardinal hade att som av påven insatt
protektor övervaka ordensverksamheten. —
Den manliga grenen kallades »Franciscus’
första orden»; ty även kvinnor hade genom
Chiara Scifi (från 1212) indragits i rörelsen
och måste samlas i kloster med särskild regel,
varför de kallades »Franciscus’ andra orden»
eller klarissinnor. Under organisationsarbetet
1221—23 utformades slutligen »Franciscus’
tredje orden», ehuru dess begynnelse torde
vara ung. lika gammal som hela
brödraskapets; den bestod av dem, som ej kunde eller
ville överge sitt kallelsearbete i världen men
i detta ville förverkliga Franciscus’
fattigdoms-, kärleks- och fridstankar.
Under sina sista år drog sig Franciscus
undan ledningen av rörelsen. F:s historia
under den följ, tiden, ända till medeltidens slut,
visar ett dubbelansikte. Den handlar dels om
segertåget genom Europa och missionsarbetet
i Palestina och genom mongolernas länder,
ända till Kina och Japan, dels om den inre
striden mellan den slappare riktningen (k o
n-ven tu a le r n a), som strävade att skaffa
orden makt och under maskerade former
egen-domsbesittning, och den strängare riktningen
(spiritualerna eller observante
r-n a), för vilka den av Franciscus ständigt (sist
i hans testamente) inskärpta
armodsförplik-telsen och hans förbud mot att utverka några
privilegier av påvestolen eller foga några
förklaringar till ordensregeln voro bindande
norm. Redan Gregorius IX (Ugolino)
förklarade i en bulla 1230 testamentet ej
förpliktande och gav den slappare riktningen seger.
En medlande riktning företräddes bl. a. av
den berömde Bonaventura,
ordensgene-ral 1257—74, vilken i sitt eget liv sökte
förverkliga fattigdom och försakande kärlek men
som styresman icke drog sig för att jämka
på ordensregeln och utverka nya påvliga
privilegier. Efter hans död blev striden inom f.
häftigare än förut. 1279 sökte påvestolen lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
