Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Francke, August Hermann - Francke, Ernst - Franckenius, Johan - Franckenstein, Georg Arbogast - Granckeska stiftelserna - Franco - Franco, João - Franco bord - François - François, Hermann von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Francke, E.—Frangois, H. von
934
univ. i Erfurt, Kiel och Leipzig samt
genomgick 1687 en religiös kris, som blev avgörande
för hela hans
kommande liv (jfr P i
e-t i s m). Vid denna tid
började den för
pie-tismens utveckling
betydelsefulla vänskapen
mellan honom och
Spe-ner. Ett par år
vistades F. som
församlingspräst i Erfurt
men fördrevs därifrån
som andlig
orosstiftare. 1692 blev ban
prof, vid univ. i Halle
och pastor i Glaucha (nu förstad till Halle).
Som präst och akademisk lärare utövade
han stort inflytande. Halle blev efter Speners
död centrum för pietismen. Där grundade F.
sina berömda anstalter. 1695 inrättade han
en fri- och fattigskola samt 1697 en
latinskola. Med fattigskolan förenade han en
anstalt för fader- och moderlösa barn, vilken
utvidgades till det 1701 fullbordade barnhuset
i Halle. Vid F:s död undervisades vid
samtliga anstalterna över 2,200 barn. Utom dessa
anstalter inrättade F. ett missionsinstitut
(1705), och till dem knöt sig den av frih. von
Canstein (se d. o.) 1710 stiftade s. k.
Can-steinska bibelanstalten för bibelns spridning.
Genom inkomsterna av en bokhandel m. m.
samt frivilliga gåvor kunde F. utan offentligt
understöd underhålla sina stiftelser (de ännu
i dag till största delen bestående
Franc-keska stiftelserna). F:s förtjänst som
pedagog var framför allt hans princip, att
barnen skulle behandlas individuellt och att
realämnena skulle tillgodoses bättre än förut.
Bristen i hans pedagogiska system var den
lagiska inriktning, som den Ilalleska
pietismen och därmed hans uppfostringsmetod fingo.
Under F:s livstid motverkades dock detta av
hans storslagna, harmoniska personlighet. —
De viktigaste av F:s skrifter äro »öffentliches
Zeugniss vom Werk, Wort und Dienst Gottes»
(1702), innehållande hans samtliga dittills
utgivna skrifter, utom de polemiska, och
»Se-gensvolle Fussstapfen des noch lebenden und
waltenden liebieichen und getreuen Gottes»
(1709), en redogörelse för hans stiftelsers
utveckling. Litt.: G. Kramer, »A. H. F.» (2 bd,
1880—82); G. F. Ilertzberg, »A. H. F. und sein
Hallisches Waisenhaus» (1898); A. Otto, »A.
H. F.» (2 bd, 1902—04). — F:s son G o
1t-hilf August F. (1696—1769) övertog
ledningen av anstalterna efter faderns död, var
personligen from men ägde ej faderns
begåvning. Obetydlig som professor, främjade
han dock anstalternas utveckling. Hg Pl.
Fra’ncke, Ernst, tysk socialpolitiker (1852
—1921). Blev 1893 dr i statsvetenskap i
München och utgav som generalsekreterare i
Ge-sellschaft für soziale Reform tidskriften
So-ziale Praxis 1897—1912. Han utövade dessa
år stort inflytande inom den tyska
socialpolitiken som rådgivare i ministerierna och
gärna börd föreläsare. E. F. K. S-n.
Franckénius, Johan, se F r a n c k, J.
Fra’nckenstein [-Jtäin], Georg
Arboga s t, frih. von und zu F., tysk politiker
(1825—90). Tillhörde från 1847 som ärftlig
medlem bayerska riksrådet och blev 1881 dess
president. F. röstade mot Bayerns deltagande
i fransk-tyska kriget och dess uppgående i
Tyska riket. 1872 invaldes han i tyska
riksdagen och blev en av centrums ledare. Vid
tull- och finansreformen 1879 framlade F. den
s. k. Franckensteinsche Klausel, enl. vilken
den avkastning av tullar och tobaksskatt, som
överskrede 130 mill. mark, skulle tillfalla
för-bundsstaterna; den gällde till 1904. F. var
1879—87 förste vicepresident i tyska
riksdagen. Han var typen för en allvarlig katolsk
stoi godsägare med stor arbetsförmåga och
skicklig i att utjämna personliga motsatser
inom centrumpartiet. Biogr. av Fäh (1891).
Franckeska stiftelserna, se Francke, A. H.
Fra’nco. 1. (Postv.) Se Franko. — 2.
(Hund.) F. el. F. rendu [-rädy’], se Fritt.
Fia’nco, J o ä o, poitugisisk statsman (f.
1855). Var 1891—92 handelsminister och 1893
—97 inrikesminister i konservativa
ministärer. F. blev premiärminister i maj 1906,
upplöste eortes i juni och
invecklades på hösten
i häftiga strider med
den nyvalda
representationen’ Han
bemyndigades i maj 1907 av
konungen att tills
vidare regera utan
parlament. F. vidtog nu
som ett slags diktator
åtskilliga
reformåtgärder, vilkas
genomförande förut
omöjliggjorts av
partistrider
na i parlamentet. Bl. a. påbörjade han en
re-organisering av de byråkratiska
ämbetsverken. En i nov. s. å. i Lissabon och Oporto
hotande republikansk rörelse hindrades av F.
från att utbryta i öppet uppror. De
masshäktningar han därvid företog besvarades av
republikanerna med mordet (1 febr. 1908) på
konung Karl och tronföljaren. F. avgick då (3
febr.) och lämnade för en tid Portugal. V. S-g
Fra’nco bord [-bå’r], se Fritt om bord.
Frangois [fräscoa’], fr. namnform för Frans.
Frangois [f ransoa’] ,Hermannvon, tysk
militär (f. 1856), bror till K. v. F.; tillhör
en 1680 från Frankrike inflyttad
hugenott-släkt. Ingick 1875 vid infanteriet, blev 1908
generalmajor och brigadchef, 1911
divisionschef och 1913 chef för l:a armékåren. Han
förde denna i Östpreussen vid världskrigets
utbrott och utmärkte sig bl. a. i slaget vid
Tannenberg. I okt. 1914 övertog han för
omkr. en månad befälet över 8:e armén. Dec.
1914—juni 1915 var F. chef för 41 :a reserv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
