Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - François, Hermann von - François, Kurt von - François, Luise von - François, Nicolas Louis (François de Neufchâteau) - François-Franck, Charles Émile - François-Marsal, Frédéric - Franco-Mendes, David - Franco sur wagon - Franc-quartier - Francs-tireurs - Franeker - Frangipani el. Frangipane - Frangula - Frangulabark - Frank, Adolf - Frank, Albert Bernhard - Frank, Franz Hermann Reinhold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Frangois, K. von—Frank, F. H. R. von
936
kåren, med vilken han
deltog i
genombrytningen vid
Gorlice-Tarnöw och den
följande framryckningen,
samt var därefter till
juni 1918 chef för 7 :e
armékåren vid
västfronten. — Bland F :s
arbeten märkas
»Mar-neschlacht und
Tan-nenberg» (1920),
»Gor-lice 1915» (1922) och
»Tannenberg. Das Cannae des Weltkrieges in
Wort und Bild» (1926). M. B-dt.
Frangois [f raqsoa’], K u r t von, tysk Af
rikaforskare (f. 1853), bror till H. v. F. Deltog
1883 i Wissmanns Kassaiexpedition,
utforskade 1885 ett par bifloder till Kongo från s.
samt 1887—88 det inre Togo. 1889—94 var F.
truppchef och t. f. guvernör i Tyska
Sydväst-afrika, där han företog flera upptäcktsresor.
Han utgav bl. a. »Deutsch-Südwest-Afrika»
(1899).
Frangois [fransoa’], Luise von, tysk
författarinna (1817—93), kusin till de
föregåendes far, general Bruno v. F. (1818—70), som
stupade vid Spicheren. Skrev intressanta
romaner och noveller; bäst är »Die letzte
Rec-kenburgerin» (1871). »Gesammelte Werke»
utgående i 5 bd 1918. Biogr. av H. Enz (1918).
Frangois [fräscoa’], NicolasLouis,
kallad F. de Neufchåteau, greve, fransk
politiker, författare (1750—1828). Väckte
tidigt uppseende genom dikter, var 1783—88
generalprokurator i kolonien S:t Dominique
på Haiti och blev 1791 led. av lagstiftande
församlingen, fängslades sept. 1793 men
räddades genom Robespierres fall. F. blev
inrikesminister 1797, satt i direktoriet sept.
s. å.—maj 1798, återtog därpå sin portfölj till
1799. Var med om att anordna den första
internationella industriutställningen. F. var
senatens president 1804—06, blev greve 1808.
Fr. biogr. av J. Lhomer (1913).
Frangois-Franck [fräS(oa’-frä’k], Charles
É m i 1 e, fransk läkare (1849—1921), sedan
1904 prof, vid Collége de France. Undersökte
blodomloppets och det centrala nervsystemets
fysiologi samt de vasomotoriska nerverna. F.
utgav bl. a. »Legons sur les fonctions motrices
du cerveau» (1887). R. T-dt.*
Frangois-Marsal [fräscoa’-marsaT], F r é d
é-r i c, fransk politiker (f. 1874). Blev 1919
senator, var jan. 1920—jan. 1921 finansminister
i ministären Leygues samt ånyo
finansminister mars—juni 1924 i Poincarés andra
ministär. Han var därpå några dagar i juni
s. å. konseljpresident i en övergångsministär
med uppgift att framföra den avgående
presidenten Millerands avskedsbudskap och
anordna det nya presidentvalet.
Fra’nco-Me’ndes, David, hebreisk skald
(1713—92). Född i Amsterdam och till yrket
köpman, var F. lärjunge till en av den
ny
judiska kulturens genombrottsmän, Mose
Cha-jim Luzzatto, och näst denne och Naftali
Wes-sely sin tids mest betydande hebreiske skald.
Bland hans verk mäikes det historiska
dramat »Gemul ’Atalja» (1770). D. B-ck.
Fra’nco sur wagon [-syr vagä’], fr., se F o r.
Frane-quartier [frä-kartie’], fr., her., se
Fyrkant.
Franes-tireurs [frä-tiro’r], sing. franc-tireur,
fr., friskyttar, se F r i k å r.
Fräneker, stad i holl. prov. Friesland, 7 km
ö. om Zuiderzee; 8,195 inv. (1925). Hade 1585
—1811 universitet, besökt även av svenskar.
Frangipa’ni el. Frangipa’ne [-d^i-], jämte
Pierleone den mäktigaste adelsätten i Rom
under 1100-talet; hade en borg vid Colosseum.
Fra’ngula, bot., se Brakved.
Frangulabark (Co’rtex fra/ngulae), farm.,
se Brakved. — Amerikansk f., även
kallad Cascara sagrada, se Sagradabark.
Frank, Adolf, tysk teknisk kemist (1837—
1916). Var en märkesman i den kemiska
storindustrien som grundläggare av den tyska
kaliindustrien (1861). Medverkade även till
uppkomsten och utvecklingen av flera andra
storindustrier. Tills, m. N. Caro (se d. o.)
utarbetade han metoderna för bl. a.
framställningen av kalciumcyanamid eller kalkkväve
(1903), syntetisk ammoniak och (genom
dennas förbränning) salpetersyra (1907). A. Btn.
Frank, Albert Bernhard, tysk
botanist (1839—1900), 1878 prof, i Leipzig samt
1881 prof, vid lantbrukshögskolan i Berlin.
F. författade många avh. i växtfysiologi,
särskilt om växternas kväveupptagande, samt
växtpatologi, varjämte han utgav ett flertal
läro- och handböcker. Th. Lfs.
Frank, Franz Herm ann Reinhold
von, tysk teolog (1827—94). Blev 1857 prof,
i kyrkohistoria och systematisk teologi vid
Erlangens univ. och fick 1875
huvudprofessuren i systematisk teologi där. F. är jämte
v. Hofmann den mest bemärkte
representanten för den s. k. Erlangenskolan (se D o
g-m a t i k). Hans »System der christlichen
Ge-wissheit» (2 bd, 1870—73; 2 ra uppl. 1881—84),
»System der christlichen Wahrheit» (2 bd,
1878—80; 3:e uppl. 1893) och »System der
christlichen Sittlichkeit» (2bd, 1884—87) bilda
tillsammans en sluten framställning av den
kristna världs- och livsåskådningen i dess
totalsammanhang. F. ville vara
»erfarenhets-teolog» och avsåg med detta program en viss
anknytning till Schleiermacher. Hans
originalitet framträder främst i det sätt, varpå
han sökt uppvisa den kristna trons bärande
visshetsgrund. Sin utgångspunkt tager han i
»pånyttfödelsens» begrepp. För den
pånytt-födde är det »nya jaget» en omedelbart viss
realitet. Reflexionen över detta nya jags
uppkomst hänvisar nu till en övervärldslig
kausalitet och grundlägger så vissheten om
realiteten av det kristna trosinnehållet. Han
utövade på sin tid ett betydande inflytande,
som även sträckte sig till Sverige. F. skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
