Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frank, Franz Hermann Reinhold von - Frank, Johann Peter - Frank, Ludwig - Franke, Otto - Frankel, Zacharias - Franken - Frankenhausen - Frankental
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Frank, J. P.—Frankental
938
bl. a. även »Zur Theologie A. Ritschls» (3:e
uppl. 1891; sv. övers. 1892). Litt.: Biogr. av
Seeberg i hans »Aus Religion und Geschichte»
(1906); F. Kattenbusch, »Die deutsche
evan-gelische Theologie» (1924). (G. A-n.)
Frank, Johann
Peter, tysk läkare (1745
-—1821), prof, i Pavia
1785, från 1795 till sin
död mest verksam i
Wien (1804—08 i rysk
tjänst). Var en av sin
tids mest berömda
läkare och inlade stor
förtjänst om den
allmänna hälsovårdens
utveckling. F. skrev
bl. a. »System einer
vollständigen medici-
nischen Polizey» (6 bd, 1779—1819), ett
grundläggande arbete på hygienens område. Biogr.
av K. Doll (1909). R. T-dt.*
Frank, L u d w i g, tysk socialdemokratisk
politiker (1874—1914); av judisk börd. Blev
1899 jur. dr och 1900 advokat i Mannheim,
var led. av Badens lantdag från 1905 och av
tyska riksdagen från 1907. Han förfäktade
på flera paitidagar energiskt den
revisionistiska riktningens idéer. F. var en bland
initiativtagarna till den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen i Tyskland och utgav
rörelsens organ, Die Junge Garde. För att främja
ett bättre förhållande mellan Tyskland och
Frankrike bidrog han verksamt till
åstadkommandet av tysk-franska
parlamentari-kermötet i Bern 1913. Då världskriget 1914
utbröt, gick F. ut som frivillig, enligt egen
förklaring för att i handling visa, att
Tysklands socialdemokrater »togo sin plikt att
försvara fäderneslandet på djupaste allvar». Han
stupade i sin första strid, vid Nossoncourt nära
Lunéville, 3 sept. 1924. Jfr »L. F. Ein Vorbild
der deutschen Arbeiterjugend» (1924). V. S-g.
Frank, Reinhard, tysk straffrättslärare
(f. 1860). Blev prof, i Giessen 1890, i Halle
1900, i Tübingen 1902 samt i München 1914
(rektor 1920—21). Han anslöt sig till
Internationella kriminalistföreningen (se d. o.),
dock utan att dela dess längst gående
reformsträvanden. F. skrev bl. a. »Strafrechtliche
Fälle zum akademischen Gebrauch» (1894; 7 :e
uppl. 1921), »Freiheitsstrafe, Deportation und
Unschädlichmachung» (1895), en mycket anlitad
kommentar till tyska strafflagen (1897; 16 :e
uppl. 1925), »Vergeltungsstrafe und
Schutz-strafe» (1908), »Das Seekriegsrecht» (1916). F.
var 1903—14 medutgivare av Der Pitaval der
Gegenwart (se Pitaval) samt 1914—23 av
Kritische Vierteljahrsschrift für Gesetzgebung
und Rechtswissenschaft. N. S-g. (R. B-l.)
Fra’nke, Otto, tysk sinolog (f. 1863), prof,
vid Hamburgs univ. 1910, vid Berlins 1923.
Bland hans viktiga arbeten märkas
»Ostasia-tische Neubildungen» (1911), »Kéng Tschi t’u,
Ackerbau und Seidegewinnung in China»
(1913), »Studien zur Geschichte des
konfuzia-nischen Dogmas und der chinesischen
Staats-religion» (1920) och »Die Grossmächte in
Ostasien von 1894 bis 1914» (1922).
Fra’nkel, Zacharias, judisk teolog (1801
—75). Blev överrabbin i Dresden och
Leipzig 1836 samt i Breslau 1854, s. å. direktor för
judisk-teologiska seminariet där. Som
vetenskaplig forskare gjorde han till sin uppgift
att främja kunskapen om talmud och dess
historiska utveckling. Han skrev bl. a.
»Ho-degetica in Mischnam» (1859; ett h. bilagor
och register 1867). Av stor vetenskaplig
betydelse äro hans skrifter »Vorstudien zu der
Septuaginta» (1841) och »Über den Einfluss der
palästinensischen Exegese auf die alexandri
nische Hermeneutik» (1851). I dessa verk
sökte han påvisa de äldre kyrkofädernas och
den judisk-alexandrinska exegesens beroende
av den talmudiska; han var banbrytare på
detta område. (D. B-ck.)
Fra’nken, tyskt stamland, vars
befolkning till väsentlig del utgjordes av
östfranker. -Efter Klod vigs seger 496 (se F r a
n-k e r) sträckte sig F. från Fulda och
Thü-ringerwald i n. söderut över Mains och nedre
Neckars flodområden till gränsen av nuv.
Württemberg och in i nuv. Baden till Rhens
biflod Murg samt från Fichtelgebirge och
Böh-merwald i ö. västerut till Rhen samt
omfattade även ett område på vänstra
Rhenstran-den med städerna Speyer, Worms och Mainz.
Ätter från F. innehade vid olika tillfällen den
tyska kejsartronen (se Tyskland,
historia). F. upplöstes småningom i en mängd
riksomedelbara områden, till stor del
andliga furstendömen, ss. Würzburg och Bamberg,
och riksstäder, ss. Frankfurt a. M. och
Nürnberg. Bland världsliga furstendömen var
pfalzgrevskapet vid Rhen det förnämsta. När
Tyska riket i början av 1500-talet indelades
i kretsar, upprättades enfrankisk krets.
Till denna räknades ej Pfalz o. a. frankiska
områden i Rhentrakten liksom ej heller
Hessen, varför namnet F. kom att inskränkas till
s. ö. delen av det gamla frankiska området.
Vid Tyska rikets upplösning 1806 försvann
kretsindelningen och därmed frankiska
kretsen. Större delen av F. kom under den
omgestaltning, som nu övergick Tyskland, till
Bayern och uppdelades där i tre
Regierungs-bezirke-. Oberf ranken, Mittelfranken och
Un-terfranken. Befolkningen i de områden, som
en gång bildade stamlandet F., framstår ännu
som en särskild grupp av tyska folket med
egen frankisk dialekt. Jfr E. Luther, »F.
Land und Volk» (1925). S. B.*
Fra’nkenhåusen, stad i n. Thüringen, s. om
Kyffhäuser; 7,641 inv. (1925). Saltverk;
besökt badort. Vid F. avgjordes 15 maj 1525 det
stora bondekriget (se Bondekrig, sp. 802).
Fra’nkental, stad i Bayern, Rhenpfalz, 5
km v. om Rhen; 24,432 inv. (1925).
Tillverkning av socker, maskiner (snällpressar), stort
klockgjuteri. I F. fanns 1755—98 en berömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
